Nyss hemkommen efter jobb och därefter styrelsemöte med facket. Det blev liiite oseriöst någonstans i mitten för då orkade jag inte koncentrera mig mera. Det blev inte bättre av att jag hade D bredvid mig. Han lurade mig till att prata hela tiden, trots att jag försökte vara ordentlig. Sen fick jag skulden när människan på min andra sida tyckte vi störde. Gnälligt och orättvist. Hmmm, är det så här eleverna har det?

Jag hörde att det finns synpunkter på att jag som rektor sitter i LF:s styrelse. Tror folk på fullt allvar att ens värderingar förändras och att man går in för att strunta i arbetsrätten när man blir rektor?! Korkat i så fall...Dessutom är det faktiskt valberedningen som väljer vilka som ska tillfrågas. Så är det.

Just nu läser jag Hypnotisören. Jisses vilken bok. Igår kväll var jag tvungen att sluta läsa för att den var så läskig. Usch. Märkligt nog vill jag inget hellre än att läsa vidare nu. Hur funkar man egentligen?

Idag jobbade jag och åttorna vidare på deras insändare. Jag tror den blir riktigt bra. De är superduktiga och riktigt ambitiösa i sitt skrivande. De vill skicka in den till en tidning så det ska jag försöka ordna. Jag tror minsann  jag lägger ut den här också.

Nu ska jag facebooka lite och hålla mig uppdaterad om vad som händer i vår lilla stad.

Tjingeling!

Nio minuter kvar tills Grey´s Anatomy börjar. Måste snabba mig. Ända sedan dottern började dansa till 21.15 varje onsdag har det varit oordning med Grey-tittandet. Och då är det det enda programmet jag verkligen vill titta på. Tur att det går i repris.

Idag var det premiär på golfbanan. Jag och maken gick korthålsbanan och det gick inte jättebra men hyfsat. Jag träffade i alla fall bollen och en del slag var riktigt bra. Andra var mindre bra men dem nonchalerade jag och slog om. Vissa kallar det fusk. Jag kallar det att träna:-)

Sonen är i Karlshamn. Han är numera järnvägens säkraste inkomstkälla. Förra veckan råkade han hoppa på fel tåg. Han märkte det snabbt, som tur var, och kunde hoppa av i Bromölla, springa som en tokig och kasta sig på tåget som gick tillbaka emot Blekinge. Riktigt resvan blir han av allt detta farande.

Idag pratade vi om askmolnet och om att det eventuellt kan stoppa vår Kreta-semester. Tre i familjen är rätt knäckta över detta men sonen är jätteglad. Han vill ju inte flyga...

Nähä, nu drar det ihop sig. Mot tv:n.

Nu har alla gäster lämnat oss och familjen ligger i soffan. Sist kvar var brodern med familj och morsan. Den sistnämnda hade varit ute och rumlat igår så hon var lite sleten idag. Hmmm, ombytta roller känns det som...

Wille var här idag. Han och favokusinen (sonen) spelade lite fotboll för Wille ska gå på fotbollsskola i juni och vill gärna träna lite innan dess och vem gör det bäst om inte favoritkusinen.

Idag bjöds det på grillbuffé. Mucho gott. Till efterrätt hade dottern bakat superduperhoda kladdkakor med grädde och bär till. Mums!

Presenter fick jag oxå. Det är ju alltid kul. Jag fick en fin, egendesignad, ring som är gjord av mammas och pappas vigselringar. Extra roligt! Jag fick en dösnygg ljusstake från Stockholm Design, en listbok (svägerskan läser min blogg och vet allt om mina listtvångstankar:-), ett fint kort Wille hade ritat och pengar.

Svärmor utbrast förvånat: Jaha, du fyller 40! Jag trodde det var 39. Jag tycker det var dagens kommentar...

Nu tittar maken och sonen på en Bond-film. Perfekt, då behöver jag inte ens låtsas vara intresserad. Jag avskyr Bond-fimer...

Nyss hemkommen från Ladie's Night på jobbet. Mina manliga rektorskollegor hade bjudit in alla kvinnor på arbetsplatsen till detta lilla jippo. Kvällen gick i kärlekens tecken och vi hade två förbud; vi fick inte prata jobb och vi fick inte prata illa om någon. Jag kan erkänna här och nu att jag bröt mot regel nummer ett. Klart som sjutton att jag pratar jobb. Jag älskar att prata jobb:-) Regel nummer två följde jag däremot och den var ju viktigast.

Maken hämtade mig. Jag var först att lämna festen. Hur mesigt är det? Extremt mesigt. Har aldrig hänt förr. Men jag har å andra sidan aldrig fyllt 40 innan och heller inte haft 40-årskalas innan. Det ger mig en vettig och rimlig anledning att avvika i tid. Det är verkligen inte läge för minsta lilla hangover imorgon. Med tanke på att det ser ut som en tornado fart fram igenom huset och att uterummet ser ut som en uppbyggd hinderbana vill det till att jag är i toppenskick imorgon bitti.

Imorgon hör jag av mig och berättar om de fina sakerna jag fått:-D

Tjipp o hej

Jag har skapat små språkpoliser. Japp, mina barn är såna. Dottern har ju kommit upp i ålder när hon lärt sig att folk sällan uppskattar att man rättar dem så hon kan oftast hålla inne med sina kommentarer. Värre var det för några år sedan när hon konstant rättade alla som felaktigt sa han istället för honom.

Sonen är ovanligt kvick i tanken för att bara var 13 och när en av hans lärare häromdagen använde fel preposition rättade han kvickt. Reaktionen på det blev inte bra eller positiv på något sätt. Nix...Nu har han fått order av sin mamma att hålla tyst på de lektionerna. Inte så bra med tanke på att det är språklektioner...

Idag har jag varit på en utbildningsdag kring hur vi i skolan ska hantera när barn mobbas eller kränks. Det är alldeles för många barn som kränks i skolan. Det är inte klokt att det är så. Vi ska ju forma samhällsmedborgare med sunda tankar kring demokrati och allas lika värde och så är det så många som upplever att de kränks. Det är inte bra. Alla vi som arbetar i skolan måste visa att vi menar allvar med allas lika värde. Vi menar allvar, hela tiden. Inte bara på pappret utan i verkligheten också.

En man på utbildningen sa en klok sak. Det var att vi också tydligt måste markera att vi inte på något sätt accepterar att barn/elever kränker vuxna och att det också måste tas om hand och utredas. Genom att det inte blir konsekvenser när en elev kallar en städerska, mattant eller lärare för könsord eller annat signalerar vi att det är okej. Det är ALDRIG okej att kränka en annan människa. Basta!

Tillbaka till ämnet språkpoliser. Jag är extremt känslig för en del saker. En av de sakerna är särskrivning. Betydelsen faller verkligen i en del fall när man särskriver. Tex Jag såg en röd stjärt i trädgården eller Jag mötte en sjuk sköterska. Ni fattar vad jag menar va? Så, om man inte säger ordet med en paus mitt i ska det heller inte särskrivas. Så är det. Allt man skriver med jätte sitter ihop. Det var väl ett jätteintressant och jättespännande blogginlägg det här?;-)

Idag fortsatte jag och mina favoritåttor att arbeta med genren insändare. Vi ska skriva en gemensam och diskuterade vilket ämne vi skulle tycka till om. Efter många förslag och idéer kom vi fram till att vi ska skriva om vilka faktorer som styr vad eleverna tycker om lektioner och vad det är som gör att det är "roligare" att gå på en del lektioner?

Det ämnet ligger mig varmt om hjärtat. Jag blir ofta upprörd när jag läser medias bild av skolan eller när Björklund menar att det ska bli ordning och reda i skolan. Det är aldrig stökigt och tradigt på mina lektioner. Ingen kladdar med mobilen eller kommer och går som de behagar. Det är inget jag fått gratis utan så klart har jag fått jobba hårt på att det ska bli så. Men vägen dit är inte via stenhård disciplin, även om det så klart krävs discipkin också, utan via ömsesidig respekt. Jag är hygglig mot eleverna om de är hyggliga mot varandra och mot mig. Jag blir arg när de kommer för sent för att det är repektlöst mot dem som är där i tid.

Jag visar till exempel respekt genom att inte ställa frågor som både de och jag vet att jag redan vet svaret på. Jag ställer uppriktiga frågor på hur de tänker kring olika saker. Då blir det inte en "gissa-vad-läraren-vill-höra-stämning" i klassrummet utan en utvecklande miljö där eleverna vet att de blir tagna på allvar.

Sen har vi vansinnigt roligt också. Vi skrattar ofta och mycket och det tror jag är nödvändigt för ett bra klassrumsklimat.

Så klart fungerar det bättre i en del grupper än i andra men det beror mest på hur länge vi har "hängt ihop". Elever är inte vana vid att arbeta på mitt sätt så det tar ett tag innan de förstår att jag verkligen vill veta hur de tänker, inte att de ska gissa hur jag vill att de ska tänka.

Imorgon ska jag till Malmö på utbildning kring mobbing och kränkande behandling. Det ska bli mycket intressant. Det är alltid intressant att utbilda sig.

Ligger i soffan. Mätt i magen. Lite vin uppdrucket. Kaffet likaså. Datorn i knät. Har precis kollat igen facebook och alla gratulationer jag fått. Skoj! Särskilt dem från mina goa elever.

Idag hade vi återigen en fantastisk lektion, jag och åttorna. De är så himla roliga att arbeta med. Vi diskuterar en massa saker och samtalen vi har ger verkligen alla något. Idag diskuterade vi bland annat pedofiler, vad som styr dem och om det finns något att göra åt dem. Vi hade ett riktigt bra samtal.

När jag kom hem idag fick jag order om att byta om till golfkläder. Med tanke på det superhärliga vädret var jag inte svårövertalad. Efter golfövningar vände vi hemåt igen. Tanken var att vi skulle äta ute men eftersom jag är som jag är och uppskattar mysbyxor och tända ljus vid köksbordet beställde vi hem mat istället. Det är en födelsedag helt i min smak.

Nu ska jag gå ner och fylla på vinglaset, om jag inte kan övertala någon att göra det åt mig, och sedan ska jag läsa ut Nattfåk. Återigen - vilken suverän bok.

Förresten kan jag berätta att nattfåk är en extrem vinterstorm som drar in över Öland på vintern. Fåken tar liv och barn ska inte vara ute. Helst ska ingen vara ute i fåken. Om den finns på riktigt vet jag inte. Någon annan som vet?

Jaha då var man 40. När jag var 15 var övertygad om att det var meningslöst att ens leva när man var så gammal. Den åsikten har jag ändrat lite på.

Eftersom jag har haft lite åldersnoja de senaste två-tre åren tycker jag nog att jag är ganska klar med det. Att däremot tänka på att nästa jämna "hållplats" är 50, det får mig nästan att dura av. Usch, usch, usch... Men, när jag är där har jag förmodligen ändrat mig igen.

Dagen började med skönsång (inte) av familjen. Jag fick lite golfgrejer och ett halsband. Nice. Frukost på sängen fick jag inte för jag brukar tycka det är sjukt obekvämt att ligga i sängen och äta och det har familjen lärt sig nu. Eller orkade de inte göra någon frukost.

Nu ska jag strax på möte. Efter det har jag några lektioner och nya möten. Jag planerar i alla fall att gå hem några minuter tidigare idag. Det är ju inte precis så att jag i vanliga fall ens går hem när jag borde gå hem så därför tycker jag att jag kan göra det idag.

Någonting kommer att hända i eftermiddag det har jag förstått men jag vet inte vad. Spännande!