Årets sista dag är här och det är fest ikväll. Här hemma. Tillsammans med goda vännerna vi firat midsommar och nyår med de senaste hundra åren;). J ringde imorse och berättade att hon fått maginfluensa så hon och K kommer inte. Så tradigt! Hoppas bara hon inte behöver tillbringa hela nyårsafton på toa.

Desserten och salladen är klara. Huset är städat. Bordet är dukat. Raketerna inhandlade. Så nu tittar vi på Junior-VM. Sverige leder:)

Jaha, ska man avge något nyårslöfte? Jag skulle ju kunna lova att gå ner ett antal kilo, sluta äta godis och träna mer. Men det lär ju gå om det brukar, åt skogen. Så jag tror jag ger mig på en ny grej, att vara lite snäll mot mig själv. Att inte ha så höga krav på mig själv, hela tiden, att motionera för att det är skönt, inte för att jag ska, att försöka gilla mig själv även om jag inte blir smal som i mina glansdagar;). Vad tror ni om det?

Ha en riktigt bra nyårsafton hur ni än väljer att fira den! Vi ses och hörs nästa år!

...har jag äntligen börjat ta tag i tvätthögarna. Oj vad mycket det blev när det samlades ihop från husets olika hörn. Inte för att det märks så mycket i garderoberna. Någon brist på kläder har vi INTE;)

Dukat inför nyårsfesten imorgon har jag också gjort så nu får måltiderna intas vid köksön eller i soffan. Det sistnämnda är mysigast, och jobbigast.

Maken och jag gick på bron för första gången idag. Vi och en massa andra sölvesborgare. Härlig känsla! Verkligen riktigt häftigt att Sölvesborg har en så fin bro. Det var nästan lite London-känsla när vi gick där.

Nu ska vi kolla på Jane Eyre. Dotterns val. Och nej, maken och sonen tittar inte. Alldeles för djupt för dem;)

...vilken match det blev i Helsingborg. När det var som värst låg vi under med 5-1 men killarna lyckades vända så de till och med ledde ett tag innan det slutade 8-8. Då hade åtskilliga saker hunnit hända. Sonen hade varit i slagsmål. Nej, det var inte hans fel. En som var huvudet längre än honom tog ett nacktag och skulle slåss. Enligt de andra killarna i laget gav sonen tillbaka efter att ha tagit emot ett antal slag. Bra det. Man ska INTE slåss men man ska heller inte låta andra slå en. Ett avröjt lillfinger blev det i alla fall och ett tag såg det ut som om kvällen skulle tillbringas på akuten men jag tror inte det är så farligt. Han kan böja på det. Vad hände mer? Jo, plötsligt ballade sonens skridskor ur och fick slipas om mitt under pågående match. Stackars materialaren sprang runt i ishallen med nyckelknippa och letade slip. Alla vi andra tyckte det tog lång tid men det tyckte inte han;)

Precis som i de flesta matcher vi upplever höll domarna inte måttet. Det är sorgligt vilken påverkan det har på matcherna. Ännu sorgligare var mannen i publiken som busvisslade och tjoade glatt vid varje fultackling och som vrålade att våra killar ju kunde börja spela minigolf för hockey är minsann en hård sport. Samma man skrek också att domaren skulle låta pojkarna slåss när domarna försökte dela på att par som var lite arga. Ajamenvadärdetförfelihuvudetpåkarln? Men såna supportrar behövs inga motståndarsupportrar...

Till något mycket trevligare: igår var familjen P här och vi kollade på hockey (så klart;), pratade och spelade spel. Riktigt roligt var det! Som jag kommer ihåg det vann mitt lag hela tiden men det kan vara så att jag inte kommer ihåg det helt rätt;)

Imorgon ska det städas och fixas lite här hemma inför nyårsafton. Dessutom måste jag tvätta. Tvätthögarna börja inta farliga höjder. Tvätt är enperfekt syssla för då kan man ligga på soffan och läsa en bra bok mellan maskinerna. Perfekt kombo.

Nu är julen över och det är dags att blicka fram mot nästa "grej". Vi ska fira nyår här hemma tillsammans med tre andra familjer. Eller, nja, par blir det väl nu när alla ungar överger oss. Eventuellt har vi några av dem över maten men sedan drar de vidare. Inte bra. Jag saknar, som alltid i såna här lägen, tiden när de skulle vara hemma och inne i Bolibompa-tid;)

Men, det är bara att gilla läget och acceptera att tiden går. Vi får helt enkelt roa oss själva? Det ska nog gå bra för om tekniken vill som jag vill så ska här sjungas Sing Star. Bara så ni vet ni som ska hit;)

Maten är planerad och nu ska bara allt inhandlas. Glas har burits ner från vinden. De har liksom blivit kvar där efter renoveringen. Det enda jag inte hittat är snapsglasen men i värsta fall har jag plast. Nästa projekt blir att leta upp dukarna. I vilken låda kan jag ha lagt dem?!

Idag när jag satte in glas i vitrinskåpet lyckades jag med konststycket att slå i ett glas i ett annat glas så att båda for iväg och krossades mot en hylla. Det var glas över HELA köket, och det är ett stort kök! När jag skulle duscha några timmar senare trillade det en glasbit ur bh:n. Det är väl vad man kan kalla tur;). Inte en skråma.

Nu kryper jag upp i soffan och stannar här på obestämd tid. Jag vet inte när jag tänker lämna den. Kanske ikväll för att gå upp och lägga mig i sängen. Kanske imorgon bitti när jag ska äta frukost. Kanske ännu senare än det. Det som får bestämma tidpunkten är min kropp och min själ. Nu är jag trött rakt igenom hela mig och nu ska jag vila.

Julafton löpte på i ett gott och makligt tempo också. Vi åt och drack gott, spelade spel, delade ut och öppnade julklappar, tittade på tv och umgicks. Riktigt skönt!

Idag har vi varit hos mamma och firat lite jul med broren och familjen. Mycket trevligt det också. Lite kortspel och lite gott soffhäng blev det där också. Alldeles för mycket choklad har slunkit in genom munnen även idag. Suck. Tur jag i alla fall crosstrainade i förmiddags.

Nu är det Så mycket bättre. Perfekt program att vila ögonen på denna juldagskväll.

Önskar jag alla! Definitionen av vad som är en riktigt god jul får dock var och en bestämma själv. En del älskar att ha stoj och stim och massor med folk runt sig medan andra gillar lugn och ro och väldigt lite folk runt sig. Det ena är inte mer rätt än det andra så länge man mår bra av det.

För det är det som är viktigt; att må bra. Att känna att man landar och hinner andas när man är ledig och ska fira jul. Jag tror vi kommer att få en riktigt härlig jul här hemma, trots att maken jobbar. Min mamma och mina svärföräldrar kommer hit och vi ska äta sånt vi aldrig brukar äta för att vi är för mätta efter julbordet som gröt, mandelmusslor, nötter, clementiner och choklad så klart:). Julbordet klarade vi av igår så idag blir det annan mat. Julklapparna är däremot inget vi ändrar på. Inte mer än att jag verkligen ansträngt mig för att hålla det på en vettig nivå. Jag älskar att ge bort julklappar! Jag är lite sugen på att gå ner till stan snart och kanske köpa något litet till;)

Så, från mig till er: en riktigt God Jul! Och lova att bara göra saker du vill göra motar bort alla måsten till andra sidan julhelgen! Kram på er!

Lillejulafton har inneburit följande saker:

-gemensam familjefrukost- något vi har alltför sällan i mitt tycke men som är lika underbart mysigt varje gång.

-promenix med maken i snålblåsten. Faktiskt skönt trots blåst.

-snabbdusch innan avfärd till svärföräldrarna för julfirande med makens systers familj med tre goa ungar, svärföräldrarna, min mamma och så vår familj.

-julbord. Gott:-)

-Björnen sover-sång en massa gånger för T (minikusinen) fick en mössa av oss som insprirerade till björnlek:-)

-hemfärd i snöstorm.

-nu soffhäng och kolla på Ensam hemma 2- en tradition vi har. Dottern spetsade till det genom att välja engelsk textning. Sonen är inte helt nöjd med det valet eftersom det kommer att kräva en aktiv insats av honom. Så är nog inte fallet i och för sig för så många gånger vi sett den filmen så kan man ändå snudd på varenda replik;-)

Såna här helger är ju hur härliga som helst men jag tänker en massa på alla som inte har det så bra som vi. På de som har föräldrar som super, slåss eller bär sig illa åt på andra sätt. På de som inte har pengar att skaffa sig julmat och klappar för. På de som fakiskt inte har någon att fira jul med utan sitter ensamma. Igår hörde jag att det är en polsk tradition att duka en extra tallrik ifall det skulle komma någon som inte har andra att fira med eller som inte har råd att köpa mat själv. Är inte det en kanontradition att ta efter? Även om man inte gör så tycker jag att vi alla borde stanna upp och tänka efter om det finns någon eller några i vår närhet som kanske sitter själva på julafton och om så är fallet tycker jag att det är vår förbaskade skyldighet att bjuda in till lite gemenskap. Varför är inte det självklart?

Dottern tittade på Ernst julprogram häromdagen. Efter det är hon inte riktigt sig lik. Mycket hon säger är direkta citat från Ernst och hon har dragit igång pysselprojekt här hemma i värsta Ernst-andan. Hon talade om för maken att Ernst minsann hade en jättesmart lösning på det där med granvattningen och när hon hade klätt granen (ja, hon gör det för hon ändrar ändå bara det vi andra gör;) tar hon ett steg tillbaka, njuter av det hon ser och säger att det är fint utan glitter. När vi andra håller med säger hon: -Ernst gillar inte glitter. Är Ernst en hemlig sekt som vi måste avprogrammera henne ifrån?;-)

Idag har jag shoppat julklappar. Jag tror jag är klar. Maken har inte fått så mycket ännu men dottern och sonen ska ändå till K-stad imorgon så de ska få äran att fixa det. Smart va?

Imorgon är det julavslutning. Jag ska vara i kyrkan klockan tio. Åtminstone hoppas jag att jag är det. Jag har två möten innan dess och bråkar logistiken kommer jag för sent. Hoppas inte det.

Idag var jag på bio. Filmen som sågs var särskolans show som framfördes för några veckor sedan. Den var lika bra på bio. Dessa underbara ungar! Och denna underbara personal. När man sitter och ser hur alla agerar och hur skickliga de är på att få med alla elever oavsett funktionshinder blir man imponerad. På riktigt. De är förebilder och deras arbete behöver spridas så att det kan gynna fler barn. Jag tror minsann det ska bli mitt uppdrag.

Nähä, lite soffhäng nu. Men första ska jag städa upp efter dotterns klappinslagning. Hon slår in ALLA klappar. Hon tycker det är kul. jag tycker det är tråkigt. Min uppgift är att städa efter henne. Gärna, säger jag, om jag bara slipper slå in:-)