...kan vara min okända tvillingsyrra. Ja, alltså inte på riktigt utan mer på ett andligt plan. När jag ser henne på tv är det som om jag ser mig själv i vissa situationer OCH, framför allt, så är hon lika blödig och lättgråten som jag. Jag har alldeles nyss sett första halvan av dagens "Den största dagen" och mascaran är försvunnen sedan länge och näsan är snorig av allt gråtande. Jag älskar sådana program men det är lite jobbigt att få huvudvärk av allt snörvlande;-)

Om jag ska byta ämne så kan jag meddela att det är MINDRE än en månad kvar av min rektorsutbildning. Mindre än en månad. Så himla skönt! Det är överjordiskt skönt att slippa pressen att läsa, skriva och prestera fast jag måste i ärlighetens namn erkänna att det också finns saker jag kommer att sakna. Jag kommer att sakna att bo på flotta hotell. Jag kommer att sakna min basgrupp. Vi har verkligen följt och stöttat varandra i tre år. Jag har lärt mig jättemycket av dem. Men, mest av allt kommer jag att sakna pluggdagarna med P. Förut jobbade vi ihop varje dag. Nu träffas vi alla fall en dag i veckan och pluggar. Suck. Jag funderar på allvar att starta en privat verksamhet och tvinga henne att jobba där. Verkar det okej tycker ni?

Nu ska jag titta mer på Mia Parnevik och gråta lite;-)

Idag har det sannerligen inte gjorts många knop. För det första sov jag till halv nio (!). Med risk för att låta gammal så är ju hela dagen förstörd när man sover så länge. Jag är van vid att vakna vid sextiden för att sedan ligga och dra mig till sju nånting. Men, idag blev det alltså sovmorgon de luxe och det kan jag så klart så ut med. Särskilt när den följdes av frukost och kaffe på altanen och därefter en bra bok i solstolen. När jag väl tänkte börja göra något vettigt kom mamma och då blev det till att dricka lite kaffe och prata. Efter det kom jag liksom inte igång och nu har jag tagit ett glas vin i väntan på att maten ska bli klar. Ni fattar, inte ett dugg vettigt har blivit gjort men å andra sidan är jag extremt utvilad;-)

Sonen är hemma i helgen och det firar han med att ligga i soffhörnet och ha feber. Tur han är hemma så vi kan se till att han dricker vatten och blir frisk snabbt;-)

Dottern pratade jag med innan idag. Hon har det bra i Gbg men nu börjar det bli dags att träffas känner jag. 4-5 veckor, längre än så är det jobbigt om det går mellan träffarna. Därför kollade vi in en helg när jag kan åka upp och det var inte helt enkelt kan jag säga. Vilken höst jag har framför mig. Jätteroliga grejer! Det är olika hockeymatcher, tjejfest, AW med olika människor, Polen med P och E, Prag med maken och dessutom en Stockholmstripp med J, musikalredovisning på dotterns skola och många andra kul saker är en del av sakerna som är inplanerade. Frågan är om jag har tid att jobba;-)

Nähä, nu ska jag nog ge maken ett glatt tillrop om att det vore gott med mat;-)

...händer det. En perfekt sommarkväll slår till och jag kan verkligen inte gå in. Jag och maken sitter på altanen med kaffe och vin, mätta i magarna efter fredagsmaten tacos. Jag har tänt en massa ljus och vinden har mojnat. Runt omkring oss hörs andra som sitter ute, trafik och tåg på avstånd och så lite fåglar som kvittrar så där lagom mycket. Aldrig att jag går in. Nixelipix. Här ska njutas. Vem vet när detta sagolika tillstånd uppstår igen.

...att titta på Idol. Detta underbara program fullt av härliga talanger men också de som får mig att vrida mig av obekvämhet (nytt ord;-) när de levererar de suraste tonerna jag nånsin hört. Kunde inte någon i deras omedelbara närhet ha sagt åt dem att deras styrka ligger någon annanstans än i sången? 

En kul sak jag lärt mig om mig själv är att jag börjar prata med mig själv när jag mår dåligt å någon annans vägnar. Japp, jag vrider mig (verkligen vrider mig på riktigt) och så pratar jag (utan att få svar av någon för jag är ju hemma själv). Blir det för pinsamt måste jag lämna soffan och gå och göra något annat tills det pinsamma är över. Hmm, är detta ett normalt beteende? Förmodligen inte men sådan är jag;-)

Nu ska jag titta vidare. Blir det jobbigt har jag en maskin tvätt att hänga upp;-)

Vardagen is back. På riktigt. Maken är i Växjö och jobbar. Sonen är i O-hamn och spelar hockey och jobbar och dottern är i Gbg och ska snart börja i skolan igen. Själv är jag i full gång och jag försöker arbeta med övergripande organisatoriska saker som MÅSTE göras men just nu släcker jag bara bränder, dvs fixar akuta saker som dyker upp. Jag försöker verkligen att inte släppa på fikastunder och lunchraster som vi så bra har skött på jobbet när det har varit lite lugnare på sommaren men det är svårt. Vi (jag och min närmsta kollega) går in i grejer vi jobbar med så till den milda grad att både kaffe, mat och toalettbesök glöms bort. Inte bra. 

Idag har vädret inte varit dåligt. Det har varit uselt. Hällande ösregn exakt hela dagen. Hade jag inte haft tillgång till en kalender kunde jag svurit på att det var höst...

Snart är det helg och jag ska fika med tjejgänget, besöka trädgårdsdagen, träna och besöka vännerna J och K. Hoppas, hoppas, hoppas det blir lite sol så jag kan få lite tid i solstolen. Åh, vad jag saknar det. Jag kollade förresten resor till USA idag. Åh, vad jag saknar värmen där. När jag tänker efter saknar jag faktiskt allt som är förknippat med våra tre USA-veckor. Suck och snyft...