petrasperspektiv

Alla inlägg under januari 2016

Av petrasperspektiv - 28 januari 2016 22:05

Jag tror jag har nämnt innan att min arm bråkar lite. Det gör ont i armbågen och i de stora underarmsmusklerna (om det nu är så man beskriver det) och det vill inte försvinna. Därför går jag hos en napratpat som jag hoppas ska kunna fixa tillbaka armen till ursprungsformen. Idag var det dags igen och jag kan lova att armen blev behandlad. Jag vill gärna tro att jag tål smärta ganska bra (förmodligen är det fel men jag lever ändå gärna kvar i den tron;-) så när naprapaten knådar och trycker på armen, kopplar på el som gör att hela armen låser sig och knådar och drar i nacken då biter jag bara ihop men när han kör in en akupunkturnål i muskeln och liksom inte bara låter den sitta där utan vevar runt den då tror jag ett kort tag att jag ska dura av. Tvi så äckligt. Jag vill inte påstå att det gjorde ont utan det var mer en otäck känsla. Sist jag hade akupunkturnålar i mig var under sonens förlossning och då hade jag så ont av annat att jag inte märkte nålarna. Inte tog de bort någon smärta heller... Men, trots den "omilda" behandlingen idag så är armen bättre än på länge. Nu håller jag tummarna för att den ska vara det när jag vaknar imorgon bitti också.


Utanför vårt hus gräver man upp gatan för att byta rör och avlopp. Det är inte det lilla hålet man har grävt utan gatan utanför vårt hus är verkligen borta. En gigantisk grävmaskin står där och låter och brummar och det grävs en hel del. Om någon bor i ett trähus och har haft en sådan gigantisk grävmaskin bredvid sitt hus så vet ni att grävmaskinen gör så att hela huset vibrerar lite grann. I vårt fall är det så pass att glasen i vitrinskåpet i köket klirrar. Jag som alltid målar upp värsta scenariot undrar vad dessa vibrationer kommer att orsaka för skador på vårt hus. Jag hoppas på inga men det återstår att se.


Nähä, eftersom sömn är tämligen överskattat ser jag ett avsnitt Orange is the new black på Netflix. Jag har verkligen fastnat i serietittandet. Det ska bli kul att se hur länge det varar;-)

Av petrasperspektiv - 21 januari 2016 20:56

Jag är världens mesigaste när det gäller filmer eller serier som är otäcka. Just nu kollar jag på Orange is the new black på Netflex men nu hettade det till och huvudpersonen klantade till det för sig på ett sätt som INTE är okej i ett fängelse och det kommer hon förmodligen att få lida för. Jag utgår från att andra människor kittlas lite av spänningen och fortsätter att titta. Det gör inte jag. Jag tycker det är så jäkla läskigt att jag stänger av. Jag hatar verkligen när huvudpersoner klantar sig. Just nu överväger jag om jag ska dra iväg ett mess till dottern så att hon kan berätta snabbt och skoningslöst för mig vad som kommer att hända. Då behöver jag liksom inte pinas och oroa mig så länge. Allvarligt, finns det någon mer än jag som är så här?   


Idag har jag varit hos C och fått håret färgat, klippt och tunnat. Än en gång förvånar hon mig genom att bli klar på strax under två timmar. Imponerande  


Nu har jag plockat undan alla prylar från nedervåningen för imorgon blir det städat här. Det är verkligen obeskrivligt skönt att komma hem till ett nystädat hus en fredagseftermiddag. Varför gjorde vi inte så här när livet var som mest hektiskt? Nåja, det är aldrig för sent att lära sig nya klokskaper.



Ove

Av petrasperspektiv - 20 januari 2016 21:12

Jag är ingen filmmänniska. Jag har inte riktigt ro att titta på nånting som varar i 1,5 timme och uppåt. Nej, serieavsnitt på 45 minuter passar mig perfekt. Men, idag har jag varit på bio och jag tittade första gången på klockan 1,5 timme in i filmen. Jag kan säga att antalet gånger det har hänt i mitt liv går att räkna på ena handens fingrar...Men idag var det alltså dags för även mig att äntligen se Ove. Jag hade redan läst boken så lite koll hade jag ju men jag måste säga att filmen var lika fantastisk som boken. Lassgård är helt suverän som den buttre och ordningssamme Ove och hans granne (vad hon nu hette) var lika suverän i sin roll. Få filmer är värda att se mer än en gång men jag kommer definitivt att se denna igen. Nu väntar jag också på att det ska göras film på Backmans övriga böcker. De kommer säkert att vara lika bra de. 


Som sällskap på bion hade jag bästa P och E och innan bion hade vi ätit och tagit ett glas vin tillsammans. Och så hann vi prata en massa förstås. Det är inte tyst många sekunder när vi träffas;-)


Imorgon är det äntligen dags att få håret fixat hos C. Det är verkligen på tiden. Jag tror utväxten är större än det färgade. Eller nja, det kanske var lite överdrivet men det beskriver känslan jag har;-)

Av petrasperspektiv - 14 januari 2016 19:17

...med träningen så länge armen bråkar med mig och det är ju för tradigt. Jag börjar bli en latoxe...

Idag hade jag anmält mig till ett pass men efter att ha blivit knådad, laser- och elbehandlad tänkte jag att det var dumt att träna och kanske smartare att låta armen vila. Inte vet jag om det är så man ska resonera men så tänkte jag i alla fall. Nu håller jag i alla fall tummarna för att det här tradiga onda ska försvinna och att jag kan kicka igång mera regelbunden träning igen.



Av petrasperspektiv - 13 januari 2016 20:14

Idag har hela dagen ägnats åt examinationsuppgiften som ska vara klar på måndag. När jag har pausat har jag roat mig med att svara på mejl. Hur märkligt det nu än kan tyckas så gillar jag när jag kan ha sådana här dagar. Jag vaknar, äter frukost och så kör jag igång med studerandet. Jag behöver inte byta från pyjamas till riktiga kläder, jag behöver inte göra mig iordning alls utan kan ägna mig helt och fullt åt studierna. Men så får jag mycket gjort också. Uppgiften är så gott som klar och det känns himla bra. Om någon kan hinta om hur man refererar till en föreläsning i referenslistan så att jag slipper söka den kunskapen själv så vore det toppen;-)


Jag passade på att gå ut och gå en runda medan det var lite dagsljus kvar. Vad skönt det är när man kan få friskluft OCH dagsljus. Det är inte så ofta det händer den här tiden på året. 


Om någon skulle gå förbi vårt hus så ser ni att jag inte följer reglerna. Ljusstakar, stjärnor och julgran är kvar och de lyser så fint. Anledningen till detta grova regelbrott är att maken inte är hemma och alla fönsterlampor är undanstoppade på ett loft där jag inte når dem. Det kändes som en bra idé när vi stuvade undan dem;-) Granen är kvar för att den är fin och för att den återigen, efter en doftfri period, återigen doftar gran. Är det så att granar börjar dofta igen när de håller på att dö? I vilket fall som helst är det mycket trivsamt. Fast imorgon antar jag den åker ut. Eller möjligen på fredag. Då kan jag njuta i två dagar till:-)

Av petrasperspektiv - 11 januari 2016 22:21

Japp, den är funnen! Dvs, träningsformen som bara får mig att må bra och skratta under tiden. Zumba:-) Det är svettigt, tro inget annat, men musiken och ledaren M:s fantastiska engagemang får mig att må tokbra! Jag längtar redan till nästa måndag.


Dagen idag har varit intensiv, as usual, och ändå har jag bara hunnit med en bråkdel av vad jag hade behövt hinna med. MEN, de möten jag har haft har varit fantastiskt bra och jag är helt klart nöjd med dagen. 


I vårt vardagsrum står granen fortfarande kvar. Den är så himla fin att man tror den är konstgjord och den har knappt tappat ett enda barr. Det vore kriminellt att slänga ut något så fint bara för att det snart är ett visst datum. Nej, jag tänker våga vägra slänga ut granen tills barr på golvet får mig att annorlunda. Hoppas det dröjer. Under tiden njuter jag av skenet och det vackra den sprider runt sig. 



Av petrasperspektiv - 7 januari 2016 21:23

Då var vårterminen igång och om allt går dom det brukar kommer det att säga swisch swosch och så är det sommarlov. Skrämmande nog tycke jag att tiden springer iväg. Det gjorde den väl inte när jag var yngre? Eller?


Idag kom det äntligen lite efterlängtad snö. Himla mysigt om ni frågar mig. Mindre mysigt är det att det blåser som sjutton och det i kombination med ett gammalt trähus är ingen höjdare. Just nu sitter jag invirad i en filt och med ughs på mig, i soffan. Jag drog nämligen nitlotten och hamnade i kallhörnan, det är den vid fönsterna där det drar som mest. 


Idag har jag varit hos naprapaten med min onda arm. Det var ju spännande och lite läskigt för jag har hört att man aldrig vet när sådana människor som naprapater gör ett knyck så att kotor och ben knakar loss. Men han var snäll, han talade om innan när det skulle göra ont och det tycker jag visar att han är en god och human naprapat. Det är bra. Nu ska vi bara se om knådandet och tryckandet ger något resultat. Hoppas det för jag tycker det börjar bli lite tråkigt att ha ont nu. 


Imorgon är det fredag. Igen. Det känns som att det är fredag och lördag hela tiden nu:-)

Av petrasperspektiv - 6 januari 2016 19:27

Jaha, då var det slut på alla goa helgdagar när man kan såsa omring här hemma och göra så lite som möjligt och om man mot förmodan gör något så är det något härligt. Så hade jag kunnat ha det ett tag till... Men, så blir det inte för imorgon är det allvar igen. Inte för att jag varit ledig överdrivet mycket, utöver röda dagar, men jag har kunnat fokusera på det jag själv har bestämt. Det är snudd på omöjligt när verksamheten är igång. Jag läste precis i en bok om ledarskap att man som ledare måste lära sig att acceptera att man inte kan kontrollera det oväntade. Man måste liksom acceptera att det råder ett visst mått av kaos och att det till och med kan vara bra för utvecklingen i en organsation med lite kaos blandat med struktur. Kloka ord och jag är övertygad om att man måste lära sig att tänka på det sättet om man ska klara av att hantera en ledarroll. Bara att fortsätta att träna. För det ska gudarna veta att det är en ständig träning och ett ständigt utvecklingsarbete att utveckla sig själv i sin yrkesroll (och så klart i sin privata roll också men den går jag inte in på här). Om någon skulle påstå att hen är klar i sin ledarroll och inte behöver utveckla den och lära sig mer om hur det är att leda skulle jag bli mycket skeptisk. Det vore, för mig, ett tecken på att hen har väldigt mycket att arbeta vidare med...


Hur halkade jag in på det här? Ingen aning, men man blir lite konstig när man bara läser en massa ledarskapslitteratur. Jag tror jag får kompensera med en deckare eller något annat för att skapa lite balans:-)


Idag var vi och gick en lång runda i underbara Hällevik. Trots blåst, lite snö och en låg temperatur var det lika mysigt som vanligt. Om jag vann pengar skulle jag köpa ett hus där på studs. 


Dottern är kvar ett par, tre dagar till här hemma men sonen har redan varit tvungen att inställa sig i Oskarshamn för träningar och match. Nu dröjer det tills i mitten av februari innan vi alla fyra är samlade igen. När det känns tråkigt och trist är det läge att tänka på vår kommande USA-resa när vi ska umgås med varandra dygnet runt i tre veckor. Det ska bli så himla härligt!


Nähä, nu är det strax Rydberg på tv och innan dess ska tvätten hängas upp. Tjingeling:-)

Presentation

51 år, mamma, fru, lärare, rektor, chef, vän, coach med sjuk humor och ett hjärta som klappar för alla som på något sätt är utsatta. Gillar det mesta som förgyller livet.

Fråga mig

12 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6 7
8
9
10
11
12
13 14
15
16
17
18
19
20 21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2016 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards