Som vanligt vaknade jag tidigt. Vad är det för fel på mig? Om man lägger sig halv tre ska man inte vakna vid sju. Man ska helt enkelt inte det. Men det fattar inte min kropp då. Det gör den inte förrän ett antal timmar senare när den känner sig sleten...som nu.

Dagen har innehållit sonens fotbollsmatch, costum fitting hos golf-Magnus (ska köpa en ny driver), montering av utemöbler, Eko-besök, middagslagning, räkningsbetalning och nu ligger jag i soffan, trött och sliten.

Idag har jag gått och grunnat en del på seansen jag var på igår. Hur har den tjejen det idag som igår fick veta att mannen hon bor tillsammans med inte är den sista hon ska älska, att hon ju faktiskt inte har det bra i sitt förhållande och att nästa hon träffar kommer att heta Mikael. Med honom kommer hon att bli lycklig, enligt mediet. Vad gjorde hon igår efter seansen? Körde hon hem och fotade ut honom? Hmmm, vad hade jag gjort om jag hade fått höra något sådant? Inte hade jag slängt ut maken i alla fall, trots hostan;-) men å andra sidan kanske de har ett kasst förhållande och det har inte vi.

Nähä, en liten tuppis på soffan innan Millenium är ju inte äckligt. Så får det bli.