Dagen idag har till största delen ägnats åt examinationsuppgiften och jag är redan upp i 5 sidor. Arbetet ska totalt vara på 6-9 sidor och jag är beredd på att satsa en slant på att jag i slutändan måste plocka bort text för att inte överstiga de nio sidorna. Fast jag måste ändå säga att det är något jag är glad över. Tänk om det hade varit tvärtom och jag fick värka fram varenda ord. Usch, vad jobbigt det hade varit. Nej, som tur är så är skriva min gren. Jag gillar att skriva och hade det inte krävts litteraturhänvisningar hade jag glatt mig inför varenda skrivuppgift. Nu är det mest ångest över att behöva leta igenom all läst litteratur efter sådant som antingen styrker eller motsäger mina tankar och teser. Men, det kommer att lösa sig det med. Det gör det alltid även om det inte känns så förrän i slutet. 

Jag har länge velat hitta en träningsform som, utöver själva träningen, ger glädje. Jag gillar de träningsformer jag håller på med nu med, framför allt gillar jag människorna jag träffar på gymmet, men jag skulle också vilja träna något som jag inte gör av plikt utan bara för att det är kul. Idag tror jag att jag har hittat den. Jag prövade nämligen på zumba och det var sjukt kul! Alla som känner mig vet att jag verkligen inte har någon som helst kordination i min kropp men jag tänker att det var väl fasen om jag inte lär mig efter hand. Musiken är helhärlig och M som leder zumban är en rolig ledare och det är sånt jag tycker om. Ett och annat gapflabb under en träning förgyller tillvaron väsentligt:-)

Då var snart julledigheten över och i väntan på nyårsledigheten ska det studeras. Uppgiften som ska göras är en examinationsuppgift som "bara" ska vara på 6-9 sidor och ha triljoner reflektioner, analyser och litteraturhänvisningar. Detta i kombination med avsaknaden av en mall är tillräckligt för att skapa prestationsångest hos mig. Jag hatar verkligen på riktigt att skriva arbeten jag på förhand inte har en aning om hur de kommer att se ut när det är klart. Det är så inte jag. Jag gillar mallar och listor och förutsägbarhet. Men, jag lär inte få en mall så det är bara att gilla läget och börja skriva. Hör ni inte av mig på ett tag har jag brutit ihop;-)

Just nu befinner dottern sig i Norrland. Hon har en kompis vars familj har en fjällstuga och där ska hon nu tillbringa en vecka. Ånej, jag är inte alls avundsjuk. Jag ska ju ha jättekul med mitt skrivarbete;-)

Sonen spelade med OIK igår kväll. Han var inlånad och jag måste ju erkänna att lilla morsan var lite nervös innan (ja, under tiden också) men det gick jättebra. Han spelade i förstafemman och fick för första gången uppleva att ingå i en line up. Himla kul:-)

Nu är snart 2015 slut och 2016 tar vid. Frågan är om jag skulle ta och lova något? Är det ens lönt? Finns det någon i hela universum som håller sina nyårslöften?