Idag var en sådan dag. Ingenting i mig ville egentligen träna. Nu i sommar har jag mest styrketränat och knappt gått på några gruppass alls och när det nu är dags att komma igång för fullt igen så vill kroppen, eller rättare sagt hjärnan, inte riktigt samarbeta. Jag hittar på en massa, helt suveräna och uppfinningsrika, ursäkter för att slippa träna. Man kan ju undra varför när jag vet hur bra det får mig att må. 

I vilket fall som helst så bestämde jag mig för att idag skulle inte den dåliga sidan av hjärnan få ta över utan passet skulle genomföras. Punkt slut. Och så blev det och det var så himla svettigt, tungt, jobbigt och gött! Jag känner mig som en starkare människa meddetsamma och återigen kan jag inte fatta varför i hela fridens namn jag håller på med dåliga ursäkter för att slippa. Jaja, nu är det i alla fall jag som tar kommando över mig själv och nu går jag in i en period med många pass. Det ska bli kul:-)

Det bästa vore om jag hade kunnat trycka på pausknappen så att allt utom jag stannade upp ett tag. Högarna på mitt skrivbord och att-göra-listorna växer i en helt galen takt och jag har inte grepp om allt som händer. Jag har jättemycket att läsa in mig på men jag kommer liksom aldrig så långt att jag hinner läsa. Tur för mig att jag har coolat ner mig och faktiskt försöker sköta mina arbetstider. Det som inte hinns med hinns liksom inte med och då får jag ta det så fort jag kan. Mer kan jag inte göra. Visst låter jag klok när jag resonerar? Jag jobbar hårt på att vara lika klok i verkligheten. 

Idag skulle jag egentligen ha styrketränat efter jobbet men jag hade inte hunnit sticka näsan utanför dörren en enda gång mellan 7:45 och 17 så jag valde att gå en lång runda istället. Så himla skönt det var! Solen sken och det var ljummet och jag lyssnade på en Backman-bok under tiden. Backman skriver verkligen suveräna böcker. Han är liksom spot-on när han beskriver människor och särskilt när han beskriver människor som är lite extra speciella och halvbesvärliga (i andras ögon alltså, definitivt inte i sina egna). Så om ni ser mig ute och gå med pluggar i öronen leendes som en fåne- då vet ni att jag lyssnar på Backman-boken.

Nähä, då är det dags att försöka få tag i sonen som inte är ens i närheten av sin mammas åsikt om hur ofta man ska pratas vid lite i telefon...

Idag har jag skuggat kollegan. I vår utbildning ingår ett moment när vi ska "skugga" varandra under en halv dag. Att vara tyst och bara observera är ju kanske inte rakt igenom min grej i vanliga fall men när det dessutom ska genomföras på min egen arbetsplats då blir det extra jobbigt. Att veta svaret på något som diskuteras men inte få lägga i sig i... Förstår ni vad jobbigt det var? Till slut skickade jag ett sms till kollegan;-)

Givetvis sitter de gamla svensklärartakterna i och jag skrev galet mycket. Det tog ett par timmar att renskriva. Suck. Så typiskt mig. Nu ska jag bara skriva och tolka filmerna jag filmade också...

Fast jag måste säga att det var en kul och lärorik övning. Jag tycker jag kan min kollega ganska bra men ändå kunde jag se saker idag som jag i vanliga fall inte tänker på. Himla kul:-)

Just nu hänger jag i soffan och tittar åtminstone med ett öga på tv:n där Parneviks har gäster. Jag har inte precis sett det programmet innan men jag måste ju verkligen säga att det är ett helmysigt program. Ett sånt där tv-program som får en att må bra. Idag gästas de av Agneta Sjödin, Odd Molly-skaparen (Per nånting?) och en rappare. Härlig värdfamilj och härliga gäster. 

Efter en trivsam kväll tillsammans med kollegorna P och M, canelloni och vin och en massa prat var det lite halvjobbigt att stiga upp 05:40 för att ut och gå med C. Men som vanligt var det värt det. Det var en superfin morgon. Havet lågt blankt och vi hade massor att prata om. Suverän start på en dag!

Jobbedagen inleddes med en möte som var berikande på många olika sätt och sedan har dagen rullat på i samma positiva anda. Sådan dagar gillas skarpt:-)

Att jag dessutom fick några timmar på altanen i solskenet gjorde bara allting ÄNNU bättre och detta trots att jag i vanlig ordning somnade ifrån ljudboken...Hopplöst när inte maken är hemma och kan berätta vad som har hänt från att jag somnade:-)

Ja, då var vardagen och rutinerna tillbaka igen. Jag har faktiskt alltid gillat det, trots att jag haft börja-jobba-ångest i slutet på semestern varje år, men i år vetisjutton vad jag tycker...

Sommaren var underbart härlig. Vädret var inte mycket att hurra för alla veckor MEN jag är grym på att fånga de solstunder som dyker upp så jag måste ändå säga att jag faktiskt har solat en hel del. Mellan molnen:-)

Vi har inte varit iväg på någon flashig semester för här sparas det frenetiskt inför nästa sommars långresa och dessutom har vi inte varit lediga samtidigt allihop och då kan det kvitta med att resa.

Jag har haft många dagar när jag har legat kvar i sängen på morgonen och funderat på hur jag ville använda just den dagen som låg framför mig. Exakt vad kände jag för att göra? Att få göra så, dvs inte ha en massa måsten och krav på mig, är en lyx som jag egentligen inte fattar hur mycket jag uppskattar och hur bra det får mig att må förrän jag får möjligheten att känna efter. 

Men bäst av allt är ändå att hela familjen är samlad. Ja, jag får små nervsammanbrott över stöket och fingeravtrycken på microluckan men det är så himla härligt att få äta frukost, hänga på altanen eller i uterummet, cykla en runda, ta en fika eller bara vara i samma rum tillsammans att det överväger allt stök. Lätt. Och då är jag ändå lite pedantisk;-) 

Nästa gång alla fyra är tillsammans igen är förmodligen dagen innan julafton...ni förstår den känslan...

Jaja, innan dess ska jag se varenda hockeymatch sonen spelar, antingen på plats eller på Live Arena, Oskarshamn ska besökas ett antal gånger, Göteborg och dottern ska besökas och så ska en massa andra roliga saker hända. Det gäller att hålla sig aktiv och igång så känns allt genast lite bättre:-)