Väskan är packad, öppnad och ompackad. Jag hade packat för mycket. As usual. Imorgon ska bara lilla sminkväskan ner. Fördelen med att bara resa med handbagage är att man verkligen måste tänka igenom sin packning. Inget onödigt där inte. Sonen och jag var och kollade Danskompaniets barnshow. Så söta och så duktiga. Duktiga dottern har lärt dem bra:-)Utvecklingssamtal med dottern och läraren R. Det verkade som om till och R var impad av dottern. Jag med. Maken till smarto får man leta efter:-)Nu ska jag ta en dusch tror jag. Det är rätt skönt att slippa det imorgon bitti vid halv fem...So friends. We'll meet again on Sunday:-).

Packningen är nästan klar. Jag hatar att packa. Jag tror det har att göra med mitt kontrollbehov och att jag måste ha koll på flera dagar framåt. Det är ju liksom jobbigt. Ett tag när jag väldigt facklig aktiv och ofta var borta på tvådagarskurser hade jag en redan klar packlista. Så klart byttes kläderna ut men stommen var densamma. Den botade min packångest rätt så bra. Men nu har jag inte längre samma rutin så nu blir det jobbigt varje gång. Jaja, som S skrev på facebook, allt finns i London. Det är bara att handla:-)

Det verkar som om det bara är strejk imorgon i London. Låt oss hålla alla lediga tummar för det. Det verkar också som att det  inte ska bli storm. Låt oss hålla några för det också.

Idag hade jag handledning igen. Jag älskar det. Så här är det. Jag lyfter ett bekymmer eller något jag gått och funderat på. Hon jag pratar med ställer en och annan fråga men för övrigt är det jag som pratar, pratar och pratar. Och vips! SÅ har jag lösningen. Bara av att sätta ord på det. Mäktigt!

Till alla vänliga Newbody-köpare: era kläder har kommit. Jag levererar så fort jag nånsin hinner.

Strax ska jag crosstraina eller gå en runda. Jag kan inte bestämma mig för vilket. Båda är bra på sitt sätt. Fördelen med promenad är friskluften. Fördelen med crosstrainern är att svetten lackar. Hmm, som sagt, svårt. Jag dricker lite kaffe och tänker en stund:-)

Nu på kvällen har jag träffat en överman. Han hette U och arbetar för Sisu och vi som träffade honom var några ur styrelsen. Han höll en talhastighet som till och med imponerade på mig och då ska alla veta att jag är rätt snabb i talet. Men inte nog med det, nej han hade dessutom ett engagemang som smittade av sig på alla där och vi fick en hel del kreativa och roliga idéer som vi vill genomföra i föreningen. Hans handstil däremot lämnade övrigt att önska. Om mina tankar for iväg var det kört att förså vad han hade pratat om utifrån anteckningarna på whiteboarden. Han gav kråkfötterna ett ansikte. Men duktig var han.

Nu sitter jag här i soffan och vet att jag borde träna men får ju erkänna att det tar emot efter en arbetsdag från 7:30 till 18:00 drygt, Sisu/Sik-möte 18:30 till 20:30. Jag kanske kan gå en runda imorgon istället...

På nyheterna sägs att det ska bli flygkaos på grund av strejk i London. Ni fattar att jag bryter ihop på riktigt om jag inte kommer iväg nu va?! På riktigt...

Imorgon ska jag på handledningen. I like. Ska bli skönt att vända lite ut och in på sig själv igen. Jag har en del saker jag har gått och funderat på. En sak är vad det är i en som gör så att man trots att man blivit stärkt och fått beröm i tio fall så rasar man om man får negativ kritik i det elfte fallet. Varför låter man (jag) det negativa ta så stor plats? Större än förtjänat faktiskt. Är det mina (överdrivet) höga krav på mig själv som gör det? Och framförallt, hur möter jag det? Spännande grejer det där:-)

Nu ska jag koncentrera mig på Det okända:-). Tjingeling:-)

När man sitter inne i goa soffan hör man i och för sig att det blåser rejält men hur rejält fattar man inte förrän man är ute. Jag, dottern och LH  for iväg till kören. Jag la mig bakom en långtradare, tyckte det var smart, och vägen till Bma gick finfint att köra. Visst kände jag att det blåste men hur mycket fattade jag inte förrän vi stannade utanför huset och LH skulle öppna bildörren. Det gick knappt. Hon kunde knappt trycka upp dörren för att ta sig ut. Då fattar man hur mycket det blåser. När vi sen kom hem igen fick vi syn på att grannens soptunna vält. I soptunnan hade han slängt ett antal ölflaskor. Dessa flaskor låg exakt i vägen så att jag inte kunde köra in bilen. Dessutom hade en rullat iväg och låg dumt till. När dottern skulle hoppa ut och plocka upp den gick det inte, för blåsten. Helt sjukt. Så maken och sonen offrade sig och gick ut och plockade ihop alla flaskor och skärvor. Duktiga:-)

På tal om duktiga så vann A2-pojkarna sin match mot Diö idag. Med 14-4. Tyvärr spelade ett par tre stycken Diö-spelare riktig grishockey och stundtals var jag riktigt orolig. En gång var jag rädd. Det var när sonen far ut mot båset, tappar klubban och håller sig mot halsen. Då slutade jag nästan andas. I såna stunder önskar jag att han höll på med en annan sport. Eller nej, jag älskar ju också hockey men jag önskar att det inte fanns omdömeslösa typer på isen som tycker det är okej att rappa en klubba på halsen på någon. Hur har man fostrat barn för att de ska tycka att det är okej?

Imorgon är det jobbedag och efter det är det möte med styrelsen i SIK. Måtte det inte vara länge för på tisdag är det fullt ös hela dagen och kvällen och likadant är det på onsdag och på torsdag åker vi. Så ska jag inte åka opackad vill det till att jag hinner göra det mesta imorgon. Det ska bli gött med några dagar helt off i London:-)

Fy fasen vad det knakar i huset. Jag undrar hur mycket sömn det blir inatt...

För det första sov jag ganska länge och när jag vaknade var det solljust ute. Bara det kan ju göra en människa glad. Lite frukost, tidning och kaffe innan jag ringde J och frågade om hon ville med ut och gå en runda. Det ville hon. Lagom när hon kom hit började det att regna. Men vi är ju inga mesar så vi gick ändå;-). I Valje slutade det att regna:-)En runda till K-stad med sonen och dottern och skoinköp till sonen. Och minsann hittade jag några julklappar också. En sväng inom Ica och inhandling av ingredienser till en ny maträtt. Crosstraining och titta på Berg flyttar in innan det var duschdags.Nya rätten var supergod och nu sitter vi alla fyra i soffan och kollar på Så mycket bättre, eller vi sitter i samma soffa i alla fall. Var och en pillar med sitt:-). En go dag har det varit. Imorgon är det bortamatch i Diö. Härligt!

Sitter och väntar på dottern. Vi ska iväg och handla lite nödvändigt pyngle till adventspysslandet. Vänta är inte min starka gren. Tur jag har Wordfeud:-). IB, den tokan, bjöd in mig till en engelsk omgång så nu ligger pannan i djupa veck;-)Alldeles strax blir det alltså intensivshopping och sen blir det mys. Lovely:-)Dagen har varit lugn. Ja, ni läste rätt. Otroligt men sant. Nu kom dottern! Hasta la vista!

Igår konstaterade jag till min stora lycka att maken är ledig imorgon och därför kunde jag ju glatt dumpa veckohandlingen på honom. Gött! Men icke, nej han ska iväg och jaga! Utan att handla först. Det är då jag blir tjurig och bestämmer att jag inte heller ska handla. Så fasen heller när jag jobbar medans han leker. Tur jag gillar yoghurt så jag kan leva på det när det ekar i kylskåpet.

Dagen idag har varit bra. Jag har fått mycket gjort. Jag har fått höra märkliga saker, om mig. Ja, mycket ska man höra innan öronen trillar av. Jag har träffat trevliga sva-lärare och jag har tagit mig en tiominuters powernap på soffan. Nu ska jag alldeles strax packa på mig en massa kläder och packa mig själv upp till ishallen. Det är match idag och det lär finnas en massa trevliga människor att slänga käft med i ishallen.-)

Imorgon ska det växlas till pund:-) och så ska jag se om jag hittar en sån där lakritsglögg som LS skrev om på fejjan. Det lät ju supersmarrigt. Den och lite julpyntande i fönstren och fredagskvällen är räddad. Det kan ju bli lite hungrigt i magen om maken inte handlat förstås men då får jag väl helt enkelt dricka lite mera glögg;-)

Om jag hade berättat allt som är runt mig just nu hade ni trott att jag ljög. Det är sant. Att ni hade trott det alltså. Det är synd att jag inte kan berätta men jag kan dra en liknelse som en kollega drog häromdagen. Han sa att just nu är det som på sådana där grodspel ni vet där grodorna ploppar upp och så ska man slå ner dem med en hammare. Ni fattar va? Han hade så rätt. Exakt så är det. Så fort man är lite nöjd med att ha löst ett problem så uppstår ett nytt. Så fort man är glad över att en bra sak hänt, då händer en dålig. Men ärligt, ska det vara så?

Det finns ju massor med saker man inte råder över och om dem är det inte så mycket att säga men när folk sårar varandra och far med osanningar så är det ju så att säga skapade problem, som jag ska lösa... Eller ska jag inte det? Är det kanske så att var och en får ta ansvar för sitt handlande och sina uttalanden? Det tycker jag och jag tränar som bara den på att INTE ta på mig andras ansvar. Har man då som jag ett storasystersyndrom och en inbyggd reflex att försöka lösa alla problem och få alla människor att må bra, då kan jag säga att det kräver en hel del jobb med att låta bli att försöka fixa och lösa hela världens bekymmer. Men jag försöker, jag tränar som en besatt på det. Ibland lyckas jag och ibland misslyckas jag. Men det är väl så det ska vara. Sen tycker jag ju så klart inte att man ska vara ego och inte stötta andra människor. Absolut inte. Men steget därifrån till att lösa ALLA problem är ju ganska stort.

Jaja, utöver dessa grubblerier har dagen varit bra. Jag och mina båda kollegor åt lunch på stan och skrattade jättemycket. Underbart! Precis vad som behövs en grå novemberdag. Mera skratt åt människorna:-)