Jaha, då var äntligen visdomstanden bortopererad. Den 9 december fick jag veta att den var tvungen att tas bort och sedan dess har den skapat oro och rädsla. Därför var jag inte lika hysteriskt rädd igår när vi åkte till Csk som jag förmodligen annars hade varit. Jag hade liksom kommit dithän att det var dags att sluta vara rädd och bara få bort eländet. Jag hade flaggat för att jag ville ha lugnande och lugnande fick jag. Jag tror faktiskt till och med att jag sov en stund under operationen. Eller gick tiden väldigt snabbt. Rädd var jag i alla fall inte och det var skönt.

Mörbultad i munnen är jag ju dock och nu vill jag bara bli som vanligt i munnen igen. Men så klart oroar jag mig för allt som kan följa på en sådan här operation. Typiskt mig. Och nej, jag vill fortfarande INTE veta andras erfarenhet av liknande situationer såvida de inte är VÄLDIGT positiva. Var sjätte timme mår jag prima för då har jag tagit smärtstillande. Just nu har jag cirka två timmar till nästa omgång tabletter och då pratar man inte i onödan kan jag säga.

Men så klart har jag jobbat. I alla fall lite. De som mejlat mig idag har fått snabba svar. Jag har ju liksom inte så mycket annat att göra än att svara på mejl. Tv:n står på men jag som inte är någon större tv-fantast i vanliga fall är inte mer intresserad nu. En examinationsuppgift i arbetsmiljörätt, har påbörjats. Sådär kul... Några varv på ett nytt virkprojekt, några mormorsrutor ihopsydda, facebook är kollat hundra gånger men det händer så lite där under dagarna när folk är på sina jobb. Suck. Jag tror inte jag är skapt att sitta still så här länge. Jag är inte skapt att ha ont heller. Det bästa jag vet är helt vanliga dagar. Fast det är bra med sådana här dagar för de påminner om hur härligt livet är när allt bara flyter på, när man kan röra sig som man vill och äta vad man vill. Hoppas imorgon är mer som en vanlig dag än vad idag är. 

Idag var alla lärare på plats och allt arbete drog igång på allvar. Det var tur att jag började arbeta förra veckan så att hjärnan kickat igång för idag var det verkligen tokintensivt. En massa information skulle ges och en massa beslut skulle tas. Ojojoj, framåt eftermiddagen var dte riktigt nära en härdsmälta i huvudet. Nu sitter jag dessutom här hemma och kommer på en massa saker jag måste fixa imorgon och om jag inte kvickt skriver ner dem så försvinner de från hjärnan igen. 

Väl hemma nu ikväll svidade jag om för att komma ut på en promenix. En välbehövlig sådan för att rensa huvudet och få lite friskluft i mig. Mmm, jag hann väl gå i tio minuter innan himlen öppnade sig. Jag sökte skydd en stund men sen gav jag upp och gick hem i ösregnet. Det var inte direkt obehagligt men jag föredrar ändå att gå när det INTE ösregnar. Men jag valde att tolka det som ett tecken på att jag inte behövde motionera idag;). Istället åt jag fantastiskt god lax som maken lagat och så sydde jag ihop en fyra-fem mormorsrutor. Härligt!

Nu är jag trött som en gnu och tänker gå och lägga mig. Jag har köpt de mest fantastiska lakan jag någonsin legat i och varje kväll är det en fröja att få gå och lägga sig. Det är som att sova inbäddad i moln. Inte för att jag nånsin gjort men man kan ju föreställa sig;)

Imorgon är det jobbedags igen och sedan avslutas dagen hos frissan Caroline. Sämre kan man ju ha det;) God natt på er!

Jag är ingång efter semestern! Igår var jag så trött i huvudet framåt eftermiddagen att det kändes som om inte en enda vettig tanke skulle kunna produceras men idag kändes det redan piggare. Dagen började med att jag och H gick igenom tjänstefördelning och personalbilaga och vilket kan få en att vakna bättre och snabbare än det?;)

Lunch tillsammans med en hel hop med goa kollegor blev det på Kajutan. En supergod fisksoppa blev det. Det enda som egenligen är jobbigt med att gå ut och äta lunch är att tiden går så snabbt och jag brukar ju inte vara så van vid att prioritera ättid. Lite slösigt med tid tycker jag nog ändå att det är. Sån är jag men jag jobbar på att förbättra mitt tänk i den frågan.

Alldeles nyss for jag och dottern över nedervåning i ett rasande tempo och städade av den. Det var läääääänge sen det gjordes eftersom jag av princip inte städar när solen skiner och vädret är fint. Då är man ute och njuter av vädret. Punkt! Men nu skiner ju inte solen så det är bara att bita ihop. En micropaus och så går vi loss på övervåningen också. Halleda vad vi är duktiga. Som belöning blir det Allsång på Skansken och lite fruktsallad med kvarg. Mmm:)

...att börja jobba igen. Fem semesterveckor har gått och jag måste säga att det var fem bra veckor. Familjen har varit samlad i åtminstone fyra av dem och det får man vara nöjd med.

Semestern började med att jag fick chans att varva ner. Maken jobbade fortfarande och tempot har en tendens att vara lite lugnare när han inte är hemma;). Sen drog Killebom igång och släktingar från Småland kom på besök. Himlans trevligt trots att himlen öppnade sig och vi fick skyla på altanen för att inte bli dränkta. Lite shopping, medeltida marknad, fika och så klart "Tillsammans-uppträdandet" på torget hanns också med under första semesterveckan. 

Andra veckan var det bland annat sol, bad och cykling som gällde. Helgen tillbringade vi i Bara med broren, M och W. Golf spelades men det pratar vi inte så mycket om;)

En utflykt tillsammans med tjegänget med mycket skratt och härjande gjordes tredje veckan. Som vi kan skratta! Underbart!

Sen drog den riktigt intensiva perioden igång. Det var Sbg-Oskarshamn, hämta upp sonens hockeygrejer och sova en natt. Dagen efter var det O-hamn Spånga och dags för hockeycamp för sonen i dgarna fem. I dagarna tre turistade jag och dottern och såg mycket av vad Sthlm har att erbjuda. Vi gick, gick och gick och vi såg, såg och såg. Och allt detta i tropisk hetta. Men, man är väl ingen mes. Bara att bita ihop;). På torsdagskvällen for dottern till vänner i Norrland och på fredagskvällen for jag, maken och sonen tillbaka till O-hamn där vi stannade i tre dagar innan det var dags för några dagars golfande (i extrem värme) på Öland med J och K. Här hann vi med att gratulera V som tagit studenten också. Kalas i Blomstermåla med härligt väder och god mat blev det då. Som avslutning på detta farande for vi till Göteborg i fredags med dotterns flyttlass. Där stannade vi tills i lördags när vi styrde hemåt igen. Det känns som att jag inte är så sugen på att sitta i bilen på länge...

Summa sumarum har det varit en toppensemster. Ja, det har varit grymt varmt MEN hellre det än regn. Jag ÄLSKAR sol och värme och jag hoppas att jag har lagrat tillräckligt för att kunna plocka fram lite goa minnesbilder när vintern är som värst. 

Familjen har varit samlad i flera veckor och när man inte är van vid det inser man hur underbart det är att dela vardagen med sina barn igen. Ja, förutom smulorna på vasken och skokaoset i hallen då;)

Jag hade en pytteliten ambition att jobba med scheman och annat på semestern. Jag har asat med mig en väska med jobbepapper var jag än har varit men jag kan berätta att jag inte har gjort ett dugg. De första två veckorna arbetade jag lite varje dag men insåg att det inte gjorde mig särskilt gott så efter det har jag bara varit ledig. Jag tror jag behöver det för att kunna fungera resten av året. Jag måste få ha några veckor när jag inte fattar beslut, inte har superlånga att-göra-listor, lägger undan kalendern och inte är tillgänglig, vare sig per telefon eller mejl. Så klart har jag haft koll men det är skillnad på att ha koll och att vara tvungen att svara. 

Så imorgon är det dags igen. På fredag är det säkert som vanlig efter semestern; det känns som om man har jobbat en månad och semestern känns avlägsen.