...tar helgen slut. Det känns som om den här helgen har varit kortare än vanligt men det beror förmodligen på tempot och antalet aktiviteter vi klämt in. Fredagskvällen tillbringade maken större delen av i ishallen medan jag inte var hemma förrän ganska sent för jag hade lite svårt att slita mig från jobbet. Därför fick det bli onlinebeställning på mat som levereras från Valje golfkrog och har ni inte testat plankorna där så rekommenderar jag er att göra det. Så himla gott!

Igår var det en ganska lugn förmiddag innan vi for till Bara för att fira brorsonen W som snart blir 12 år! God mat, god dryck, trevligt sällskap och många skratt blev det innan det var dags att sätta sig i bilen och dra oss hemåt för att hinna i tid till kräftskiva hos J och K. Där var också B och Å och vi hade en sueprkul kväll ihop. Även här med god mat, god dryck, trevligt sällskap och många skratt. 

Idag har jag gjort sådana där nödvändiga saker som man har en tendens att skjuta upp. Som att betala räkningarna till exempel. Men, nu är det gjort. Vi har varit och sett på hockey i ishallen och det var en fröjd att se så duktiga killar spela. Härligt! 

Nu väntar vi på att briketterna ska bli grillklara och sedan ska maken tillaga sina berömda burgare. Jag tror allvarligt talat att han skulle kunna leva på att servera sådana. Jag har ALDRIG ätit godare burgare någonstans än de han gör. Och då har jag nog ändå ätit på ganska många ställen;-)

Imorgon är det jobbedag och schemat är proppfullt. Har jag sagt att jag trivs som fisken i vattnet? Det gör jag! Det känns verkligen fantastiskt bra eftersom jag har blivit helt suveränt mottagen både av ledning och av medarbetare men också för att jag möter en genomtänkt och välfungerande verksamhet och det är ju verkligen en ynnest att ta få ta över. 

Men, det är fortfarande söndag och nu ska jag vara grillstöd åt maken:-) Ha en bra vecka du som läser detta!

Japp, nu är jag tillbaka i rektorsjobbet och jag älskar det! Det är ett helt sjukt tempo. Jag stöter hela tiden på saker jag inte riktigt vet hur det hanteras i en annan kommun än den jag är van vid, jag måste rycka ut och fixa fika (och då vet alla som känner mig att jag i vanliga fall är ALLERGISK mot att ordna fika) och arbetstiderna just nu är ju inte direkt 40 timmar per vecka. MEN! Jag älskar det. Det händer helt oväntade, oförutsedda saker som bara måste lösas och allt löser sig. På det ena eller det andra sättet och det känns gott. 

Framförallt har jag mött människor som är helt fantastiskt goa, hjälpsamma, kunniga och på hugget. Gott! Det är kommer att bli riktigt bra! Jag har också fått en rektorskollega med en underbar, skruvad humor och att ha någon att lägga upp ett gapflabb med är ovärderligt. 

Nu har jag kört järnet sedan 05:45 för direkt efter jobbet stack jag ut på pw med C. Därefter var det dusch med hårtvätt och min hårman skojar man ju inte bort. Efter det har jag städat för att vi har städning imorgon. Jag vet, helt sjukt. Men eftersom det ska vara undanplockat överallt så tar det ju ett tag när det bara är jag som är hemma och plockar undan. Suck. Nästa gång ska jag också se till att vara upptagen kvällen innan städning;-) Utöver detta har jag tvättat, hängt upp tvätt, ätit salta kex till middag för det fanns verkligen inget annat (eller jo det gjorde det men det skulle ta så lång tid att fixa att kexen lockade mer), konverserat på Messenger med en gammal kollega och skrattat så att tårarna rann. Nu dricker jag kaffe och bloggar och tittar på sonen som är så himla redig och lagar middag nu, 21:32. 

Halleda, vilken bra dag jag har haft!

...att träffa hela personalstyrkan på nya skolan. Även om jag är hyfsat van att prata inför folk så måste jag ju ändå erkänna att det är lite nervöst att träffa en sisådär 80-90 personer och försöka göra ett riktigt bra förstaintryck. Man har ju liksom bara en chans att göra ett det. 

Jag ojade mig lite innan idag och fick då höra att det är lugnt och att jag bara ska vara mig själv. Och så är det ju. Att vara mig själv kommer kanske inte alla människor jag någonsin möter tycka är en bra grej men det är ju det enda jag kan göra. Att gå omkring och göra sig till och försöka vara något jag inte är det skulle kanske kunna funka i tio minuter för min del. Jag är alldeles för dålig på att låtsas. Jag önskar att jag hade varit bättre på det för det kunde vara användbart i en massa situationer men nu kan jag inte det så det är bara att gilla läget. 

Nu ikväll har jag varit på zumba. Denna underbara zumba. I vanlig ordning bråkade mina fötter med mig och armarna kan jag bara använda ibland för att inte orsaka kaos i huvudet MEN jag bara älskar det! Jag har ett lyckligt leende på läpparna hela passet. Tänk om jag hade gilat all träning lika mycket. Vad härligt det hade varit!

Nu är det en mugg kaffe i soffan och att vänta in son och make som båda är i ishallen. Sonen för att träna och maken för att slipa skridskor. Lika bra att vänja sig:-)

Jag är medveten om att jag varit oerhört bortskämd med att ha kollegan P som alltid har skött mina tekniska prylar. Jag har liksom bara lämnat sakerna till henne och så har hon fixat det som ska fixas. Det har varit grymt skönt. Jag är bra på andra saker;-)

Men, nu står jag ju här. Utan P och fattar fasen i mig inte hur jag ska få in jobbmejlen i min privata telefon så att jag kan använda Outlook-kalendern och liksom synka ihop alla kalendrar i telefonen. De allra flesta bemöter min frustration med att säga att jag ska använda g-mail-kalendern istället och det är så himla mycket bättre. Fnys, säger jag. Jag tycker INTE att g-mailen är bättre. Man skulle till och med kunna säga att jag ogillar den men jag kan också erkänna att det är för att den inte är alls lika begriplig som outlook-kalendern. Frustrerande är bara förnamnet. Så om nu någon av er sitter där och har en lösning på mitt problem så får ni gärna hjälpa till. Men det måste ske på begriplig svenska och inte på något konstigt datorspråk för då fattar jag ändå inte;-)

Mmm, sånt roar jag mig med en lördagskväll. Och det är jag nöjd med. Jag roade mig mycket mer intensivt igår kväll. Jag roade mig så pass mycket att jag vilade fram tills någon gång i eftermiddags;-) Igår kväll träffade vi nämligen ett gäng SIK:are. Det var JB med sambo som bjudit in till grillning i Tredenborg så där var vi ett gäng. Det var en helt underbar sommarkväll och det var liksom för kul att avsluta trots att det blev mörkt så då for vi vidare hem till K och H och där bjöds vi på nya godsaker och så avhandlade vi en himla massa saker:-) Jättekul! 

Förresten så är dottern exakt nu på väg till Turkiet där hon ska vara tills den 23 september. Jag är sjukt avundsjuk på att hon ska vistas i goeklimat. Jag hade också kunnat stå ut med det. Idag var jag inne på nätet och kollade hotellet hon ska bo på. Jag hade definitivt kunnat stå ut med det lyxiga stället också. Hmm, undrar om man kan flyga ner fredag till söndag någon gång under de här veckorna? ;-)

Nähä, slut på pausen. Jag ger det ett försök till sen kapitulerar jag och använder g-mail-kalendern istället. Jag lär mig väl...

Japp, då var det dags igen. Huvudvärken som kommer från nacken och fasen i mig är omöjlig att få bort. Det enda som kan hjälpa är makens nackmassage och han är ju bara iväg och roar sig hela tiden;-) Just nu spelar han golf. Men för att vara helt rättvis så roar han inte sig särskilt ofta så det är honom väl förunnat. Bara han inte kommer hem och är så trött att han inte orkar nackmassera mig:-)

I min jakt på en förklaring på denna underliga tredagarshuvudvärk kan jag konstatera att jag inte haft den en enda gång under semestern... men just nu är läget rätt stressigt. Jag har en hel del att fixa innan all personal börjar på tisdag fast jag försöker tänka att världen förmodligen inte rasar om allt inte är klart. Förmodligen kommer inte en enda bryta ihop för att allt inte är hundra klart.

Har någon kört på vår gata på sistone? Det är ungefär som att köra på en tvättbräda fast med stora hål istället för räfflor. Det börjar bli liiiiiite tröttsamt nu. Vi har liksom inte haft en riktig väg här sedan januari 2016. Ska det verkligen behöva ta så lång tid? 

Samtidigt som jag skriver detta tittar jag med ett öga på Camping Queens, Tony och Jonas, som idag träffar Samir och Viktor. Vilka helt underbara människor de är alla fyra. Särskilt mycket gillar jag Jonas. Han är ju bara så himla go. Helt fabulous:-)

Jag tycker det är helt okej att solen gassar när jag jobbar TROTS att jag råkat välja långbyxor på morgonen MEN då är det fasen inte okej att soleländet gömmer sig bakom moln när jag äntligen landar på altanen och kastat mig i solstolen för att få lite sol på kroppen. Exakt så var det idag. Jag blir så ledsen. Jag behöver sol. jag blir gnällig annars. Jag kommer ju för sjutton inte ut alls om dagarna mer än möjligen den lilla stund det tar att gå mellan en byggnad och bilen.

Förra tisdagen när jag började jobba tyckte jag att jag hade oceaner av tid på mig att hinna förbereda mig och verksamheten innan personalen kommer tillbaka efter semestern. Jag kan säga att att oceanerna har krympt till typ en liten pöl nu och jag har inte riktigt den koll jag önskar att jag hade. Och just nu väljer servern att inte vilja samarbeta med mig så jag kommer inte riktigt åt det jag hade velat. Det kan i och för sig också vara ett tecken på att jag inte ska jobba utan fokusera på deckaren som är på tv. I alla fall om jag vill fatta något;-)

Imorgon ska jag få min jobbetelefon, vara med på ett elevmöte, träffa min mentor och fortsätta göra allt begripligt för mig. Allt detta inomhus men efter jobbet ska jag träna med J och om vi inte kommer in på gymmet så har vi sagt att det får bli en powerwalk. Helt okej för då får jag, utöver härligt sällskap, friskluft.

Japp, jag är i full gång och jobbar. Ja, alltså inte just nu för nu är det ju söndag kväll men förra veckan började jag jobba efter semestern och det var riktigt trevligt. Jag började på nya skolan i nya kommunen och jag har stött på många nya saker att lära och komma ihåg men jag har också stött på en del jag redan känner till och har koll på. Skönt. Vid min sida har jag dessutom haft förmånen att ha hon som varit rektor på skolan de senaste sju åren och som gjort ett fantastiskt jobb. Att få en sådan introduktion i sitt nya arbete är nog få förunnat men så himla mycket värt! Imorgon ska jag klara mig själv dock. Men det ska nog gå bra. Jag har inte hunnit få min tjänstetelefon ännu så ingen kan ringa

mig:-)

För två timmar sedan ungefär landade vi här hemma efter en intensiv Göteborgsvisit. Dottern ska ju ut och arbeta i stora världen och då behöver hela bohaget förflyttas från Göteborg. Så klart rycker maken och jag ut då. Dottern hade packat det mesta och det sista fixade vi tillsammans igår. Sen åt vi god mat och umgicks på hotellet. Imorse var det först god hotellfrukost och sedan bars det lådor, möbler och grejer för glatta livet ut i släpet. Svettigt var bara förnamnet. Hela bohaget är numera utplacerat på fyra ställen för vårt eget hus börjar bli lite fullt;-)

Men, nu är jag rätt så trött så jag tror jag kryper ner i en soffa i uterummet och kollar lite Netflix. Det låter väl som en synnerligen bra idé?