...att gå och lägga sig. Jag är trött och det känns som om jag har ett kilo grus i varje öga men inte lägger jag mig för det. Korkat. Jag kör med Alfons Åberg-varianten; "jag ska bara...". Just nu ska jag bara blogga lite;-)

Imorgon är det rektorsutbildning som gäller. Jag ska träffa resten av basgruppen i Hässleholm och när jag ändå är i de trakterna tänkte jag hälsa på dottern. Det passade utmärkt eftersom hon hade en lååång lista med saker hon behöver få levererade till Bjärnum. Smart:-)

Sonen har jag pratat med nu ikväll och den stackarn är krasslig. Det känns verkligen sådär att vara 25 mil bort då. Hoppas det går över kvickt!

Nähäpp. Nu SKA jag gå och lägga mig. Jag ska bara...

Jag somnade visst på soffan.

Visst är det märkligt. Man kör järnet hela dagen på jobbet och hkänner inte ens att man är trött. Sen kommer man hem, äter lite och sätter sig ner och vips är man dödstrött. Nu hade i och för sig den lilla sovstunden det goda med sig att jag fick en massa ny energi och har betat av räkningar, läst på Rektorsutbildningens forum, sett på en film om hur man skriver en instruerande text (hade jag fortfarande jobbat som lärare hade jag lyriskt använt en del av dessa fantastiska filmer som lärare gjort och som förtydligar så mycket) och så har jag skissat på en kompetensutvecklingsinsats jag vill göra på jobbet. Mmm, tänk vad en liten tupplur kan göra;-)

...ända tills fredag vecka 43 när det är dags för en musikal- och teaterhelg med dottern i Stockholm och ett Oskarshamnsbesök med HELA familjen. Det var ju ett tag sedan vi var samlade alla fyra. Närmare bestämt 23 juli. Suck. Jobbigt.

Nu har jag i alla fall tankat sonnärvaro. Vi har fått hänga i soffan, äta frukost, laga mat och bara funnits i samma lägenhet. Underbart härligt! Två matcher hann vi se också. Förluster båda två men som sagt, jag fick i alla fall se sonen på isen.

Lite dotternärvaro tänkte jag tanka på onsdag kväll. Längtar redan!

Nu ska jag sova i min snudd på oanvända säng. Sköööönt:)

Igår kväll bestämde vi att vi skulle ta sovmorgon idag. Och gissa om det blev sovmorgon?! Jag vaknade först och då var klockan 10. Så länge kan jag inte ens komma ihåg när jag sov senast.

Maken pinnade ner till Lidl och köpte frukostbullar och sen var det goefrukost innan en tur till stan där både jeans och tröja inhandlades. Härligt! Mest härligt var att jag kunde strosa runt i en affär och kolla på varenda plagg i lugn och ro eftersom det fanns två sköna fåtöljer och en hockeytidning att läsa. Där parkerade maken och sonen sig och jag fick stå och vänta tills maken läst klart en artikel innan vi kunde lämna affären;) Det har verkligen aldrig hänt förr:) Något för andra affärer att ta efter!

Sen var det dags för sonen att träna och jag och maken kompletteringshandla lite innan farmor och farfar dök upp här. Lite J20-match, fika och småprat hanns med innan det var dags att börja laga mat. Nu ligger vi hällade i soffan, proppmätta, och tittar på en av mina favofilmer; Hur många lingon finns det i världen? Älskar den!

Imorgon ska det lagas mat som kan frysas in och tas fram när det är stressigt. Sen är det match mellan IKO och HV71 innan det är dags att fara hemåt igen. Ingen rast och ingen ro:)

...känslan när askarna med coctailtomater rasar över mig och trillar i golvet där flera av locken öppnar sig. Och jag som bara skulle ta ett par askar. Jag var inte ens vårdslös. Som tur var fanns maken och en snäll kvinna i min närhet som kunde hjälpa mig. Tveksamt om jag nånsin går i närheten av coctailtomater igen;)

Idag har vi gått en runda i Oskarshamn. Det är strålande solsken och en behaglig temperatur och stan visar sig från sin bästa sida. Det är nästan lika fint som i sölvesborg här;)

Igår kväll var det match och det blev en snöplig förlust. Synd för de hade definitivt chansen att ta hem matchen. Men det är bara att ta nya tag.

Imorgon ska jag se vad Oskarshamn har att erbjuda i shoppingväg. Härligt!

...vill jag bara berätta att jag mår väldans bra idag. Dottern är hemma och jag har pratat med sonen, ganska länge (!) i telefon, vi har ätit Canelloni, mums, min utväxt är bortfärgad och hårmanen är rejält ansad. Ni hör. Man kan ju knappt ha det bättre;)

Imorgon bär det av till broren med familj. Himla kul! Det var ju ett tag sen.

Nu faller ögonen ihop. Gnatt på er!

Man har ju vant sig vid att det är varmt och soligt varenda dag så när det nu regnade imorse blev jag helt ställd. Hmm, vad skulle jag ha på mig? Paraply, var ligger de nånstans? Det blev på med jacka och upp med luvan och sen promenad till stan där det var mötesdags. När vi sedan kom ut från mötet sken solen och allt var "rätt" igen. Lunch på stan med kollegan G. Himskans trevligt.

Nu ikväll var det föräldramöte med hela grundsär. Kul att få träffa alla!

Nu sitter jag i soffan. Hemma själv. Maken jobbar och barnen är långt iväg. Ofta hinner jag inte vare sig tänka eller känna efter men idag saknar jag att ha hela familjen i soffan. Jag önskar att vi bara för en kväll kunde få ha en "vanlig" hemmakväll tillsammans. Men men , det kommer att dröja så det är bara att bita ihop.

...lördagskväll har jag. Jag tvättar, dammsuger, pluggar, tittar på tv, bölar ihop med Anna Book, äter nötter, städar toaletten, börjar röja i walk-in-closetten men inser vilket jobb det är och går därifrån, tar ett glas vin, spelar wordfeud och slänger sopor. Ingen vanlig lördagskväll precis. Men väldigt mysig. Och lugn. Precis vad jag behöver.

Innan idag fikade jag med bästa J och A. Där avhandlades allt som behövde pratas om och sen blev det en liten shoppingrunda. Inte ett plagg inhandlades. Inte likt mig...;) däremot ett par nya gympadojor för styrketräningen. Imorgon är det dags. Jag är kluven. Det är skönt att styrketräna och det är faktiskt ganska roligt trots att man svettas som en gris ( jag avskyr att svettas;) men det är alltid ett motstånd i mig ända tills vi är på plats. Så är det med all träning, utom promenader, för mig. Varför? Om nån klok kan förklara så får ni gärna göra det.

Imorgon spelar sonen match och jag är inte där:(. Jobbigt. Tur att hyggliga mamman C lovat att rapportera. Varför har inte alla klubbar Live Arena-sändningar. Det är för sjutton en mänsklig rättighet att få se när ens son spelar match. Eller hur?