Nixelipix, jag är inte så slut efter iForm-loppet att jag inte ens orkar skriva ett blogginlägg. Nej, vi var bara hemma sjukt sent och jag var lite trött i tittorna (ett uttryck jag snott av AS;-) så jag gick och la mig istället för att blogga.

Vi for alltså iväg igår, sju glada tjejer, till Malmö. Trygga AJ körde bussen med en chaufförs trygghet och det enda som störde var alla tradiga vägarbeten. Väl framme möttes vi av världens kaos. I en organisatörs själ gör det ont när man ser en sån oordning så jag har lovat att styra upp det nästa år;-).

Jaja, iväg kom vi och det kändes väldans bra att springa, trots ÖSREGNET som kom precis vid starten. Det varade inte hela loppet som tur var. Jag sprang på bästa tiden hittills och det får man ju vara nöjd med. Efteråt var det picnic på Atleticum och det var väldans smaskigt. Sedan rattade AJ hem oss igen och det var så tjattrigt och uppsluppet i bussen att vi missade att släppa av LP i Bma och fick köra tillbaka igen. Hehe, så kan det gå...

Idag har det mest varit möten. Även nu ikväll var det möte. Nu med Lärarförbundet. Alltid lika givande.

Idag säger jag grattis till Jennie Pennie som fyller år!

Imorgon är det första september. Usch. Jag har INTE fått tillräckligt med sol och värme den här sommaren. Jag kommer förmodligen att bli knäpp, på riktigt, om vintern blir lång och mörk.

...av veckans 40 arbetstimmar. Måndagen är lång men jisses vad mycket jag får gjort. Särskilt på seneftermiddagen när alla andra är upptagna med möten:-). Ja, det vill säga de måndagar jag själv inte måste vara med.

Imorgon smäller det. IForm-loppet ska springas. A som jobbar på expeditionen var hygglig nog att tala om hur dags prisutdelningen är imorgon. Jag kunde konstatera att jag förmodligen inte ens är i mål när den sker. Men vad gör det? För bara en månad hade jag en nära-döden-upplevelse när jag sprang 2 kilometer. Nu klarar jag av att springa fem och jag känner i kroppen att jag snart även kan utöka sträckan. Känns toppen!

Ikväll ska väskan packas för imorgon drar vi iväg. Åtta tjejer från skolan. Det ska bli riktigt kul. Framförallt att göra något tillsammans.

Nu är det måndag kväll och jag är trött. Riktigt trött. Jag har dessutom en helt djurisk träningsvärk från ismålningen i lördags. Måtte den vara helt väck tills imorgon. Jag funderar på att svida om till något löst och ledigt och krypa upp i soffan med braiga boken. Vad tror ni om det? Visste det! Ni är så kloka. Jag gör så.

Såg nyss Sporten på tv. En ny regel är införd. Den innebär att man blir diskad direkt om man tjuvstartar. Första gången. Ajamenhallå. Det var ju jättesynd om Bolt. Jag tyckte det var bättre innan när man i alla fall fick en chans till.

Något annat som är knäppt är att man får en grym träningsvärk av att måla is. Särskilt i rumpan. Halleminadar vad ont jag har. Måtte detta försvinna innan tisdag.

Var tog den här helgen vägen? Hela dagen i ishallen igår och halva dagen på fotboll idag. Där tog den vägen.

Idag tog min tur med MAIF slut. Det hjälpte inte att jag tittade och hejade högljutt. De förlorade ändå. Attans.

En annan sak jag såg på nyheterna var att risken för bröstcancer höjs om man dricker vin. Och då var det inga överdrivna mängder eller så. Nix, det räckte med en dl om dagen. Nu kommer jag väl inte precis upp i den mängden ändå men det är ju f-n att allt gott på något sätt ska vara skadligt. Varför kan man inte plötsligt komma på att blodpudding eller potatisbullar är livsfarligt att äta. Nemas problemas kan jag ju säga lite käckt då för det finns ju inte på kartan att jag äter det. Men nej då. Det lär ju inte hända.

Och mina ben är iskalla. Mina händer fulla av färg och kalla. Mina knän gör ont och som sagt min rygg värker och känns verkligen inget vidare.

Vad jag har gjort? Målat is i ishallen.

Vi var en ytterst liten (pinsamt liten) skara som målade, målade och målade.

Alla ni som aldrig tidigare ens ägnat reklamen på isen en tanke, gör det. Den är handmålad. Rent konstverk faktiskt. Med tanke på arbetsinsatsen som ligger bakom borde isreklam vara svindyr. Men det är den inte.

Det som är jobbigast att tänka på är att om alla hade hjälp till hade det räckt med 1-2 timmar per person. Nu är det istället så att en del har lagt 15-20 i ishallen. 

Som vanligt slutade det med att hela vår familj hjälper till och vi kallar dessutom in farfar som kommer och hjälper till. Annars hade vi varit där än.

Nu ska jag sätta mig i soffan och hålla kväll. Inatt kommer jag att drömma om färg och is. Och att jag har förvandlats till en Avatar. Mina händer är redan blå.

...och så finns det hantverkare. Det vill säga det finns trevliga och roliga hantverkare som städar efter sig och så finns det hantverkare som muttrar något ohörbart när jag sticker ner huvudet mot källaren och ropar ett hej och som förmodligen (nu är jag fördomsfull) inte kommer att städa efter sig. Gissa vilken sort jag föredrar?

Den gissningen är ju inte så svår att klara av så vi går vidare till nästa sak ni kan gissa på:

För en eller två veckor sedan superduperstädade jag källaren. Ett moment i städningen var att dammsuga och torka ur en skobyrå med plats för typ 50 par skor, och sedan har jag ju ganska små fötter så i mina lådor kan det ibland finnas tre par, plus att jag fick torka av varenda par skor för att något pucko inte täckt över skobyrån eller helt enkelt flyttat den innan man borrat i väggen, obs! tegelväggen. Så min fråga till er är: Vad tror ni händer om hantverkaren i källaren har borrat och skitat ner hela skobyrån inklusive alla skor?

1. Jag blir galen, får tvångströja och får knappra piler inlåst någonstans.

2. Jag börjar gråta och hotar med att flytta hemifrån om ingen annan i familjen tar röjningen den här gången.

3. Jag skriver ett blogginlägg där jag lägger ut firmans namn och så fnyser jag ilsket varje gång jag hör namnet. Allt för att jävlas tillbaka liksom.

Låt oss hoppas att detta inte händer för jag blir trött av att tänka på både alternativ 1, 2 och 3.

Åhhhh, vad roligt! Igår hade jag 85 läsare! Riktigt, riktigt roligt! Stanna kvar!

Just nu sitter jag och snorar framför tv:n. Nej, jag är inte förkyld. Jag är blödig. Jag gråter när folk blir glada. Både in real life och på tv. Eftersom hela min familj övergett mig ikväll så åt jag middag framför tv:n och där visades (och visas fortfarande) True talent. Halleda vilka talanger! Just sjunger en liten smal tjej med en stor röst. Och nu har alla tre sektionerna "godkänt" henne. Snart kommer hon att vara alldeles överlycklig och gråta en skvätt och då gråter jag med. Sån är jag. I något av mina tidigare liv har jag nog varit gråterska.

Nyss gick jag igenom månadens räkningar som ska betalas nu. Bensinräkningen var horribel. Jag tyckte inte precis vi varit någonstans på semestern men uppenbarligen har vi det med en räkning på över 4000 spänn. Jag döööör vilken tråkig räkning att betala.

Nu kom sonen hem. Han har tränat och varit på domarmöte. Inte nog med att han spelar hockey. Han dömer också. Duktig kille jag har:-)

Idag har jag anmält mig och dottern till Bibis körgrej i Bma. Det ska bli riktigt kul. Jag tycker i och för sig att det är för dyrt men jag älskar att sjunga men gör det aldrig så detta är ju min chans. Och 800, det är ju för fasen mindre än vad maten kostar här hemma på en vecka.

Nu ska jag prata med sonen. Tjipp!

Om jag var kvinnlig innan idag så har jag hållt på med rätt så manliga sysslor nu ikväll. Jag har nämligen tillbringat dryga timmen i ett manligt hockeyomklädningsrum. Trevligt:-).

Ni kan vara helt lugna. Jag skickade en förpatrull som fick kolla att alla hade kläder på sig innan jag klev in. Så pryd som jag är hade ju dött om någon stått där halvnäck när jag kom in.

Jag träffade nya tränaren och vi fick oss en pratstund. Jag kände direkt att det var en människa jag gillar och att vi tycker lika om viktiga saker. Bra!

Vi pratade inställning, målsättning och ideologi och såna samtal är ju sällan dåliga. Det blev inte detta heller.

Nu är jag hemma och har precis ätit två mackor. Maken hade lagat köttbullar och makaroner innan de for iväg till första hockeyträningen för säsongen (!) men köpeköttbullar är icke människoföda så jag dissade dem. Till mackorna drack jag o´boy, denna fantastiska dryck. Den slår nästan till och med ett glas rött en fredagskväll. Men bara nästan.

Nu ska jag ut och gå. För så lite motion jag unnar mig nuförtiden så kommer jag snart att förvandlas till en slemmig liten heffaklump och det är det ju ingen som vill:-).

Idag var jag typiskt kvinnlig ansåg min kollega M. Sen förklarade han vad han menade och störande nog hade han rätt;-). Vi var nämligen på ett möte där vi skulle gå igenom en del grejer. Det fanns en del småsaker jag var lite osäker kring och givetvis började jag med att säga just det, att jag inte hade koll alltså. Vilket är kvalificerat skitsnack, för jag är kontrollfreakens urmoder och har stenkoll på det mesta. Åtminstone sånt jag själv styr över. Och när det gällde de här grejerna hade jag också koll. Men grejen är att det är sällan man hör män säga såna saker, särskilt män i ledande positioner. Kvinnor däremot säger det ofta. När jag skulle föreläsa i våras gjorde jag samma sak. Jag hade lagt upp det hela, hade skrivit ner allt och bad kollegan läsa och kommentera. Det han direkt kommenterade var att jag inledde det hela med att säga att "jag är ju ingen expert...". Han menade att jag skulle sluta förminska mig själv. Återigen hade han rätt. Nej, jag är kanske ingen expert men om ämnet jag föreläste om kunde jag mer än de som lyssnade. Så var det ju. Varför förminska det? Mesproppigt.

Jag måste sluta våpa mig på det löjliga sättet. Trams. För annars är jag minsann inte typiskt kvinnlig. Inte på jobbet i alla fall. Jag skulle aldrig få för mig att diska efter andra till exempel. No way. Om inte var och en städar efter sig så får det väl se ut som f-n. Jag är inte så känslig. Jag skulle hellre aldrig per automatik ta på mig att ordna fika. Det är inte min grej liksom. Jag menar inte att det är fel att ordna fika för det är ju tur att de finns som tänker på det, men jag är glad över att det inte faller på mig för att jag är kvinna.

Igår var det styrelsemöte och ikväll ska jag och några till ur styrelsen träffa A-laget. Det ska ju bli kul att se hur de ser ut utanför isen.

Sen ska det väl springas. IForm-loppet är ju nästa vecka... Men, hinner jag inte idag så hinner jag imorgon. Jag kanske crosstrainar en stund och tittar på tv istället.  Nähä, haj å ivaj:-)

Jag läste igenom detta nu innan jag trycker på "spara inlägget-knappen" och konstaterar att jag nog har slagit flumighetsrekord med hjälp av det här inläget. Men nej, ni behöver inte vara oroliga. Jag tar inga droger. Jag var bara lite filosofisk:-)