Mmm, uppgifterna i båda kurserna är inlämnade för bedömning och nu är det bara att vänta och se om jag har fattat uppgifterna rätt eller fel, om jag har varit tillräckligt analytisk och om det håller den nivå som krävs rent allmänt. Jag gjorde misstaget att gå in och ögna igenom alla inlämnade arbeten och jisses vad ångestskapande det var. Alla såg ju extremt bra ut. Hoppas, hoppas, hoppas att det bara är jag som är extremt hård mot mitt arbete och att det är bättre än vad jag tror just nu. Att göra om det känns som ett dåligt alternativ med tanke på mängden litteratur (mest engelsk...) jag har att läsa de kommande veckorna. Jaja, det är nu jag använder mig av strategin jag tipsar andra om, dvs om jag inte kan göra något åt saken som stressar mig är det bara att släppa den och vänta tills jag faktiskt vet på riktigt hur det har gått.

Igår kom jag hem efter att ha tillbringar fem dagar i huvudstaden hos dottern. Underbart! Vi hann med att gå en massa härliga rundor, äta och dricka gott, strosa runt på Söder, Kungsholmen; Gamla stan och Vasastan, plugga massor, laga mat tillsammans, besöka Fotografiska, köpa den coolaste klänningen någonsin och kolla på "In the Heights" på den lyxigaste bion jag nånsin besökt med sammetsfåtöljer, bubbel i glasen och pluttesmå salonger. Eftersom vi är sjukt disciplinerade båda två så var det plugg till klockan 16. Därefter roade vi oss. Förutom onsdagen. Då roade vi oss hela tiden:-)

Det är verkligen så. Att jag känner mig trög alltså. När jag sätter mig med den engelska kurslitteraturen så hjälper det inte att jag tar till alla studietekniska strategier jag kan (och det är faktiskt ganska många). Jag läser långsamt, jag läser högt, jag googlar fram översättningar, jag försöker hitta på nätet vad författaren har för grundsyn för att se om det kan hjälpa mig att tolka. Men nej, jag fattar inte tillnärmelsevis så mycket jag hade velat fatta...

Jag är skitdålig på att skumläsa. Jag vill fatta allt för att jag är så nojig över att missa något viktigt om jag inte läser allt jättenoga. Suck. Igår var jag en kort stund redo att ge upp men det är ju en himla tur att jag lyckades få bort de dåliga tankarna. Så idag satte jag mig mycket bestämt och bara bet ihop. Nu jäklar skulle jag besegra den här uppgiften. Efter ett par timmar nådde frustrationen nya höjder så jag bytte om till träningskläder och gav mig ut på en runda med enbart två syften; att få rörelse & friskluft plus att hitta ett bra sätt att lägga upp studierna så att jag kommer framåt. Ingen bok i öronen utan bara fullt fokus på att lägga upp en plan. Och japp, det funkade. När jag kom hem 40 minuter senare hade jag bestämt hur jag skulle angripa uppgiften på ett systematsikt och klokt sätt som förhoppningsvis ska hjälpa mig att ta små steg fram emot att ha slutfört uppgiften. 

Jag är ju vanligtvis helt lyrisk över att numera äga min tid på ett sätt som inte är möjligt om man förväntas vara på ett bestämt ställe en bestämd tid. De flesta mornar inleds numera med en härlig morgonrunda och lite kaffe innan jag drar igång och pluggar. Lyxigt! Idag upplevde jag baksidan av att äga tiden- idag kände jag nämligen att det var läge att plugga heeeela dagen för att förhoppningsvis inte behöva stressa ihjäl mig om ett par veckor när två uppgifter ska lämnas in samma dag. Jag kompenserade mig själv med ett varmt bubbelbad och ett glas vin när när hjärnan kokade och meddelade att den inte tänkte samarbeta längre. 

En sak som är bra med min frustration och känsla av att jag inte håller måttet är att jag verkligen kan förstå hur en del elever har det. Tänk att gå till skolan varje dag och känna att man inte förstår och när man då väljer att lägga skulden på sig själv så skapas dessutom känslan av man är dålig. Tänk vad sunt det är när de eleverna reagerar med att på olika sätt visa att situationen inte är okej. Mitt sätt att inte lyfta med någon att jag finner litteraturen obegriplig för att jag inte vill framstå som mindre smart än alla andra är mycket mer osunt. Men det är så man reagerar och hanterar sådana saker om man är kvinna, 50 plus och van vid att vara präktigheten själv. 

Så jag kämpar på. Men om någon har lust att läsa den svåraste av böckerna på engelska så kan jag tänka mig att ett byte där jag utför typ rektorssysslor eller liknande under några dagar eller en vecka. Hör av er i så fall:-)