Idag är det sista sommardagen, säger dom. Imorgon är det alltså höst. Jag kan meddela att det känts rätt höstigt de senaste mornarna när jag varit ute och gått. Inte obehagligt höstigt utan skönt-inte-sommar-kvavt-höstigt om ni förstår vad jag menar. Jag förstår i alla fall;-)

Nu har vi börjat trilla in i vardagslunken igen efter semestern. Det innebär full aktivitet hela tiden, varje dag. Ingen som hinner städa, knappt någon som hinner laga mat och knappt någon som hinner handla.

Idag var maken hemma halv fem, jag fem. Då mötte jag dottern i dörren på väg till dansen som varar i två timmar. Vi har lagat mat och ätit samt sorterat äckliga sopor. Alldeles strax ska jag ta bilen och hämta sonen på fotbollsträningen i Bma. Maken ska hålla ett föräldramöte på hockeyn. Sonen ska hem och äta och sedan ska han oxå upp till ishallen. Själv ska jag sortera tre tvättkorgar med ren tvätt.

Någon som känner igen det galna tempot? Förmodligen de flesta. Och då kan man ju fråga sig varför man har det så här. Mitt svar är för att man måste snabba sig lite om man vill hinna göra alla roliga saker man vill göra. Så är det. Tror jag...

Men nu har jag inte tid att sitta här och filosofera. Hämta sonen var det ju...

...är jag. Det kändes smart att stanna kvar när ändå föräldramötet började halv sju men just nu känns det inte fullt så smart. Hade jag haft vettiga skor med mig kunde jag ju gå en runda men jag mitt smarto har bara klackaskor så jag sitter på mitt lilla kontor och försöker jobba undan sånt jag aldrig hinner annars.

Maken är hos kiropraktorn för något har totalhavererat i hans rygg och han kunde med nöd och näppe ta sig hem från jobbet idag. Stackarn. Inte kul.

Dottern fick därför laga maten. Det skulle hon göra tillsamamns med sin bror men han gjorde det han har svart bälte i; smet undan. Så nu förstår jag via hennes blogg att hon är riktigt pissed på honom.

Nämen det ska bli kul att komma hem;-). Fick precis veta av dottern att maten väntar på mig så då känns det lite bättre!

Nu måste jag rusa!

...men på vädret igår kväll sa de att det skulle vara mulet och att det skulle regna en del idag. Så är det inte. Solens strålar från en så gott som molnfri himmel. Och det är ju i och för sig trevligt men om jag hade gjort så många misstag i mitt jobb som vädernissarna gör hade jag förmodligen fått sparken.

Nu är vi dessutom ett steg närmare hösten för maken har tagit upp båten. Jag kom på att jag inte ens åkt i den den här sommaren, trots det fina vädret. Jag är mer den-som-ligger-på-stranden-personen än leka-i-vattnet-på-en-ring-personen så därför har det inte blivit någon båtfärd. Känns som om jag överlever utan

det;-).

Nu måste jag jobba lite. Vi har föräldramöte imorgon och jag förväntas prata. Jag har i vanliga fall inga som helst problem med att låta munnen gå men när en matsal är full av föräldrar och jag måste vara seriös hela tiden då blir det lite viktigare att ha koll på det som ska sägas. Därför får jag sätta mig nu och göra upp en liten punktlista så jag inte missar något viktigt.

Hörs!

...blev det idag.

Jag, dottern och modern, min alltså, tog tåget till Malmö för att gå på brorsonens kalas. Först hann vi med några timmars shopping på Entré. Det enda jag köpte till mig själv var en blå kofta. Det var väl det jag visste. Så är det alltid. Lönen har nyss landat på kontot och jag har tid att prova. Men då hittar jag INGENTING. Skittråkigt. Sen när kontot är tomt eller jag har superbråttom, då kan ni ge er på att det hänger lasar överallt som jag vill ha. Fnys.

Brorsonen var lika söt som vanligt och han hade själv bestämt menyn till kalaset. Det bjöds på lasagne och till efterrätt kladdkaka med goda glassorter till. Mums! Han kan sätta ihop en meny den killen! Av oss fick han en Spindelmannen-hood, en Toy Story-film, en SIK-Stingers-mössa och en påse bilar. Han verkade ganska nöjd:-)

Just nu ligger dottern och jag i varsin hörna av soffan med varsin laptop medan maken och sonen spelar Tiger Woods-golf på Game Cube. Mycket behagligt.

Jag fick låna ett par böcker av svägerskan så jag tror jag ska avsluta datandet och börja på en av dem istället. Risken finns att jag går in i bokvärlden totalt men det är en risk jag är beredd på att ta. Tjingeling!

Särskilt inte när man slutar 13 som jag gjorde idag. Tack vare att dottern väntade i stan var jag dessutom tvungen att verkligen sticka. Annars har jag en förmåga att fastna lite här och där och så plötsligt skulle jag ha slutat för en timme sen. Men så var det alltså inte idag och det är jag glad för. Istället fikade vi på stan. Dottern var vrålhungrig för matsalen hade inte öppnat när hon slutade. Jag undrar, hur glassigt schema har man då?!

Efter fikan strosade vi omkring och väntade på att optikern skulle göra en syntest på dottern. Det är ju snart dags att börja övningsköra. Ja, egentligen skulle det ju redan kunnat vara igång men vi är inte så snabba i starten. Men, snart så.

Idag har jag undervisat i engelska i en femma. Superkul. Det var ju ett tag sen jag hade just engelska men jag tycker det satt som en smäck. Det är ju rätt kul att som rektor gå in och göra såna saker med ibland. Jag får en annan relation till ungarna då, inbillar jag mig.

Ikväll ska det grillas filé och till det ska vi ha potatisklyftor, en jättesallad och god sås. Hur gott lät inte det då?

Imorgon ska favoritbrorsonen firas. Eftersom kalaset inte börjar förrän två hinner vi dessutom med några timmar på Entré. Inte dumt alls. Jag tycker jag bara har en massa tradiga kläder i garderoben nu så det kan vara shoppingläge imorgon.

Idag började jag och mina elever att läsa boken Innan jag dör tillsammans. Jag har läst den förut och tror att eleverna kommer att gilla den. Den handlar om en tjej som vet att hon snart ska dö för hon har leukemi. Hon har en lista på saker hon vill göra innan hon dör.

Vi gör så att vi turas om att läsa högt. Ingen måste läsa utan man gör det när man själv är redo. Man får läsa max en sida i sträck och minst en rad. Det funkar jättebra. Vissa är mer aktiva än andra men så har de olika läsvana också. Efter varje kapitel pratar vi om ord, uttryck och sammanfattar vad som hänt i kapitlet. Jag tycket det här sättet att läsa en bok är det absolut bästa om man vill få med alla i läsningen och veta att de verkligen förstår det de läser. Till läsningen kopplar jag sedan olika skrivuppgifter. Just nu har de i uppdrag att skriva en egen lista på saker de vill göra innan de dör. Det ska bli kul att läsa. Jag funderar på att göra en egen.

Imorse, typ klockan sex, när jag var ute och gick (plats för ett beundrande sus) då kände jag att det var lite mer höstigt än igår. Det berodde givetvis på att det var mulet men det var liksom en annan luft också om ni förstår vad jag menar.

Även om jag får lite ångest av mörkret så gillar jag hösten. Varje årstid har sin charm och höstens är mys, tända ljus, filt, kolla på tv och att inte behöva vara ute. För på sommaren har jag tvångstankar om att jag måste vara ute när solen skiner. Dessa tvångstankar kan min man ha skapat för han är ett solfreak utan dess like och han fattar på allvar inte varför man inte tycker det är skönt att sitta och sola i lä och 40 graders värme...

Dessutom kan man dölja alla kroppsliga skavanker på ett mycket bättre sätt än på sommaren. Bara det är ju bra...

Idag stannade jag upp på jobbet och märkte att jag: 1. svarar i telefon utan att vara livrädd över vad som ska komma i andra änden, 2. kan svara på frågor, 3. fattar beslut utan att dubbelkolla med någon. Jag tror minsann jag börjar komma in i detta. Idag kunde jag till och med upplysa några elever om när deras buss skulle gå hem. Imponerande? Solklart!

Idag fotograferades jag och mina kära kollegor. Vi tre var förmodligen mycket mer besvärliga än alla andra tillsammans. Men kul hade vi. Fotografen skrattade också. Det såg inte ansträngt ut så vi var kanske lite roliga att lyssna på när vi skulle bestämma exakt hur mycket vi skulle le på fotot. Ingen ville ju vara den bistra...

Det finns tråkiga möten. Det finns långa möten. Det finns korta möten och det finns roliga möten. Idag har jag varit på långa, korta och roliga möten. Jag slapp alltså det tråkiga. Vilken tur jag har!

Nu är ju min första praoperiod som rektor över och det märks nog. Plötsligt pratar jag på mötena. I våras lyssnade jag mest. En del ämne ligger ju en varmare om hjärtat än andra och idag diskuterades ett av mina hjärteämne. Och jag blev skitarg. Riktigt arg och besviken. Jag blir det när jag uppriktigt trodde att det började finnas en viss förståelse och kunskap kring saken men när det sen gäller visar det sig att det fanns det inte. Då blir jag ledsen och besviken och sur. Men ni kan vara säkra på att jag tänker strida i denna fråga. För jag vet att jag har rätt. Det har jag ju i och för sig så gott som alltid;-) he he.

Sonen kom hem idag och berättade att han skulle få fotbollsträning av självaste Anders Linderoth på elevens val. Det är coolt. En egen kändis på gympan.

Dottern var lite nöjdare idag än igår över nya skolan. Hon hade pratat med flera nya människor idag och så hade hon träffat nya svenskläraren. Henne gillade hon. Samma lärare och jag umgicks en hel del för en tjugo år sen eller så. Vi tillhörde liksom samma "gäng". Många roliga minnen från den tiden...

Dottern berättade att nya svenskläraren älskar grammatik. Finns det såna? Själv är jag ju en svensklärare som ogillar grammatik. Förmodligen är hon bra på det...

Nu har kaffet runnit ner och jag måste hinna läsa lite innan Fångarna på fortet. Det är ett program precis i min smak en tisdagskväll. Det kräver ingen som helst tankeverksamhet.