Om ni visste hur mycket jag vill. Jag vill förändra. Jag vill förbättra. Jag vill utveckla. Jag vill att ALLA ska må bra. Jag vill att ALLA ska kunna gå till skolan varje dag utan att vara rädda. Jag önskar något så fruktansvärt mycket att jag kunde fixat allt detta. Att alla skulle förstått precis hur jag menar och sedan bara gjort så. Att alla bara lydde mig och slutade vara taskiga emot varandra. Att alla helt enkelt slutade upp att behandla andra illa.

Men, det funkar ju inte så. Jag pratar och pratar och pratar. Ibland lyckas jag nå fram, ibland inte. Utveckling måste få ta tid. Likaså förbättring och förändring MEN att behandla medmänniskor på ett bra sätt borde kunna fungera från och med imorgon.

Jag är rektor och jag har massor av regler att följa. Jag har massor av människor att värna och ta hand om. Jag tycker väldigt mycket om de här människorna. Trots det måste jag arbeta efter regler och lagar och försöka hitta lösningar som gagnar de flesta. Det är jobbigt när folk inte nöjer sig med att jag försöker att göra mitt allra bästa och att jag slår knut på mig själv för att hitta lösningar. Jag kan inte göra mer än så. Jag önskar att jag kunde...

...kunde man bara pilla lite på tv:n och ändra inställningar om det var kass bild. Nuförtiden kan man inte göra någonting. Möjligen slita ur sladden, sätta i den igen efter någon minut och sedan hålla tummarna för att skiten rättat till sig av sig själv. Jag blir så trött! Med tanke på vad vi betalar borde det fungera alldeles utmärkt, hela tiden.

Inte kan jag gå och lägga mig heller för sonen har inte kommit hem efter träningen ännu och vi har engelska att förhöra. Att snabba sig hem efter träningen är hans sämsta gren;-)

Nej men då sitter jag väl här och tycker lite synd om mig själv så länge och svär lite ramsor över digitaltv-skräp.

Det är rena isbanan på vägen mellan hemmet och jobbet. Det är omöjligt att köra fortare än 50-60km/h och förmodligen skulle det vara omöjligt att hinna (kunna) stanna om något oförutsett hänt. Snorhalt. Glädjande nog fattade alla trafikanter det så det var inga livsfarliga omkörningar eller andra tokigheter.

Har jag sagt att jag hatar att frysa? Det gör jag i alla fall. Jag drar upp axlarna så det till slut känns som om jag inte har någon hals. Istället får jag ont i ryggen. Bara typ 6 månader till midsommar...

Jag har en grym söndagsångest och det känns verkligen inget vidare. Det har jag inte haft på flera år. Jag brukar tycka det bara är kul att jobba... Det är kanske dags att plocka en semesterdag och verkligen använda sig av det faktum att jag faktiskt kan göra det om jag vill.

Värst av allt är att jag tagit på mig ett uppdrag jag ångrar nu. Jag ska föreläsa om hur jag använt mig av bloggen i undervisningen och jag är så sjukt nervös och pressad inför det att jag tror jag kollapsar. Jag vet ju att det kommer att sitta folk och lyssna som inte är ett enda dugg intresserade och bara tycker det jag säger är blaj för så är det på alla föreläsningar. Men det är ju extra jobbigt när det drabbar mig...

Mmmm, nu ska jag vara huslig och baka lussekatter. Jag och dottern. Vi hade tänkt att det skulle vara ett familjeprojekt men eftersom de andra två i den här familjen prioriterar ishallen så har vi fattat att vi får göra det själva. Undrar om de kan tänka sig att fika med oss när katterna är klara?

Som ett led i husligheten får jag väl tvätta lite också. Det känns som om jag aldrig kommer ifatt i tvätthögen. Suck.

Men mitt i all denna huslighet ska jag ner en runda till Shack Matt och betala lite grejer jag plockade hem igår och så får det bli en tur till Eko, tror jag. Eller läser jag en bok i soffan istället. I vilket fall som helst känns det skönt att det är fritt för mig att välja och att dagen inte är full av måsten.

Sicken mysig lördag jag haft!

Den började med familjefrukost och det är inte jättevanligt i det här hemmet. Alltid nån som är iväg på nåt annars.

Efter det plockade jag med lite allt möjligt innan jag begav mig till J. Jeeeezez vad kallt det var. Jag höll på att frysa örona av mig i blåsten. Usch.

Vi gav oss ner till slottslängorna och besökte årets julmarknad. Supermysigt men trångt. En fin krans till ytterdörren inhandlades.

Därefter var det lite shopping på stan och lite fika på ett fik. Gott och trevligt.

Hem därefter och har nyss betalat räkningar, inte riktigt lika trevligt som resten av dagen...

Nu ska dottern och jag pynta huset lite tänkte vi. Vi ska bara få lite fart i våra kroppar som just nu har hamnat i varsin soffa.

Nu är det för mycket! Det växer liksom mig över huvudet och jag vet inte i vilken ände jag ska börja rota och reda för att allts ka lösa sig på bästa sätt.

Till att börja med är snö jättefint och allt sånt MEN den ställer till med ett smärre h-e i skolan för det kommer en miljon konflikter i kölvattnet av snön. Så, som L så fyndigt har kommit på, låt oss installera värmeslingor under alla skolgårdar. Eller i alla fall skolan jag jobbar på.

Högarna på skrivbordet börja inta farliga höjder. Farligt för att de kan rasa och orsaka ännu mera oreda och farligt för att jag med mitt pedantiska sinne för skrivbordsordning håller på att få en kollaps.

Äta, säger alla att jag ska göra med reda. Mmmm, klokt. Idag blev det två knäckebröd utan pålägg som A i bibblan skänkte mig. Om mitt tangentbord havererar nu tänker jag inte erkänna att jag ätit knäckebröd där;-)

Folk omkring mig har det också besvärligt. Vad är det som händer? Jag tror det behövs ledighet i massor. Eller, en massa tid att fika, prata och umgås. Om alla tar och lägger ner julstressen och istället lutar sig tillbaka och pelar sig i naveln samtidigt som de doppar ädelsostspepparkakor i glöggen så mår vi alla mycket bättre. Tror i alla fall jag...

En sak som gjorde mig glad idag är att snälla människor på jobbet hade adventspyntat på mitt lilla kontor. Det var supermysigt att kliva in där idag. Tack ska dom ha!

Nähä, nu måste jag plocka undan alla lampor dottern har plockat bort från fönsterna. Jajusdetja, har jag sagt att det är adventspyntat i fönstrena här hemma? Det är det! Duktig dotter! Rikligt belönad ska hon bli.

...till den kungliga huvudstaden. Tänk om det ändå funnits tid till lite shopping. Men nixelipix, bara jobb blir det. Fast jag är ju till räckligt rubbad för att tycka att det är kul och att det ska bli skönt att få tid att verkligen prata med mina kollegor. Har vi tur får vi mycket gjort på tåget.

På fredag är det dags för årets första julbord. Jag är ingen extrem fan av julbord men det är rätt trevligt att få träffa fackliga vänner och umgås en kväll.

Om dottern läser detta vill jag uppmana henne att ta en arbetsledarroll här hemma när jag är iväg och om ljusstakarna är uppe när jag kommer hem kommer hon  att bli rikligt belönad, även om du tvingat andra att utföra arbetet

;-).