...herrejisses vad jag har mycket att göra. Om jag ska hinna med allt som står på att-göra-listan måste både veckans dagar OCH timmar utökas. Rejält. Eller får jag försöka med metoden kollegan försöker lära mig, att inte försöka lösa allt. Men, det känns faktiskt så, att jag måste ordna och lösa allt och det är en rätt tärande känsla kan jag meddela. Jag försöker hålla mig lugn och cool och INTE bli ilsken, som jag har en tendens att bli här hemma när jag är stressad, och idag lyckades jag ända tills jag kom hem och upptäckte att sonen var sen till träningen. Stackars sonen fick sig en sån salva att jag förmodligen måste be om ursäkt när han kommer hem. Han var i och för sig sen, och det är slarvigt, men det är ju inte riktigt rättvist att han får betala för min jobbiga dag på jobbet...

Hmmm, inte lätt det här. Och om jag nu ändå är i gnällstimmet kan jag berätta att jag har en grym huvudvärk och den kommer ifrån att kaffet bortprioriterades mitt på dagen. Dumt gjort. Man ska aldrig prioritera bort kaffe.

På tal om matchen sa maken följande ord som fick oss andra i bilen att bryta ihop av skratt. Han sa:

Det gick så jävla långsamt att det till och med går fortare när man står stilla.

Underbar kommentar!

Idag sov jag ända tills jag vaknade av mig själv. Sååååå underbart!

Efter en trevlig frukost tog jag en halvtimme på crosstrianern och medans jag svettades ner pratade jag med morsan. Hur tonårsaktig är jag inte som kallar henne för det? Men, så har det alltid varit hos oss. Mina barn kallar dock mig för mamma. Allt annat är förbjudet;-)

Därpå följde lunch innan jag, maken och sonen för till Tingsryd. Sonen skulle spela med ett annat lag idag. Halleda med stryk de fick. Både i målsiffror och rent fysiskt. Tingsryd spelade tufft och fult. Tufft har jag ingenting emot men fult betackar jag mig. Domarna klarade inte av att stävja det så givetvis ballade det ur till slut. Tur för domarna att ingen blev skadad. Ni vet, det finns fotbollspappor och så finns det hockeymammor;-)

Idag hade vi tänkt starta dagen med med träning, jag och dottern,men vilken otur! Vi missade den och istället fick vi äta god frukost innan vi drog på loppisrunda.

Idag fyndade vi böcker. En hel hög med böcker hade vi med oss hem. Jag är svag för böcker och jag gillar inte bara att läsa dem utan också att äga dem. Förmodligen har jag varit bibliotikarie i mitt förra liv:-)

Nu lagar maken mat. Jag tror jag tar ett glas vin och ställer mig hos honom och är lite social:-)

Att ta igen en veckas frånvaro på Facebook är omöjligt. Jag har nyss försökt och kommit fram till att om jag lägger ner all annan verksamhet vore det kanske möjligt men inte annars. Och, eftersom jag överlevt en vecka utan fejjan borde jag ju kunna klara mig utan att uppdatera mig också. Om det varit något utöver det vanliga kan ni väl berätta det för mig istället. Ok?

Så! Nu ska jag bara kicka dottern i rumpan så hon blir klar för promenad!

Jag trodde i min enfald att jag skulle kunna mjukstarta så där i lugn och ro efter en veckas semester. Så blev det inte! Så nu är jag back in business och helt slut efter min första jobbedag. Tur det är helg igen...

Fördelen med att jag har jobbat idag är att maken fick äran att veckohandla och jag kan sätta pengar på att det inte var lite som behövde handlas. Kylskåpet ekade väldigt tomt när vi kom hem igår.

Nej, istället ska jag ge mig ut och gå en runda. Motion blev det ju inte riktigt lika mycket av som jag hade trott innan vi åkte. Det ska bli riktigt skönt!

Detta skulle jag kunna tänka mig att göra varje år! Ungarnas resa kostade

100 000, det behöver inte ta så jäklans lång tid att spara ihop till igen. Om vi toksäljer Newbody, kakor och annat smått och gott kan vi åka igen om ett år. DET vore riktigt bra! Jag kan meddela att jag är med på det. Lätt!

Vilken fantastisk vecka! Underbara ungar, underbara föräldrar, underbar hockey och typ ett underbart hotell, eller nja, underbart är väl att ta i men helt okej i alla fall:-). Lite kallt har man ju aldrig dött av.

God mat har vi fått. Varje dag. OCH efterrätt. Varje dag. Ooops! Nicht gut! Jag längar INTE till vågen nästa vecka...

Jaja, nu är nu och nästa vecka är nästa vecka. Jag undviker helkroppsspeglar och njuter av gott vin i gott sällskap. Ha det gött!

Tänk, vi har varit här nu i fyra dagar! Snart dags att åka hem ju! Det är liiiite jobbigt att tiden går så snabbt. När jag tänkte på den här resan tänkte jag mycket vila och mycket läsande. Oj, oj, oj vad fel jag hade. För att beskriva det kan jag beskriva dagens program. Den har varit så här:

06:45 uppstigning för dusch inklusive hårtvätt, suck...

08:00 frukost

09:00 avfärd (gåendes) mot shoppingcentret strax utanför stan. Toktempo:-)

09:30 Framme, med lår som inte längre kändes pga av kylan...

10:00 shopping, bara det riktiga shoppingproffset i familjen, dvs dottern, hittade något, men jag ger inte upp. Imorgon känner jag är min lyckodag:-)

12:50 taxi tillbaka till hotellet. Vi åkte med en glad tjeck. Han tillhör definitivt en minoritet.

13:00 lunch på hotellet

13:40 snabb ombytning till ishallskläder, dvs cirka 74 lager...

14:00 avfärd till grannstad och den den varmaste (!!!) ishall på den här jorden. Jag fick ta av mig tjockjackan i pausen!

15:00 framme vid ishall. Till vår stora fasa fanns där ingen bar!!! Det är ett helt nytt krav vi föräldrar har, att det finns en bar. En förälder fann dock en lösning. Han pinnade iväg och köpte en kasse öl. Kreativt:-)

16:00 matchstart. Mucho spännande!

18:00 matchslut. Vi vann med 8-7. Sehr gut! (Impade över mina språktalanger?)

18:45 avfärd hemåt

19:30 middag. Idag kom servitören farandes igenom restaurangen och gav mig ett glas rött utan att jag ens bett om det. Dåligt tecken?

Och nu sitter jag här.

Fattar ni? När skulle jag vila? Inatt. Så blir det.

Nu vill maken ha datorn. Jobbigt att dela men eftersom jag är en hygglig prick får han låna den. Sån är jag:-)