Jag är lite väck just nu för jag har alldeles nyss vaknat. Jag tog mig en liten powernap på soffan. Skönt. Och nödvändigt. För jag ska ju på bio. Som börjar halv nio och varar i 2,5 timme. Det betyder att jag kommer att gå och lägga mig jättesent. Usch. Jag som är van vid att gå och lägga mig senast elva. Hoppas filmen är bra så att det är värt det.

Vi ska alltså se Harry Potter. Det är jag, dottern, sonen och sonens kompis OL. Vi har en tradition av att se Harry Potter tillsammans.

Idag har det varit möten för hela slanten. Bra möten.

Som sagt, jag är lite väck. Hjärnan har inte riktigt kommit igång ännu.

Imorgon måste jag vara på jobbet klockan 7.00 Ojojoj, hur ska det gå? Det var många år sedan sist. Det har jag ju valt bort. Men, ibland måste man. Jag ska väl vara glad att det inte är varje dag.

Detta var inte det djupaste inlägget i världshistorien... Återkommer imorgon. Förhoppningsvis med en vassare hjärna då;-)

Det är viktiga grejer det. Utan forskning blir det ju ingen skolutveckling. Det är bara det att forskning låter så högtravande och fint att man lätt glömmer att vi hanterar forskning varje dag, i jobbet. Den undervisning jag bedriver grundar jag på forskning. Att jag tror på kommunikation och att kunskap föds och förökar sig i samtal, skriftliga och/eller muntliga är ju inget jag tagit ur luften. Det är ju forskare som kommit fram till det. Sedan har någon lärd och klok människa skrivit om det och sedan har jag använt det i klassrummet.

Idag fick jag en så bra idé att det grämer mig något oerhört att jag inte kom på den för två, tre år sedan. Den är att vi skulle så klart ha organiserat alla Lärarlyftare så att när de (vi) studerat klart skulle ha någon form av redovisning för kollegor och ledning. Dels skulle vi redogjort för aktuell forskning inom området vi studerat och dels skulle vi förmedlat annat vi tycker ALLA borde veta. För det är väl inte bara jag som vill sprida det jag lärt mig och helst diskutera det framlänges och baklänges tills jag helt och hållet fått grepp om det? Jag tror faktiskt inte jag är ensam om det...

Idag på föreläsningen satt jag i en fantastisk grupp. Ofta när man är iväg på grejer blir det halvserlösa samtal och i värsta fall någon som vill skina hela tiden men så var det inte idag. Jag lärde mig något av alla som var med i gruppen. Framförallt blev jag oerhört inspirerad av hur Asarumskolorna arbetar med implementeringsarbetet mm. Jag tror jag ska försöka få komma dit på studiebesök. Mycket intressant!

Just nu missar jag sonens bortamatch. Snyft. Men, jag har mycket att göra och det kändes inte bra att dottern skulle gå hem själv supersent på kvällen så jag offrade matchen. Fast plågsamt är det. Jag hatar att missa någonting mina barn gör. När dotterns klass hade musikal var jag den enda som var där på ALLA föreställningar:-). Så knäpp är jag:-)

Detta är helt nytt för mig så jag kommer förmodligen att göra något fel. Men, det är smällar man får ta;-). Här kommer utmaningen:

Jag ser mig faktiskt som en god bilförare, även om jag ibland har liiiite för mycket temperament och för stort ordförråd som passar på trafikidioter, men idag har jag fattat att dels har det hänt lite sedan jag tog körkort och dels finns det fakstiskt saker jag tvekar kring i trafiken. Så, läs och lyssna noga för det är inte jätteofta jag erkänner mina brister offentligt;-). En och annan sak som sades på handledarutbildningen inför dotterns övningskörning var nytt för mig. Oj, oj, oj Kallenberg (min gamla körskollärare) vrålar nog ner ifrån sin himmel på mig nu. Förlåt! Jag ska tokläsa dotterns teoriböcker. Jag lovar!

Imorgon ska jag fylla på hjärnan med ännu mer kunskap för då ska vi till Växjö och lära oss om hur skolutveckling och forskning är sammanlänkat. Mycket spännade tycker jag. Jag vill ha in forskningen i skolan, i verksamheten. Inte hjälper det att forskarna vet vad som är bäst. Det måste ju vi som arbetar i skolan veta! Ganska självklart om man tänker efter.

Nu måste jag duscha. Jag hatar att duscha. Det är tråkigt! Jag önskar jag inte behövde göra det så ofta, eller att jag hade ett hår som bara la sig som jag vill och inte är helt fluffy i stil med Bröderna Fluff om jag inte tokplattar det.

I-landsproblem, jag vet...

...var tog den här dagen vägen?  Jag gillar inte riktigt när dagen bara susar på och jag själv har väldigt liten möjlighet att påverka innehållet och så var det idag. Jag har liksom bara fart fram och tillbaka och det enda jag egentligen valde själv var promenaden imorse med C och att se när sonen spelade match. Allt annat gjorde jag för att det förväntades av mig.

Nionde söndagen i rad på Maxi. Idag blev skörden en bok, tandtråd, en banan och en tablettask. Exakt 100 kronor. För andra veckan i rad håller balettfröken kvar dem, idag i 20 (!) minuter. De 20 minutrarna känns som hela lektionen på 1,5 timme.

Nu börjar det dessutom likna något på sonens rum. Garderober på plats, inredning på plats, kläder på plats, dörrar på plats. Om han sen kunde hållt borta alla saker som kan påskynda att rummet klassas som en sanitär olägenhet hade jag varit väldans glad. Men, det är väl bara att fort sätta tjata. Eller, tjata är inte riktigt min grej. Jag går direkt på "förbannad-stadiet". Maken är bättre på tjat än jag.

Jag har en rälig vecka framför mig. Som vanligt är det kul grejer men i för stor mängd kan det ju bli jobbigt ändå. Måndag är det jobb och sen handledarkurs i 4 timmar. Tisdag är det utbildning i Växjö och sen hockey i Tingsryd. Onsdag är det jobb och sen bio på kvällen. Torsdag är det jobb och sen metallsaken. Fredag är det städning och matlagning inför lördagen. Lördagen är det kalas, hockey och goda vänner på middag. Söndagen ska jag vägra göra nånting innan det är dags för dotterns balettuppvisning. Vad säger ni om det? 

...var tog den här dagen vägen?  Jag gillar inte riktigt när dagen bara susar på och jag själv har väldigt liten möjlighet att påverka innehållet och så var det idag. Jag har liksom bara fart fram och tillbaka och det enda jag egentligen valde själv var promenaden imorse med C och att se när sonen spelade match. Allt annat gjorde jag för att det förväntades av mig.

Nionde söndagen i rad på Maxi. Idag blev skörden en bok, tandtråd, en banan och en tablettask. Exakt 100 kronor. För andra veckan i rad håller balettfröken kvar dem, idag i 20 (!) minuter. De 20 minutrarna känns som hela lektionen på 1,5 timme.

Nu börjar det dessutom likna något på sonens rum. Garderober på plats, inredning på plats, kläder på plats, dörrar på plats. Om han sen kunde hållt borta alla saker som kan påskynda att rummet klassas som en sanitär olägenhet hade jag varit väldans glad. Men, det är väl bara att fort sätta tjata. Eller, tjata är inte riktigt min grej. Jag går direkt på "förbannad-stadiet". Maken är bättre på tjat än jag.

Jag har en rälig vecka framför mig. Som vanligt är det kul grejer men i för stor mängd kan det ju bli jobbigt ändå. Måndag är det jobb och sen handledarkurs i 4 timmar. Tisdag är det utbildning i Växjö och sen hockey i Tingsryd. Onsdag är det jobb och sen bio på kvällen. Torsdag är det jobb och sen metallsaken. Fredag är det städning och matlagning inför lördagen. Lördagen är det kalas, hockey och goda vänner på middag. Söndagen ska jag vägra göra nånting innan det är dags för dotterns balettuppvisning. Vad säger ni om det? 

Dagen började med sovmorgon. Så skönt! Jag älskar verkligen att inte behöva masa sig upp medans det fortfarande är nattsvart ute. Idag sken solen när jag steg upp.

Frukost på det. Inget märkvärdigt. Bara den vanliga yoggin och havrefrasen men det är inte fy skam det heller.

En liten stund på soffan med andra delen av tidningen och en rejäl mugg kaffe blev det sedan.

Därefter ett rätt hårt pass på crosstrainern och därpå en dusch.

Ishallen sedan. Förlust i och för sig men de kan ju inte vinna jämnt;-)

Promenix med maken och nu lagar jag mat. Ni ser! What a lördag. Totalt lugnt och skönt. Inga måsten, ingen stress och inget negativt tjafs omkring mig. Skönt!

Nu är strax maten klar och till den serveras ett glas rött. Efter det kryper vi väl upp i vår bigabautasoffa och tittar vad tv:n har att erbjuda.

Fredagar är inte äckliga. Särskilt inte när jag faktiskt körde hem i tid, till och med fem minuter tidigare (!). Inte för att jag gjort särskilt glamorösa och härliga saker, om man inte räknar in att äta potatis- och purjolökssoppa och att veckohandla, men bara vetskapen om att tempot kommer att vara behagligt i två dagar är underbar!

Oj, oj! Det får bli en senare fortsättning för C signalerar på fejan att hon kan hänga med ut och motionera! Jippi! See you later!