Jag är nyss hemkommen från en match som sonen spelat. Ja, han spelade ända tills han fick matchstraff...Jag vill poängtera att min son INTE är någon hulligan på isen. Jag vet att jag inte kan klassas som opartisk men jag lovar att ni kan fråga vem som helst så säger de att han spelar schysst. Men idag, idag blev han utvisad tre (!) gånger. Halleda... Sista gången blev det alltså matchstraff. Han sa inget utan tog sitt straff. Däremot var det ett himla kackel på läktaren om oschysstheter och fula tacklingar och annat trams. Eftersom dottern filmade kunde vi direkt efter matchen kolla situationen igen och ser då att det faktiskt är en schysst tackling sonen gör. Motspelaren landar olyckligt och skadar sitt knä. Jag hoppas verkligen att det inte är illa för honom. Men, det jag vill poängtera är att det är få trettonåringar som tacklar någon för att skada, om ens någon, och i det här laget finns det absolut inte någon som skulle göra det. Jag vill också poängtera att det går snabbt i hockey och att det är helt omöjligt att döma från läktaren. Vi ser faktiskt inte allt.  

Det var det. Nu kommer strax familjen L. Maten ska bara in i ugnen och maken ska hämta dem så att de slipper ha bilen ståendes här. Det är sonen som planerat menyn och det är ett tack för att han fått åka till alla träningar med tränare U och frun M.

Idag var jag förresten på loppis och jisses vad jag fyndade. En cool kjol, en flott kavaj och ett julförkläde. Flott! Nej, jag har ingen bacillskräck. Jag har inga som helst problem med att återanvända vare sig saker eller kläder. Jag tycker det är rätt häftigt att prylarna varit hos någon annan innan. Sån är jag...

Dags att byta om. Jag tror de lyfter något på ögonbrynen om jag fortfarande har thermobrallorna på när de kommer.