Förmiddagen ägnade jag åt att skriva ett upplägg för nästa veckas föreläsning. Jag vet inte om det är mitt allmänt dåliga humör eller om jag mer självkritisk än vanligt eller om det bara är skitdåligt. Jag tycker det ser helt kass ut. Så nu har jag fått be kollegan M att kolla på texten och se om det är kass och behöver göras om eller om jag bara behöver ett lyckopiller ett nåt.

Vädret gör ju absolut ingenting för att höja stämningen heller. Deprimerande är bara förnamnet...

Imrgon ska vi åka till Sthlm. Jag och de båda kollegorna alltså. Snöstorm, 2 dm snö och SJ säger jag ogärna i samma mening. Jag menar SJ får ju vintern att låta som en oförutsedd händelse varje år. Vi får väl se när vi är hemma igen...Å andra sidan borde det ju i alla fall innebära lite lugn och ro.

Dottern är på seans och jag är lite avis men jag måste packa. Jag skulle vilja ha ner jullådorna från vinden men jag och maken talar inte riktigt samma språk i den frågan. Just nu sover han på soffan...och jag gör ogärna sånt han gör mycket bättre än jag. Att han är starkare än jag är inget att snacka om. Alltså väntar jag.

Ni som följt mig vet att jag är noga med att inte avslöja för mycket om sånt som inte bör avslöjas på en blogg. Ni vet oxå att jag tidigare sagt att man inte ska skriva när man är arg för då kan man klanta till det rejält genom att skriva saker man ångrar efteråt.

Så, idag blir det ett väldigt kort blogginlägg. Jag har många känslor inom mig just nu. Få av dem är positiva. Så, vi ses och hörs en annan dag när jag är mig själv igen och de positiva tankarna vinner över de negativa. Det lär inte dröja så länge för långsint är jag oförmögen att vara. Om jag inte blir riktigt kränkt vill säga. Då förlåter jag aldrig...Ingen bra egenskap men vem har sagt att jag är perfekt? Inte jag.

Nu är vi precis hemkomna efter dotterns balettuppvisning. Som vanligt slog hon mig med häpnad. Hur sjutton har hon hunnit lära sig så mycket på 9 gånger? Hon har liksom förmågan att få det att se så himla lätt ut. Hon bara glider fram och hur fasen hon kommer ihåg alla steg och rörelser är för mig en gåta. Det är i alla fall inte mina gener...

På tal om obegripligt har jag tv:n på bredvid mig nu när jag skriver och på den visas Bonde söker fru. Min undran är om det finns något annat program som är lika pinsamt som det? Jag klarar i alla fall inte av att titta på eländet.

Imorgon är det måndag igen. Var tog den här helgen vägen? Jag har inte ens hunnit köra en maskin tvätt. Det är tur vi har så mycket kläder i den här familjen...

...är jag idag. Anledningen är att jag skrattade så mycket igår att jag vid vissa tillfällen knappt fick luft. Om någon annan vill göra det rekommenderar jag spelet Med andra ord. Vi två familjer, familjen J och familjen L, spelade det igår kväll och som sagt, det var hysteriskt roligt. Lite hade det kanske med själva spelarnas goa inställning att göra men spelet var inte helt oviktigt det heller.

Nu har jag röjt undan efter gårdagskvällen och ska pallra mig ner till stan. Jag och J ska fika. Vi hoppas att A också ska dyka upp. C är i Ystad och svullar så vi vet att hon inte kan komma. Lite kaffe i goda vänners lag är ju aldrig fel.

Senare idag är det dansuppvisning på Folkuniversitet och dottern ska baletta. Det ska bli riktigt roligt att se!

Jag är nyss hemkommen från en match som sonen spelat. Ja, han spelade ända tills han fick matchstraff...Jag vill poängtera att min son INTE är någon hulligan på isen. Jag vet att jag inte kan klassas som opartisk men jag lovar att ni kan fråga vem som helst så säger de att han spelar schysst. Men idag, idag blev han utvisad tre (!) gånger. Halleda... Sista gången blev det alltså matchstraff. Han sa inget utan tog sitt straff. Däremot var det ett himla kackel på läktaren om oschysstheter och fula tacklingar och annat trams. Eftersom dottern filmade kunde vi direkt efter matchen kolla situationen igen och ser då att det faktiskt är en schysst tackling sonen gör. Motspelaren landar olyckligt och skadar sitt knä. Jag hoppas verkligen att det inte är illa för honom. Men, det jag vill poängtera är att det är få trettonåringar som tacklar någon för att skada, om ens någon, och i det här laget finns det absolut inte någon som skulle göra det. Jag vill också poängtera att det går snabbt i hockey och att det är helt omöjligt att döma från läktaren. Vi ser faktiskt inte allt.  

Det var det. Nu kommer strax familjen L. Maten ska bara in i ugnen och maken ska hämta dem så att de slipper ha bilen ståendes här. Det är sonen som planerat menyn och det är ett tack för att han fått åka till alla träningar med tränare U och frun M.

Idag var jag förresten på loppis och jisses vad jag fyndade. En cool kjol, en flott kavaj och ett julförkläde. Flott! Nej, jag har ingen bacillskräck. Jag har inga som helst problem med att återanvända vare sig saker eller kläder. Jag tycker det är rätt häftigt att prylarna varit hos någon annan innan. Sån är jag...

Dags att byta om. Jag tror de lyfter något på ögonbrynen om jag fortfarande har thermobrallorna på när de kommer.

Tror jag. Eller kontaktar jag familjen som ska komma imorgon och ber dem lämna glasögonen alternativt kisa när de kommer hit. Vad tror ni om det?

Jag menar, det är fredag. Det har varit en lång, ganska tung, vecka. Det är jätteruggigt väder ute. Jag håller på med en superbra bok. Det kan ju omöjligt vara meningen att jag ska städa då. Eller? Nu är ju familjen som ska komma en riktigt hygglig familj så jag tror inte de bryter ihop om det är lite ostädat här men ändå, jag borde ju städa.

Jag tror jag kör en mellangrej. Jag tokstädar en stund och sedan sätter jag mig och läser en stund. Sedan varvar jag det tills att det åtminstone ser respektabelt ut. Så får det bli.

Idag startade skolans FB-sida. Coolt att vara först tycker jag. Nu ska vi bara få den aktiv också.

Städa!

Just nu prövas min svagaste sida; tålamodet. Jag har inget tålamod. Allt ska gå snabbt. Swisch, swosch liksom. Att andra inte fattar det jag vill ha sagt eller hur bra en sak är kan verkligen få mig att stampa i golvet, av otålighet. Men nu, nu prövas mitt tålamod i ytterligare en grej, jag vs vågen. Man kan ju tycka att det är okej att gå ner 2 hekto (!) i veckan OM man har ett tålamod vill säga. Men nu har ju inte jag det. Suck! Och vet ni det värsta? Det beror förmodligen på att jag äter för lite. FÖR LITE!!! Jeeeezuz. Alltså ska jag öka mitt matintag. Hmmm, när då? Jag tror jag ska skapa mig ett litet skafferi på kontoret. Undrar om kommunen tycker det är okej att köpa in ett litet kylskåp till mig? Jaja, nu är jag ju ledig ikväll så här ska ätas! Jag har nyss ätit nudlar, vv-korv och wok. Ett helt berg men så himla nyttigt att det i alla fall inte är tillräckligt...Nu ska jag dricka kaffe. Det är oxå nyttigt för jag har slutat med mjölk i.

Mmmm, nu är det snart dags för skolan att ge sig ut på fejjan. Vi är en modern och nytänkande skola vi;-). Nu i eftermiddag har jag och min experthjälp på kommunen skött de praktiska sakerna på Facebook och sedan arbetade jag vidare själv med ett hembrev till alla elever och föräldrar. Hoppas nu att alla gillar grejen och förser sidan med många bra och konstruktiva saker. Nu är jag helt koko i huvudet och orkar inte fokusera längre. Inte konstigt säger jag. Jag började ju för fasen att jobba klockan sju imorse. Jag som tycker det rä tidigt att börja halv åtta...Nej, jag är mycket hellre kvar länge på eftermiddagen än att börja tidigt.

Sonen kom nyss. Han gick en vända i köket. Hittade förmodligen inget ätbart och sa sedan att han skulle göra läxan. Jag väljer att tro honom. Det är lättast just nu. Jag kör en oförberedd koll sedan, he he.

Jag är hungrig. Men att äta nu, en timme innan vägning, strider mot mina regler. Här är det minsann svält som gäller tills efter vägning. Korkat? Japp!