...var tog den här dagen vägen?  Jag gillar inte riktigt när dagen bara susar på och jag själv har väldigt liten möjlighet att påverka innehållet och så var det idag. Jag har liksom bara fart fram och tillbaka och det enda jag egentligen valde själv var promenaden imorse med C och att se när sonen spelade match. Allt annat gjorde jag för att det förväntades av mig.

Nionde söndagen i rad på Maxi. Idag blev skörden en bok, tandtråd, en banan och en tablettask. Exakt 100 kronor. För andra veckan i rad håller balettfröken kvar dem, idag i 20 (!) minuter. De 20 minutrarna känns som hela lektionen på 1,5 timme.

Nu börjar det dessutom likna något på sonens rum. Garderober på plats, inredning på plats, kläder på plats, dörrar på plats. Om han sen kunde hållt borta alla saker som kan påskynda att rummet klassas som en sanitär olägenhet hade jag varit väldans glad. Men, det är väl bara att fort sätta tjata. Eller, tjata är inte riktigt min grej. Jag går direkt på "förbannad-stadiet". Maken är bättre på tjat än jag.

Jag har en rälig vecka framför mig. Som vanligt är det kul grejer men i för stor mängd kan det ju bli jobbigt ändå. Måndag är det jobb och sen handledarkurs i 4 timmar. Tisdag är det utbildning i Växjö och sen hockey i Tingsryd. Onsdag är det jobb och sen bio på kvällen. Torsdag är det jobb och sen metallsaken. Fredag är det städning och matlagning inför lördagen. Lördagen är det kalas, hockey och goda vänner på middag. Söndagen ska jag vägra göra nånting innan det är dags för dotterns balettuppvisning. Vad säger ni om det? 

...var tog den här dagen vägen?  Jag gillar inte riktigt när dagen bara susar på och jag själv har väldigt liten möjlighet att påverka innehållet och så var det idag. Jag har liksom bara fart fram och tillbaka och det enda jag egentligen valde själv var promenaden imorse med C och att se när sonen spelade match. Allt annat gjorde jag för att det förväntades av mig.

Nionde söndagen i rad på Maxi. Idag blev skörden en bok, tandtråd, en banan och en tablettask. Exakt 100 kronor. För andra veckan i rad håller balettfröken kvar dem, idag i 20 (!) minuter. De 20 minutrarna känns som hela lektionen på 1,5 timme.

Nu börjar det dessutom likna något på sonens rum. Garderober på plats, inredning på plats, kläder på plats, dörrar på plats. Om han sen kunde hållt borta alla saker som kan påskynda att rummet klassas som en sanitär olägenhet hade jag varit väldans glad. Men, det är väl bara att fort sätta tjata. Eller, tjata är inte riktigt min grej. Jag går direkt på "förbannad-stadiet". Maken är bättre på tjat än jag.

Jag har en rälig vecka framför mig. Som vanligt är det kul grejer men i för stor mängd kan det ju bli jobbigt ändå. Måndag är det jobb och sen handledarkurs i 4 timmar. Tisdag är det utbildning i Växjö och sen hockey i Tingsryd. Onsdag är det jobb och sen bio på kvällen. Torsdag är det jobb och sen metallsaken. Fredag är det städning och matlagning inför lördagen. Lördagen är det kalas, hockey och goda vänner på middag. Söndagen ska jag vägra göra nånting innan det är dags för dotterns balettuppvisning. Vad säger ni om det?