Idag har jag en sån där arg dag. Jag vet inte om jag är ensam i världen om att ha såna men jag har dem i alla fall. Det är inget som märks direkt. Inte ens jag själv märker det. Men, så helt "out of the blue" hugger jag, som en j-a kobra. Det kan vara på vad som helst. Idag var det diskussioner kring föräldraskap runt kaffebordet.

Vis av åldern har jag lärt mig att känna igen signalerna på argdagarna och idag hann jag nog bara ge mig in i en två-tre diskussioner innan jag fattade att jag hade en arg-dag. Jaghar numera lärt mig att jag INTE ska diskutera någonting överhuvudtaget sådana här dagar för jag skulle hellre dö än erkänna att jag har fel och jag tycker uppriktigt att de som inte tycker som jag är dumma och har fel. Så är det. Imorgon tycker jag inte likadant och därför är det tur att jag nu äntligen lärt mig att hålla käft och gå iväg och träffa min elever istället. För i klassrummet händer något magiskt - där är jag inte arg längre och jag tycker inte att alla är pucko. Därför mår alla, inklusive jag själv, bäst av att jag stannar där.

Herregud, att ha en blogg är ju som att gå till en psykolog. Nu när jag har fått ur mig allt känner jag mig nästan lite glad. Jag tror jag tar en kopp kaffe...

Nu äntligen kan jag sätta mig i soffan med lilla datorn i knät. Jag har fart omkring som en dåre halva kvällen och lämnat barn, hämtat barn, svängt inom Ica och varit i ishallen tre (!) gånger. Jag har dessutom invigt min nya crosstrainer. Japp, jag köpte en i alla fall. Inte för att jag inte tror på Allan i dalen som kommenterat att jag inte borde köpa en sådan utan för att jag ville ha en nu! Direkt! De lovade dessutom på Team Sportia att jag fick lämna tillbaka den om jag av någon anledning inte var nöjd. Hyggligt tycker jag. Men, de är faktiskt alltid hyggliga där!

Så nu ska det tränas! Som den oerhört uppdaterade människan jag är riggade jag upp datorn framför, drog igång Damernas detektivbyrå och sedan gick allt av sig själv. Toppen!

Imorgon ska jag testa yoga för första gången. Eva har tipsat om det och jag hoppas att det blir kul. Grejen är ju bara att jag är smidig som ett kylskåp och särskilt duktig på att ta det lugnt är jag inte heller så vi får väl se om det är något för mig.

Nähä, nu tror jag minsann det är dags att gå och lägga sig. Jag gör det med nyduschat blött  hår och det kommer att vara fantastiskt imorgon när jag stiger upp. Jag kommer att se ut som om jag har kammat mig med en handgranat...men då är det bra med en dotter som är grym med plattången och har ett stort tålamod med sin mammas grymma kalufs! Tack Annie!

Tack också för kommentarerna ni lämnar här! Kul!

Vad jobbigt när man får fel svar. Jag ville höra att det var en jättebra idé att köpa en crosstrainer på Team Sportia men nu har jag dels fått en kommentar här och dels goda råd på facebook som menar att jag inte bör köpa en sån utan satsa på en dyrare eller ett gymkort. Hmmm, nu måste jag ju tänka om igen! Det braiga med en crosstrainer hemma är ju att jag skulle kunna glida ner klockan sex på morgonen och köra ett pass innan jobbet. Det finns inte en chans att jag skulle masa mig ner till ett gym vi den tiden!

Nu måste jag ta upp något som stört mig länge. Jag har som regel att jag ALDRIG kommenterar andras utseende eller kläder såvida det inte är i positiva ordalag men jag märker att det finns många i min omgivning som saknar denna spärr. Exakt vad tror man att en negativ kommentar om någons vikt till exempel har för positiva effekter? Fattar man inte att människan som tar emot gliringen blir ledsen? Senast jag själv råkade ut för kommentarer av det här slaget var för någon vecka sedan när en kollega kommer fram till mig, tittar på mitt hår och säger: "Oj, nu är det dags att färga det!" Som extremt väluppfostrad blir jag först chockad och mållös (och det händer inte ofta) och sedan förundras jag över hur man tänker när man fäller en sån kommentar. Långt senare blir jag förbannad på mig själv för att jag inte bränner av människan som sagt det utan snarare själv slätar över hennes ord för att jag tycker hon betett sig pinsamt. Jag har full syn på båda ögonen och är fullt medveten om utväxten och jag har en tid bokad hos frissan. Frågan är dock vad plumpa människor kan göra åt sitt beteende?

Måndag... Måndagar är mina "värsta" jobbedagar. Jag har lektion på lektion och knappt någon tid för toabesök eller kaffe. Men, när måndagen är över är den värsta dagen gjord och det känns skönt.  Idag har jag tryckt i ungarna det sista inför Nationella provet som går av stapeln imorgon. Det enda som finns att göra nu är att hoppas att jag har förberett dem så att de klarar sig. Jag tror jag är mer nervös än vad de är.

Idag fick träningen skippas till förmån för fotbollsföräldramöte. Det känns lite konstigt att tänka fotboll innan hockeysäsongen är över men om allt ska funka måste man ju vara ute i god tid. Pojkarna i P97 ska slås samman med 98:orna och deras ledare ska ta över tränaransvaret även för våra pojkar. Det verkar bra tycker jag. Ännu fler föräldrar att ha kul med på cuper och matcher:-)

Jag funderar på att köpa mig en egen crosstrainer. Då gör det inget när det trillar in föräldramöten och andra måsten utan jag kan bara flytta lite på träningen. 2700 kostar en på Team Sportia. Det verkar vara väl investerade pengar, eller?

Idag sa en kollega att det ska snöa på onsdag och torsdag. Men för i h-e, vad händer? Jag är dödstrött på snö och kyla nu. Trots att jag älskar min tjockjacka mer än alla mina andra jackor finns det en gräns för hur mycket jag vill använda den. Det enda som är bra med att ha sjukt mycket kläder på sig är att det inte syns att man inte gått ner ett enda hekto:-)

Idag har dagen tillbringats dels i en buss och dels i en ishall i Småland. Inte den mest glamorösa söndagen alltså. Däremot var den väldigt trevlig för pojkarna vann med 9-2 och vi föräldrar hade som vanligt kul tillsammans både före, efter och under matchen.

Något som däremot INTE var trevligt var uppförandet motståndarlagets tränarstab visade upp. Allvarligt talat, vad händer med en del människor när de går in i en ishall? Hur kan man som vuxen tycka att det är acceptabelt att vråla åt en 12-åring att lämna isen? Hur kan man vråla åt domarna så att de till slut inte vågar döma ordentligt utan släpper både det ena och det andra för att det blir ett sånt jäkla levande från ett av båsen? Hur kan man låta sina spelare håna och tracka en motståndarspelare som ska lägga en straff och dessutom håna honom efteråt när han är helt knäckt över att ha missat straffen? Om man gör allt detta är man enligt min åsikt sjuk på något sätt och man är definitivt olämplig som ungdomsledare. Min uppmaning är: gör något annat med ditt liv så kanske du i alla fall inte förstör fler människor.

Såja, det var dagens spya. När jag väl har släppt den ifrån mig mår jag bra

igen:-). Känns skönt.

Okej, då var det dags. Mitt livs första blogginlägg. Det är bra att jag övar lite på egen hand innan jag och mina elever startar en gemensam blogg. Då är det jag som gör misstagen och får skämmas. Helt okej för mig.

Dagen har varit full av snor. Jag är förvånad över mängden snor en näsborre kan producera. Varför är det bara den högra som producerar såna kopiösa mängder? Kan det vara så att min högra näsborre är den dominerande av de båda borrarna? Så som det är med ögon...det var dagens filosofiska fråga. Om någon har svar på den får ni gärna svara.

Jag är alltså förkyld. Jätteförkyld. Jag är väldigt sällan sjuk så det gäller verkligen att dra nytta av det när det händer. Felet är bara att jag är rätt kass på det eller är det så att min familj är bra på att genomskåda mina ynkliga försök att få dem att laga middag, brygga kaffe, hämta en Loka till mig och göra andra små trista saker som helst andra ska utföra. Jag har fått göra alla de här sakerna själv idag trots att jag är SJUK!

Jaja, imorgon är det match i Åseda. Det blir fem timmar i bussen och ytterligare tre, ungefär, i ishallen. Jag skulle kunna låtsas att jag gör det för att vara en god mamma men det är inte sant. Jag gör det för att jag älskar det. Spänningen när pojkarna spelar och den trivsamma tillvaron med alla härliga föräldrar gör att det blir kul. Riktigt kul!

Jag känner att det här med bloggande kan bli min grej. Jag gillar att skriva och här har jag chansen att säga vad jag tycker om stort och smått. Och, det bästa av allt om någon käftar emot mina åsikter via kommentarer kan jag välja att låta bli att visa dem. Power. Mohahahaha:-)