Jag satt och pratade i telefon när jag hörde"dunsar" ute. Jag trodde först det var snö som föll från taket, för det gör det ju hela tiden, men la märke till att ljudet inte riktigt stämde. Jag la på och kollade ut. I vår trädgård sprang grannarnas gigantiska hund. Han är en sådan där Båtsman-hund ni vet. Shit, vad göra? Jag öppnade dörren för att kalla in vår hund. Han har ju ingen chans mot jätten, som nog i och för sig är snäll men han är ju så sjukt stor! Som tur var kom vår hund ganska direkt så jag kunde stänga dörren igen. Om jätten hade kommit hade jag glatt offrat vår hund. Jag är ingen hjälte...

Vad göra nu då? Slet fram telefonkatalogen. Hittade numret, ringde, ingen hemma! Hmmm, nu då? Fram med datorn, hitta.se. Nix, ingen träff. Nu då? Kom på vad grannens syster heter, slog hennes namn, fick träff, ringde, pratade med systerns man och fick ett telefonnummer. Ringde, inget svar. Nu började jag bli lite orolig. Jätten sprang glatt omkring i trädgården under tiden. Då! Kom jag på Facebook. Loggade in, kollade igenom inloggade vänner och jo då, där fanns en som kunde hjälpa mig. En snabb fråga, ett ännu snabbare svar och sedan ringde jag grannen på hans mobil. Jag drar snabbt mitt ärende varpå han säger:

- Va?! Är Bosse där? Vi kommer direkt.

Och det gjorde de. Och bad om ursäkt massor med gånger. Det behöver man inte göra till oss. Vi har mästerrymmarhunden själva. Han rymmer så fort minsta tillfälle ges. Men tillbaka till det viktiga; Bosse! Vilket hysteriskt roligt hundnamn. Helt otippat. Vi känner en familj som har en kanin som heter Bosse också. De heter dessutom Larsson i efternamn. Det är oxå hysteriskt roligt.

Jag fick det! Jag ville bara meddela att jag fick jobbet! Jag är numera rektor på halvtid i Mjällby. Jippie!

Det är en massa praktiska saker att ordna förstås men jobbet är mitt. Först och främst fram till sommaren men det troligaste är att det blir förlängt.

Vilken utmaning detta är!

Hur firar man detta ? Shopping? Låter som en bra idé!