På tal om karaktär, vill bara berätta att jag klämt en supergod semla nu. Suveränt god var den! Årets sista.

Tack för de snälla kommentarerna! Ni är för goa.

Kan också berätta att vi just nu tittar på inspelningen från dagens match. Onormalt? Förmodligen. Men kul!

Snart är det OS-final i hockey. Det vill man ju inte missa.

Om ungefär två månader ska jag kunna visa mig offentligt i en bikini. Hjälp! Jag måste verkligen ta tag i mitt liv! Jag hatar att jag inte klarar av att fullfölja det jag påbörjar allt som oftast. Det börjar alltid väldigt bra, i några dagar, kanske till och med en vecka sköter jag mig exemplariskt och mår toppen. Sen, faller det. Jag hatar att vara karaktärssvag. Fast, jag har ju klarat att sluta röka och jag har ju gått ner efter båda graviditeterna så helt kass kan jag ju inte vara.

Frågan är bara hur jag ska kunna motivera mig tillräckligt för att slutföra det jag påbörjar. Jag kanske ska testa något nytt; gilla mig som jag är...

Nu är det i alla fall söndag kväll och dagen har som alltid innehållit hockey. Pojkarna mötte HV71 idag och de vann, ganska stort till och med. Skoj!

Väl hemma från ishallen lagade maken mat medan jag kom med käcka tillrop och läste igenom allt nytt på facebook. Alla har vi olika roller. Min är att uppdatera honom om allt nytt jag får reda på. Inte för att han ber om det precis men ändå.

Imorgon börjar jag att jobba igen efter lovet. Det är ju lite att fixa och trixa med nu i och med nya jobbet. Det ska bli kul att dona lite med det. Men även om det inte hade varit så så gillar jag mitt jobb så mycket att jag inte har någon som helst ångest över att börja jobba igen. Det är en stor lycka att få känna så tycker jag. Jag är så glad över att jag prioriterade att utbilda mig!

Herregud vad djup jag har varit idag! Nej, jag tar inga droger jag är sån...

Detta är ju ingen hockeyblogg så därför ska jag inte bli långrandig om 98:ornas match mot Karlskrona tidigare idag men jag måste få ösa ur mig det värsta!

Det stod fem inkompetenta tränare i deras bås. Det kan hända att någon var lite mer kompetent än de andra men för att vara ärlig drar jag alla över en kam.

Sist de var här fick min, då 12-åriga, son som dömde matchen be dem att lugna ner sig eller fick de titta från läktaren. De taggade ner något.

Med det i bagaget kan man tycka att de borde ha lärt sig något men icke! Idag kommer de hit, förlorar med 8-3 och skyller det på domarna! Hallå! Det var snarare så att Karlskrona borde fått fler utvisningar än dem de fick. 

En i ledarstaben stormar in i domarnas omklädningsrum under en pausvila och kräver att få se domarlicensen. Hallå!

Jag vet att jag inte kan klassas som opartisk men jag lovar att om domarna hade gjort en dålig insats hade jag erkänt det. Så klart missade de någon enstaka grej men det är inte så konstigt. De är också bara människor. MEN, de kan reglerna. De vet när det ska dömas straff och när det inte ska dömas straff. De vet när de ska blåsa vid spelarskada och när man, enligt reglerna, ska vänta.

Jag har som förälder efterlyst att vi föräldrar ska få en utbildning i hockeyreglerna så att vi inte framstår som korkade på läktaren. Jag har idag stött på en grupp människor som kan få delta i den utbildningen!

Jag satt och pratade i telefon när jag hörde"dunsar" ute. Jag trodde först det var snö som föll från taket, för det gör det ju hela tiden, men la märke till att ljudet inte riktigt stämde. Jag la på och kollade ut. I vår trädgård sprang grannarnas gigantiska hund. Han är en sådan där Båtsman-hund ni vet. Shit, vad göra? Jag öppnade dörren för att kalla in vår hund. Han har ju ingen chans mot jätten, som nog i och för sig är snäll men han är ju så sjukt stor! Som tur var kom vår hund ganska direkt så jag kunde stänga dörren igen. Om jätten hade kommit hade jag glatt offrat vår hund. Jag är ingen hjälte...

Vad göra nu då? Slet fram telefonkatalogen. Hittade numret, ringde, ingen hemma! Hmmm, nu då? Fram med datorn, hitta.se. Nix, ingen träff. Nu då? Kom på vad grannens syster heter, slog hennes namn, fick träff, ringde, pratade med systerns man och fick ett telefonnummer. Ringde, inget svar. Nu började jag bli lite orolig. Jätten sprang glatt omkring i trädgården under tiden. Då! Kom jag på Facebook. Loggade in, kollade igenom inloggade vänner och jo då, där fanns en som kunde hjälpa mig. En snabb fråga, ett ännu snabbare svar och sedan ringde jag grannen på hans mobil. Jag drar snabbt mitt ärende varpå han säger:

- Va?! Är Bosse där? Vi kommer direkt.

Och det gjorde de. Och bad om ursäkt massor med gånger. Det behöver man inte göra till oss. Vi har mästerrymmarhunden själva. Han rymmer så fort minsta tillfälle ges. Men tillbaka till det viktiga; Bosse! Vilket hysteriskt roligt hundnamn. Helt otippat. Vi känner en familj som har en kanin som heter Bosse också. De heter dessutom Larsson i efternamn. Det är oxå hysteriskt roligt.

Jag fick det! Jag ville bara meddela att jag fick jobbet! Jag är numera rektor på halvtid i Mjällby. Jippie!

Det är en massa praktiska saker att ordna förstås men jobbet är mitt. Först och främst fram till sommaren men det troligaste är att det blir förlängt.

Vilken utmaning detta är!

Hur firar man detta ? Shopping? Låter som en bra idé!

Idag lämnade jag huset för första gången på två dagar. Gissa om de ringde angående jobbet då? Japp, bra gissat. Så klart att de gjorde. De skulle höra av sig imorgon igen. Håll era tummar!

Sonen och en drös kompisar var och bowlade idag. Jag och två mammor till passade på att fika och ta en snabbshopping. Om jag hittade något? Men snälla, jag hittar ALLTID något. Att jag kommer hem tomhänt finns inte.

Efter bowlingen skulle kidsen utfodras och den nyttiga måltiden bestod av pizza som jag hämtade. När jag ändå var i stan och hämtade den passade jag återigen på att svära en lång, lång, lång svordomsramsa över snöröjningen i stan. Tack gode gud för vår fyrhjulsdrivna jeep. Utan den hade man ju för fasen inte tagit sig fram.

Just nu tränar grabbarna men sedan lär de trilla in här och göra sig klara för skräckfilmen. Kul!

Jag ska i alla fall ta mig ett glas vin. Jag kom på att jag inte tagit ett enda på hela lovet. Jag är ju ledig! Detta trots dotterns kommentar om att det faktiskt är torsdag idag:-)

En speciell hälsning till dottern: Over and out:-D

Jag steg upp klockan sex i onödan. Det kommer att ta lång tid att förlåta landslaget för det. Min sömn är viktig. Jag fattar fortfarande inte att de förlorade. Det är ju så många bra spelare med i laget. Men, dumpa-pucken-hockeyn de spelar är rätt trist att titta på, även om de inte hade mycket att välja på just idag. Jag vill se snygg hockey, rolig hockey med snygga finter och passningar och härligt samarbete på isen. Sån hockey var det inte idag.

Nog om hockey. Jag väntar FORTFARANDE på jobbeskedet. Att det ska behöva ta så lång tid...Det är ju bara att välja mig:-)

Här sitter man och tittar på OS dagarna i ända och vad händer när jag går ifrån några ynka timmar för att kolla på hockey. Jajamensan då tar herrarna guld! Varför gör de inte det när jag tittar? Det är ju inte alls lika roligt att se reprisen...

Vi var alltså på hockey. A-laget mötte Trelleborg i en viktig play-off-match. SIK förlorade. Suck! Men vi vann en superflott SIK-tröja. Vi, alltså sonen och jag. Ja, han kastade pucken så den kom närmst mitten men jag betalade den. Alltså tycker jag att vi ska dela på tröjan. Han är inte helt överens med mig i den frågan och som äkta 13-åring blir han skitsur när jag fortsätter att hävda att halva tröjan är min. Bäst att lägga ner.

Imorgon är det lite firande för honom och en av hans kompisar. Bowling, pizza och sedan skräckfilm. Det där med skräckfilm borde jag förmodligen stoppa. Men vad fan! Han ska ju inte behöva lida för att han har en lärarmamma och en polispappa hela tiden! Klart ungarna ska få titta på barnförbjuden film! Jag kontaktar kuratorn på skolan för gruppsamtal nästa vecka:-)

Imorgon bitti är det hockey på tv, Sverige-Slovakien. Det får man ju inte missa! Därför: Over and out