Sonen och jag har precis tragglat glosor. Thank God for Glosboken säger jag! Thank God att sonens lärare E är tillbaka och att glosorna ligger inlagda på ett ställe där han kan hitta dem och som han inte kan slarva bort. Så långt är allt bra. Däremot har vi väldigt olika uppfattningar kring hur mycket och länge man behöver tragga orden. Vi har också väldigt olika uppfattningar om när man faktiskt KAN glosorna. Suck.

Dottern och jag har varit hos vännerna i Bma och planerat London-trippen. Very nice:-). Dottern är ju verkligen sin fars dotter så ett schema är lagt och dagarna är in i minsta detalj uppstyrda. Jaja, jag får väl sova lite på planet;-). Den här gången ska jag i alla fall åka London Eye. Fattar ni? 132 meter högt. Jaja, som M säger: Har vi riktig tur är det jättedimmigt och då är det ju inte lönt att åka upp;-).

Har ni hört det innan? Mmm, misstänkte det. November är mörkt, grått, regnigt men också perioden när alla samtal precis genomförts eller håller på att genomföras och skolfolk är helt slut. Det snackas ju en hel del hur himla bra alla lärare har det. Och visst har de det. De får jobba med ett jobb som är superkul och det möter härliga individer varje dag på jobbet. De arbetar i en verksamhet som hela tiden utvecklar dem men också kräver att de själva vill utvecklas. Som lärare gick jag alltid med glädje till jobbet.

Men, det är också tungt. Riktigt tungt. Hade det bara handlat om att förmedla kunskaper hade jobbet varit easypeasy men det är det inte. Det är ungefär en miljon grejer mer än att bara förmedla kunskaper. Just nu håller vi på att lära oss att använda den nya läroplanen och det är inte helt enkelt. Det tar mycket tid och mycket energi.

Därför är det många trötta på jobbet just nu. Jag hoppas att lite ljus och lite julkänsla kan få oss att piggna till.

En sak som definitivt piggade upp min dag var särskolans show Förkväll. Jag älskar dessa ungar och alla vuxna omkring dem. Goa Moa smälter man ju direkt av och Antons sköna kommentarer var ju obetalbara. Hans finalkommentar var: "Ja, som jag alltid har sagt. Marcus (hans lärare) är från Olofström och olofströmare kan man inte lita på." Succékommentar:-)

Okojdoki. Nu lite andar i Det okända:-)

...är en av låtarna vi sjunger på våra körträffar. Är den vacker eller är den vacker? Underbar. Nu är det en del andra jullåtar också och det är verkligen superkul. Grejen är ju att när man ser texten inser man att man aldrig någonsin tänkt på versen innan och inte har en susning om hur den går. Och då är det ändå låtar man tycker att man kan. Märkligt.

8 arbetsdagar innan det är dags för London. Jag längtar! Inget ansvar, inga måsten. Bara shopping, upplevelser och ungämge med dotter och goda vänner.

Veckan som kommer är full med måsten. En del tråkiga, en del roliga och några däremellan. Men det är väl så det ska vara antar jag.

Imorgon ikväll är det i alla fall dags för särskolans show "Förkväll". Jag och dottern knep ju de sista biljetterna, till vår stora lycka:-). Förmodligen kommer jag att sitta där med lyckotårar som strömmar nedför kinderna. För lycklig är vad man blir av att vara där. Dels av elevernas prestationer men också av personalens fantastiska engagemang. Tusen rosor till dem.

Men innan vi är där ska det sovas och jobbas. Ha det gott allihop!

Japp, huvudvärken verkar ha försvunnit. Den försvann under makens och min långa promenad. Skönt. Dock har det inhandlats medikamenter inför kommande attacker så nu är jag i alla fall beredd.

Dagen inleddes med en skjutsning av dotter till danslokalen. Där har hon tillbringat hela dagen. Det är mycket att stå i nu. Showen är ju om två veckor. Showen vi missar ni vet...

Efter det var det kalas för A och J. De har fyllt fyra och hade kalas för tjocka släkten idag. Kul och gott. Särskilt tårtan. Deras mamma är konditor och jag kan säga att hon är en grym konditor. Fasen vad god den var.

Efter det blev det en minirunda på stan. Inget inhandlades mer än apoteksvaror, och det är ju inte det roligaste.

Promenix, sovstund på soffan, hämta dotter, lämna dotter med vänner i Valje har hunnits med nu. Snart ska son och kompisar lämnas i Bma och efter det ska jag ta ett glas vin. Fort. :-)

Imorgon ska jag upp på vinden, vara speaker på pojkarnas match och sjunga. Låter väl bra va?

...om  det finns receptfri migränmedicin. Gör det det? Någon? För även om jag inte kan såna saker har jag satt diagnosen migrän på mig själv. Bara i lightversion, för jag har haft det på riktigt innan och så j-igt är det inte nu. Men det är illa nog. Och tråkigt. Särskilt att trycka i sig piller som ändå inte hjälper. Suck...

Idag var det en kort dag på jobbet. Kort men intensiv. När den var slut for jag direkt till frissan P och knappade in "Gått för dagen" fort innan någon ringde. Då är det helg.

Efter två Bamyl koffein, nej CH de hjälper inte;-), och en tupplur lagar jag mat till mig och mina gäster. För idag kommer P och E hit och vi ska bara prata, prata och prata hela kvällen. Så härligt!

Imorgon tänkte jag ge mig upp på vinden och inventera stjärnor och ljusstakar. Det är en mysig tid som börjar nu tycker jag. Mysig tack vare alla ljus och annat härligt. Mindre mysigt att folk håller på att stressa ihjäl sig för att hinna allt. Jag för min del vore väldigt tacksam om alla kunde låta bli att lägga ut på facebook när de putsat sina fönster. Det stressar mig. För vi lär väl fira jul i år igen med skitiga fönster. Men hellre glada föräldrar och sktitiga fönster än trötta och gnälliga föräldrar och blanka fönster. Eller hur?

Nu ska jag laga klart maten. Jag kör 80-talsstuket här idag. Jag hittade ett recept på Flygande Jacob och fick lite nostalgiska känslor så jacob fick det bli.

Ha en bra fredag:-)

Dåligt är att jag vaknade med huvudvärk imorse och trots tabletter har jag inte blivit av med eländet på hela dagen.

Bra är att jag varit iväg på Betygskonferens med ett härligt gäng.

Dåligt är att det inte sades särskilt mycket nytt på den konferensen.

Bra är att det betyder att vi kommit långt i implementeringsarbetet på vår skola.

Dåligt är när det är 800 konferensdeltagare, flest kvinnor, och bara typ tio toaletter.

Bra är när jag har fått mig många goa skratt under dagen tack vare människorna jag var iväg med.

Dåligt är att jag var tvungen att veckohandla när jag kom hem.

Bra var att dottern hjälpte mig.

Dåligt är att jag fortfarande har ont i huvudet och att det stör mig.

Bra är att jag tänker lägga mig i soffan alldeles strax och läsa min bok.

Dåligt är att jag förmodligen har en massa mejl som trillat in idag.

Bra är att jag tänker strunta i dem för idag och ta tag i dem imorgon istället:-)

Alldeles nyss kom jag hem från ett första möte med samverkansgruppen på skolan. Det var ett gäng mammor som anmält sitt intresse för att samtala om olika viktiga saker i skolan. Utöver dem var det två lärare och så jag. Och så en elev som fick rita och slå ihjäl lite tid medan vi vuxna pratade;-). Det var väldigt roligt och väldigt givande att prata med dessa mammor. Vi pratade mycket om fult språk och dåligt agerande bland barnen och vad vi gemensamt kan göra åt det. Många kloka tankar kom fram och jag tror att det här forumet kan bli något riktigt bra. På vägen hem kom jag på vad vi kan prata om nästa gång. Det ska bli kul.

Imorgon är det betygskonferens i Växjö och vi är fem stycken från skolan som ska dit. Jag hoppas det blir lärorikt. Fast det brukar Skolverkets grejer vara så jag har höga förväntningar.

Idag har det varit idel möten. Efter dessa är min att-göra-lista gigantisk och det gör att det känns lite jobbigt att inte vara på plats imorgon. Jag får jobba på lite nu istället innan Grey´s för det tänker jag inte missa.

Hej svejs på er! Hoppas er torsdag blir riktigt bra!

På våren, sommaren och början på hösten gör jag en hel del grejer efter jobbet. Jag hinner en himla massa tack vare att det är ljust så länge. Nu är det beckmörkt när jag kommer hem från jobbet och det känns som om det vore mitt i natten. Vi äter lite och sen gör jag väldigt lite, ibland ingenting, bara för att det känns som om klockan är jättemycket och jag är dödstrött.

Ibland slår ju ångesten till och den talar om för mig att jag är sjukt ineffektiv och att jag minsann inte kan säga att jag inte hinner göra saker utan att jag faktiskt väljer att inte göra dem. Mmm, det får mig ju inte på något sätt att vare sig bli piggare eller må bättre. Så nu har jag funderat lite. Jag har tänkt att jag ska ha en sak varje dag som ska göras och sedan tillåter jag mig att göra ingenting. Idag ska jag tvätta tänkte jag. När det sedan är gjort kan med gott samvete läsa min braiga bok eller nåt. Låter inte det bra?

Jag tror att våra kroppar och själar är skapta för vila och låg energinivå på vintern. Jag tror det är meningen att vi ska ta det lite lugnare då. Det roliga är att vi gör tvärtom. Vi gnetar på som galningar vintertid för att vara lediga och ta det lugnt på sommaren när vi är fulla av energi, mycket tack vare ljuset. Knäppt, men så är det.

Två reflektioner:

1. Facebook kan verkligen vara ett forum som gynnar folks möjligheter att vara otrevliga emot varandra. Jag läste alldeles  nyss en konversation där en tjej gjort ett inlägg på sin logg, en annan tjej ställde en fråga på det, en kille kom in i konversationen och var taskig emot tjej nummer ett. Tjej nummer två slog sig ihop med killen och de två tillsammans var verkligen inte särskilt trevliga i sina kommentarer. En sak som dock gjorde mig glad var att en av tjej nummer etts kompisar gick in och försvarade henne. Bra gjort. Hon såg till att det blev en vettig nivå i diskussionen. Bra gjort av en tolvåring!

2. Jag accepterar inte att mina barn tycker att jag är pinsam. Det är möjligt att de tycker att jag är det ibland men de skulle aldrig säga det till mig ni vet så där tonårsaktigt nedsättande. Detta helt enkelt för att jag tycker det vore kränkande och vi behandlar inte varandra kränkande. Jag har varit med om situationer när barnen inte skött sig helt hundra men det tar jag inte där och då för att det vore just kränkande. Det kan vi ta när vi är ensamma. Detsamma gäller om mina barn tycker jag är pinsam. Då får de säga det på ett vettigt sätt när vi är ensamma. Sån är jag.

Nu så. Tvätt var det. Sedan Unni Lindellsboken. Tjipp tjopp!