På våren, sommaren och början på hösten gör jag en hel del grejer efter jobbet. Jag hinner en himla massa tack vare att det är ljust så länge. Nu är det beckmörkt när jag kommer hem från jobbet och det känns som om det vore mitt i natten. Vi äter lite och sen gör jag väldigt lite, ibland ingenting, bara för att det känns som om klockan är jättemycket och jag är dödstrött.

Ibland slår ju ångesten till och den talar om för mig att jag är sjukt ineffektiv och att jag minsann inte kan säga att jag inte hinner göra saker utan att jag faktiskt väljer att inte göra dem. Mmm, det får mig ju inte på något sätt att vare sig bli piggare eller må bättre. Så nu har jag funderat lite. Jag har tänkt att jag ska ha en sak varje dag som ska göras och sedan tillåter jag mig att göra ingenting. Idag ska jag tvätta tänkte jag. När det sedan är gjort kan med gott samvete läsa min braiga bok eller nåt. Låter inte det bra?

Jag tror att våra kroppar och själar är skapta för vila och låg energinivå på vintern. Jag tror det är meningen att vi ska ta det lite lugnare då. Det roliga är att vi gör tvärtom. Vi gnetar på som galningar vintertid för att vara lediga och ta det lugnt på sommaren när vi är fulla av energi, mycket tack vare ljuset. Knäppt, men så är det.

Två reflektioner:

1. Facebook kan verkligen vara ett forum som gynnar folks möjligheter att vara otrevliga emot varandra. Jag läste alldeles  nyss en konversation där en tjej gjort ett inlägg på sin logg, en annan tjej ställde en fråga på det, en kille kom in i konversationen och var taskig emot tjej nummer ett. Tjej nummer två slog sig ihop med killen och de två tillsammans var verkligen inte särskilt trevliga i sina kommentarer. En sak som dock gjorde mig glad var att en av tjej nummer etts kompisar gick in och försvarade henne. Bra gjort. Hon såg till att det blev en vettig nivå i diskussionen. Bra gjort av en tolvåring!

2. Jag accepterar inte att mina barn tycker att jag är pinsam. Det är möjligt att de tycker att jag är det ibland men de skulle aldrig säga det till mig ni vet så där tonårsaktigt nedsättande. Detta helt enkelt för att jag tycker det vore kränkande och vi behandlar inte varandra kränkande. Jag har varit med om situationer när barnen inte skött sig helt hundra men det tar jag inte där och då för att det vore just kränkande. Det kan vi ta när vi är ensamma. Detsamma gäller om mina barn tycker jag är pinsam. Då får de säga det på ett vettigt sätt när vi är ensamma. Sån är jag.

Nu så. Tvätt var det. Sedan Unni Lindellsboken. Tjipp tjopp!