När man sitter inne i goa soffan hör man i och för sig att det blåser rejält men hur rejält fattar man inte förrän man är ute. Jag, dottern och LH  for iväg till kören. Jag la mig bakom en långtradare, tyckte det var smart, och vägen till Bma gick finfint att köra. Visst kände jag att det blåste men hur mycket fattade jag inte förrän vi stannade utanför huset och LH skulle öppna bildörren. Det gick knappt. Hon kunde knappt trycka upp dörren för att ta sig ut. Då fattar man hur mycket det blåser. När vi sen kom hem igen fick vi syn på att grannens soptunna vält. I soptunnan hade han slängt ett antal ölflaskor. Dessa flaskor låg exakt i vägen så att jag inte kunde köra in bilen. Dessutom hade en rullat iväg och låg dumt till. När dottern skulle hoppa ut och plocka upp den gick det inte, för blåsten. Helt sjukt. Så maken och sonen offrade sig och gick ut och plockade ihop alla flaskor och skärvor. Duktiga:-)

På tal om duktiga så vann A2-pojkarna sin match mot Diö idag. Med 14-4. Tyvärr spelade ett par tre stycken Diö-spelare riktig grishockey och stundtals var jag riktigt orolig. En gång var jag rädd. Det var när sonen far ut mot båset, tappar klubban och håller sig mot halsen. Då slutade jag nästan andas. I såna stunder önskar jag att han höll på med en annan sport. Eller nej, jag älskar ju också hockey men jag önskar att det inte fanns omdömeslösa typer på isen som tycker det är okej att rappa en klubba på halsen på någon. Hur har man fostrat barn för att de ska tycka att det är okej?

Imorgon är det jobbedag och efter det är det möte med styrelsen i SIK. Måtte det inte vara länge för på tisdag är det fullt ös hela dagen och kvällen och likadant är det på onsdag och på torsdag åker vi. Så ska jag inte åka opackad vill det till att jag hinner göra det mesta imorgon. Det ska bli gött med några dagar helt off i London:-)

Fy fasen vad det knakar i huset. Jag undrar hur mycket sömn det blir inatt...