Har ni hört det innan? Mmm, misstänkte det. November är mörkt, grått, regnigt men också perioden när alla samtal precis genomförts eller håller på att genomföras och skolfolk är helt slut. Det snackas ju en hel del hur himla bra alla lärare har det. Och visst har de det. De får jobba med ett jobb som är superkul och det möter härliga individer varje dag på jobbet. De arbetar i en verksamhet som hela tiden utvecklar dem men också kräver att de själva vill utvecklas. Som lärare gick jag alltid med glädje till jobbet.

Men, det är också tungt. Riktigt tungt. Hade det bara handlat om att förmedla kunskaper hade jobbet varit easypeasy men det är det inte. Det är ungefär en miljon grejer mer än att bara förmedla kunskaper. Just nu håller vi på att lära oss att använda den nya läroplanen och det är inte helt enkelt. Det tar mycket tid och mycket energi.

Därför är det många trötta på jobbet just nu. Jag hoppas att lite ljus och lite julkänsla kan få oss att piggna till.

En sak som definitivt piggade upp min dag var särskolans show Förkväll. Jag älskar dessa ungar och alla vuxna omkring dem. Goa Moa smälter man ju direkt av och Antons sköna kommentarer var ju obetalbara. Hans finalkommentar var: "Ja, som jag alltid har sagt. Marcus (hans lärare) är från Olofström och olofströmare kan man inte lita på." Succékommentar:-)

Okojdoki. Nu lite andar i Det okända:-)