Om jag hade berättat allt som är runt mig just nu hade ni trott att jag ljög. Det är sant. Att ni hade trott det alltså. Det är synd att jag inte kan berätta men jag kan dra en liknelse som en kollega drog häromdagen. Han sa att just nu är det som på sådana där grodspel ni vet där grodorna ploppar upp och så ska man slå ner dem med en hammare. Ni fattar va? Han hade så rätt. Exakt så är det. Så fort man är lite nöjd med att ha löst ett problem så uppstår ett nytt. Så fort man är glad över att en bra sak hänt, då händer en dålig. Men ärligt, ska det vara så?

Det finns ju massor med saker man inte råder över och om dem är det inte så mycket att säga men när folk sårar varandra och far med osanningar så är det ju så att säga skapade problem, som jag ska lösa... Eller ska jag inte det? Är det kanske så att var och en får ta ansvar för sitt handlande och sina uttalanden? Det tycker jag och jag tränar som bara den på att INTE ta på mig andras ansvar. Har man då som jag ett storasystersyndrom och en inbyggd reflex att försöka lösa alla problem och få alla människor att må bra, då kan jag säga att det kräver en hel del jobb med att låta bli att försöka fixa och lösa hela världens bekymmer. Men jag försöker, jag tränar som en besatt på det. Ibland lyckas jag och ibland misslyckas jag. Men det är väl så det ska vara. Sen tycker jag ju så klart inte att man ska vara ego och inte stötta andra människor. Absolut inte. Men steget därifrån till att lösa ALLA problem är ju ganska stort.

Jaja, utöver dessa grubblerier har dagen varit bra. Jag och mina båda kollegor åt lunch på stan och skrattade jättemycket. Underbart! Precis vad som behövs en grå novemberdag. Mera skratt åt människorna:-)