Det finns tillfällen jag saknar att vara lärare. I vanliga fall är det den speciella kontakten man får med elever och alla goa känslor det medför men vid loven då kommer en annan saknad. Den efter den lediga tiden som är så välbehövlig vid den här tiden på året. Men, men, jag har gjort mitt val. Bara att bita ihop. Jag kan i alla fall försöka se till att jag kommer ut en stund varje dag.

Jag har tacklat av. Jag kommer nästan aldrig ut på springrundor. Jag tycker det är skittråkigt att springa själv. Sonen tränar fyra kvällar i veckan och har inte tid att hålla mig sällskap. Maken tillbringar minst lika mycket tid som sonen i ishallen och dottern är omöjlig att muta i detta fall. Sorgligt. Hur sjutton ska jag motivera mig att ge mig ut? Snälla kom med idéer. Bra sådana...

Sen är det ju det här förbaskade mörkret. Jag avskyr det. Man blir ju helt handlingsförlamad och trött av det. När man kommer hem från jobbet och det är becksvart ute känner man ju inte direkt för att dra igång saker att göra. Nej, man blir ju bara trött och trillar i soffan och får absolut ingenting gjort. Suck...

Mmm, som sagt tidigare, ljusterapi vore kanske något att prova på. Imorgon SKA jag gå en runda i dagsljus. Japp.

Men nu ska jag dricka kaffe och försöka slå IB, CG och CE i Wordfeud;-). Broren har nog lagt ner sin match mot mig. För stor poängskillnad;-)