Igår kväll, när jag varit och lämnat sonen hos OL med familj, hade maken och dottern bestämt att det var monteringsdax. Klockan var väl en sisådär nio på kvällen men jag bangade inte utan svidade lite kvick om för att hjälpa till. Det visade sig ganska kvickt att jag gjorde mig bäst som skruvsorterare/skruvutdelare. Själva monteringen klarade maken och dottern av på ett alldeles utmärkt sätt utan mig. Alltså tog jag mig ett glas vin, kom med goda råd;-) och käcka tillrop när de monterade och sedan satte jag dit handtagen, en mycket viktig uppgift:-). Det har aldrig varit så lätt, eller trevligt, att montera ihop en IKEA-möbel. Idag ska vi nog montera ihop sängen. Jag tycker vi kör på samma upplägg som igår:-)

Annars då? Jo, dottern och jag har gått en runda. Hon plockade blommor till en krans och jag försökte få henne att gå snabbare. Jag svettades inte en enda droppe under den rundan... Maken däremot sprang en runda och var så svettig när han kom hem att jag förvisade honom till altanen.

Kvällen ska tillbringas hemma hos J med familj. Efterson dotterns kompisar är iväg lite här och lite där väljer hon att följa med oss. Det tycker jag är riktigt trevligt! Sonen ska så klart med. Honom går det ju verkligen ingen nöd på för han har ju sin bäste vän där. Maken däremot jobbar. Det är ju riktigt tråkigt men efter så här många år börjar man vänja sig. Förresten har vi varit förlovade i 18 år idag. Om någon av oss köpt blommor? Nej, man ska ju inte överdriva;-). Vi tar det när det är 20 år.

Ha en riktigt härlig midsommar alla ni som läser detta och kom ihåg, att visst är det toppen om vädret är bra men det är ännu viktigare att njuta av umgänget med goda vänner.

Idag när jag kom hem från jobbet möttes jag inte av det vanliga kaoset i hallen. Nix, istället möttes jag av cirka tio par skor (mina allihop), snyggt uppställda på det dammsugade golvet. Resten av nedervåningen var städad och det såg ovanligt prydligt och fint ut. Jag trodde det var maken men icke det var barnen! Det är lite som Triss-reklamen "Plötsligt händer det";-). Fint var det i alla fall. Det stod till och med blommor på bordet. Då fattar ni!;-).

Så jag kunde lägga mig på soffan och ta en liten lur och det var såååå skönt. Jag veti fasen vad jag sysslar med nuförtiden för jag vaknar sjukt tidigt om mornarna och kan inte somna om. Det innebär att jag sover ungefär 5-6 timmar per natt och det är alldeles för lite för så klart är jag dödstrött framåt eftermiddagen. Därför var det superskönt att få en liten tuppis på soffan.

Maken och sonen for ut till golfbanan men jag vägrade följa med, fullständigt övertygad om att det snart skulle ösa ner. Har det kommit en enda droppe? Nej, just det. Snöpligt.

Nu funderar jag på om jag ska gå ut och maskeringstejpa i uterummet eller om jag bara ska ligga på soffan och pela mig i naveln. Svårt val...

Jag är godissugen. Hela tiden. Tror ni lobotomi funkar?

Igår kväll kom jag i säng rätt så sent och jag tror jag släckte vid en halv tolv någonting. När då min klockradio sätter igång 05:30 borde jag vara, om inte död så i alla fall grymt trött. Men det var jag inte. Hur konstigt är inte det? Natten innan sov jag ännu färre timmar... Hmmm... Men, jag kom på det! Det är ljuset. Det är ungefär en miljon gånger lättare att stiga upp när det är ljust ute, solen skiner och fåglarna kvittrar. Och då menar jag bara normala fåglar. Vi har någon sinnessjuk stackare utanför vårt fönster som låter onormalt mycket...

Idag på förmiddagen är det möte/utflykt på berget med hela ledningsgruppen. Mycket trevligt. I eftermiddag är det information/föreläsning av en duktig människa från stödenheten. Ikväll är det styrelsemöte i SIK, mitt första. Håll tummarna för att jag inte ska göra bort mig!

Nähä, dags att pallra sig iväg till jobbet!

Jag är bara sjukt upptagen. Igår gick allt i 190 och avslutades med sommarfest med jobbet. Halleda vad roligt vi hade. Vi åt supergod mat, drack god dryck, dansade, sjöng, lekte och bar oss åt och vi hade så himla kul. Idag är jag lite hes i halsen och arbetstempot är inte i världsklass. Men, en hel del är ändå utfört.

Dottern har klarat av sin första dag på jobbet. Hon gillade det. Bra.

Sonen sov till tio i elva (!!!). I fortsättningen tänker jag ringa hem och väcka honom och jag ska fasenimig göra en att-göra-lista till honom. Sova till tio i elva när jag bara fick typ fem timmars sömn är provocerande.

Snart bär det iväg till IKEA. Egentligen var det bara jag och dottern som skulle dit men när jag konstaterade att ett paket som skulle inhandlas väger 62,7 kg, då kalldes maken in och det var bara för honom att gilla läget.

Japp, så är det.

...eller, nja, det kanske var en liten, liten överdrift men idag spelade jag faktiskt rätt hyfsat. Poängmässigt vet jag inte men slagen satt där de skulle och jag tror faktiskt bara jag hade ett litet skitslag på hela rundan. Sedan bråkade ju i och för sig puttarna med mig och jag hade åtskilliga kantrullare, som rullade ut, men man kan ju inte ha flyt med allt. Jag tror hela frmgångsgreje idag var att jag sjöng. Japp, jag sjöng varje gång jag slog, utom vid skitslaget för då glömde jag. Det är ett trix gamla pron M har lärt mig. Om man sjunger när man slår slappnar man av och så blir slagen bättre. Coolt va?

Dagen idag började med en lång promenix med C. Skönt med motion och så är man ju lite uppdaterad igen:-). Efter det var det frukost och lite solning med bok på altanen. Mucho skönt.

Sen kan ni tro fick jag någon form av frispel för istället för att njuta av boken och ta det lugnt började jag röja uterummet, som har sett ut som en soptipp eftersom så mycket slängts ut där för att det inte fått plats inne i huset. Jag tvingade dottern att hjälpa till och då tyckte hon att vi skulle ta och måla om inne i uterummet. Och eftersom jag bevisligen redan tappat allt vett och sans gick jag med på det (!). Helt sjukt. Alltså for vi till Eko där färg inhandlades och sedan var det bara att hem och maskera och sedan måla. Och jisses vad fint det blir. Ja, det är ju inte färdigt ännu men man kan ju ana hur det blir. Dottern har tagit en före-bild och när det är klart tar vi en efter-bild. Förhoppningsvis ska jag kunna lägga ut det här.

Nu ska jag dricka kaffe och kolla på de riktiga golfproffsen på tv en stund. Sedan är det bara att gå på målningen igen. Imorgon är det först jobb, sedan fest. Härligt!

Huvudvärkseländet är tillbaka. Den smög sig på efter en låååång förmiddag utan vare sig kaffe eller vatten igår och sedan har den inte släppt. Ahhh, jag tyar inte ha ont i huvudet hela helgen. Sockerteorin jag hade för några veckor sedan kan jag i alla fall lägga ner för jag har medvetet undvikit sockersaker den här veckan. Där sprack alltså den tanken. Då finns bara spänningshuvudvärk kvar, alltså när jag taggar ner eller när något jag gått och gruvat mig för är gjort, så kommer den. Kan man göra något åt det? Just nu försöker jag att inte tänka på att jag har ont. Det går så där. Särskilt när jag skriver om det...

Nu är det dags för ett hopp in i duschen och sedan är det lite grejer som ska fixas. Om sedan solen skulle kunna tänka sig att titta fram vore det toppen tycker jag. För är det någon gång jag verkligen kan tagga ner så är det när jag ligger i en solstol med en bok.

Idag har det fallit en hel del tårar. Jag som även i vanliga fall är den blödigaste som går i ett par skor ballar ju helt ur dagar som denna. Det började i kyrkan med elever som skrivit en fantastisk text till sin lärare som går i pension. Mitt tal låg precis efter i programmet så det var ju bara att snora färdigt snabbt och sedan samla sig för att hålla lilla talet. Jag tror det gick bra. Jag har en tendens att få minnesluckor när jag hållt tal. Det måste bero på nervositeten.

Sedan var det högstadiets avslutning och även här var det en del känslor som startade igång mina tårkanaler.

I matsalen lite senare höll jag ett tal till den blivande pensionären och så klart blev jag tårögd och rösten stockade sig. Men, jag samlade mig rätt snabbt igen och kunde slutföra talet. Tur.

Och så, läste jag en gammal väns blogg där hon skriver så fint om sin dotter som tar studenten idag. Gissa vem som snorbölade då? Jajamensan, det var jag. Det var såååå fint skrivet!

Men, nu är jag inte blödig mera. Bara trött. Vi har nyss grillat och till det intogs ett glas vin och nu är jag trött. En kopp kaffe nu och sen är det fritt fram att somna. Imorgon är det ärenden på stan, loppis, match och kalas som gäller. See ya!

Idag har det fallit en hel del tårar. Jag som även i vanliga fall är den blödigaste som går i ett par skor ballar ju helt ur dagar som denna. Det började i kyrkan med elever som skrivit en fantastisk text till sin lärare som går i pension. Mitt tal låg precis efter i programmet så det var ju bara att snora färdigt snabbt och sedan samla sig för att hålla lilla talet. Jag tror det gick bra. Jag har en tendens att få minnesluckor när jag hållt tal. Det måste bero på nervositeten.

Sedan var det högstadiets avslutning och även här var det en del känslor som startade igång mina tårkanaler.

I matsalen lite senare höll jag ett tal till den blivande pensionären och så klart blev jag tårögd och rösten stockade sig. Men, jag samlade mig rätt snabbt igen och kunde slutföra talet. Tur.

Och så, läste jag en gammal väns blogg där hon skriver så fint om sin dotter som tar studenten idag. Gissa vem som snorbölade då? Jajamensan, det var jag. Det var såååå fint skrivet!

Men, nu är jag inte blödig mera. Bara trött. Vi har nyss grillat och till det intogs ett glas vin och nu är jag trött. En kopp kaffe nu och sen är det fritt fram att somna. Imorgon är det ärenden på stan, loppis, match och kalas som gäller. See ya!