Det sa i alla fall kollegan M. Och ja, jag var nog det. I alla fall ett tag. Ni vet så där aggressivt på hugget när man inte pallar med korkade saker eller kommentarer. Som tur är gick det över rätt så kvickt. Sicken tur. Det hade ju kunnat sluta illa om jag gick omkring ilsken och aggressivt på hugget.

Dagen började rätt kass. Jag slog personbästa och var skittidigt på jobbet för jag skulle förbereda en liten överraskning till mina elever och gissa då om jag hade glömt nycklarna hemma och inte kom in överallt där jag hade behövt komma in? Just det, det hade jag. Suck. Men jag hann ändå.

Nu har vi haft vår sista lektion, mina nior och jag. Jag kommer verkligen att sakna dem. Förhoppningsvis har jag lärt dem lite men framförallt har jag lärt mig massor av dem och tillsammans med dem. Det jag lärt mig mest av allt är relationens betydelse. Det är så extremt viktigt att ha en uppriktig och ärlig relation till sina elever. Om man själv vill bli lyssnad på och respekterad måste man faktiskt lyssna själv och visa respekt för eleverna. Lätt som en plätt. Och fasen säger sig om någon lärare inte behandlar mina små goeungar med respekt. Då blir jag sur. För det är är ungdomar med empati, omtanke, respekt och en väldig tolerans för olikheter. Snälla, låt dem få fortsätta vara så!