Jag läste nyss i Lärartidningen om en lärare som blivit avstängd från sitt jobb för att hon bloggat om elever och lämnat ut saker om dem på ett icke passande sätt. Min spontana tanke var att hon måste vara dum i huvudet men sedan började jag tänka lite djupare än så. Var går gränsen för vad som är okej att skriva i en blogg? Jag har valt att kalla familjen för maken, dottern och sonen och vännerna för bokstäver men alla som vet vem jag är vet ju säkert vilka jag menar. Maken brukar muttra över att andra vet mer om både honom och mig än vad han själv gör. Jag brukar svara att han också får läsa bloggen för att hålla sig uppdaterad. Då muttrar han ännu mer;-).

Jag anstränger mig verkligen för att inte utelämna någon i bloggen men ibland använder jag den som mitt eget lilla forum för att uttrycka mina åsikter och då kan förmodligen någon ta åt sig av det jag skriver. Men jag skulle aldrig kränka någon medvetet. Det är mer så att jag vill få sagt hur jag upplevt saker och ting.

Igår var jag skitsur över en sak och jag slet till mig datorn för att skriva ett blogginlägg. Jag har ju sagt innan att det har en lugnande effekt på mig men igår insåg jag när jag tittade på texten att den kunde jag absolut inte lägga ut. Då hade jag avslöjat för mycket och det vill jag inte. Ne, jag fick muttra, svära och sparka lite här hemma istället och bli av med ilskan på det sättet.

Jaja, jag hoppas verkligen att ingen blivit sårad av mina inlägg. De brukar ju vara skrivna i en positiv anda men ibland flammar mitt sydländska temperament upp och då antar jag att det märks även här.

Tillbaka till den avstängda läraren. Jag tror att hon gått in i bloggandet lite väl mycket och glömt att precis vem som helst kan läsa det. Det är ett vanligt fenomen hos våra barn och tonåringar och det kan säkert vara lätt att trilla in i, både i bloggar, Msn, Facebook etc. Men, om man har grundregeln att inte kränka så klarar man sig långt.