Jag kommer hela tiden på att jag måste packa. Sen gör jag något annat och glömmer det igen. Hopplös. Imorgon är det ju dags att fara till Stockholm på Flerspråkighetskonferens. Himla kul! Jag hoppas dessutom innerligt att affärerna har öppet till åtta på torsdag kväll för då kan det ju till och med bli lite shopping i kungliga huvudstaden;-). Enda lilla nackdelen med utfärden är att jag är hemma tidigast vid midnatt på fredag. Och med tanke på hur bra SJ och företaget som sköter Öresundstågen samarbetar så är ju risken överhängande att anslutningståget missas. Det har ju hänt förr. Skillnaden den här gången är att vi ska åka det absolut sista för kvällen. Jaja, det kan ju bli ett äventyr det med;-)

Dagen har rullat på i ett bra tempo. Jag har pratat med massor med människor idag och det har varit riktigt kul. Dessutom har jag försökt tjänstefördela. Men eftersom det dykt upp saker som stört koncentrationen hela tiden så har det blivit lite si och så med den saken. Jag får fortsätta imorgon.

Idag skulle jag egentligen på Bodybalance men hela kroppen skrek efter friskluft och dagsljus så det blev en lång runda med J istället.  Det känns i benen nu. Himlans najs.

Nu ska jag i alla fall dricka kaffe och sen SKA jag packa. Ha det gott!

Jag brukar inte få så många kommentarer här på bloggen utan de brukar komma på Facebook istället. Det är kul vilket som och framför allt är det kul för att kommentarerna är pigga och glada och roliga att få. Men, så plötsligt händer det att någon sitter och läser ett urgammalt blogginlägg och får för sig att tycka till om det. Jag har svårt att ta det på allvar när det ser ut så här: omg, du e ju cp i huvet, hon e tjock som smör. Inlägget handlade om att jag inte tycker Anja Pärsson är tjock utan väldigt full av muskler. Uppenbarligen håller inte den som skrivit kommentaren med mig. Men jag vidhåller att hon inte är tjock och nej, jag har ingen cp-skada och jag tillhör dessutom skaran som tycker det är synnerligen obegåvat att använda sig av ordet cp när man vill ondgöra sig eller nedvärdera något. Ointelligent.

Annars har jag haft en riktigt bra dag om man bortser från huvudvärken. Japp, it´s back. Trist men bara att vänta ut. Till slut ger den sig. Det gör den alltid.

Dagen avslutades med en kvällsrunda med PF och EB. Superroligt! Vi planerar att åka iväg en weekend tillsammans. Bra det och förmodligen enda chansen att vi någon gång ska känna att vi hinner prata klart;-).

Idag blev jag rädd! På riktigt rädd. Sonen fick en ful tackling och for med huvudet först i sargen, studsade ut och landade på isen. Redan i smällen fattade jag att det tog hårt. Jag stod cirka två meter ifrån situationen och såg alltså alldeles utmärkt vad som hände. När sedan sonen ligger kvar då fattar jag att det är illa. Han gör liksom inte det i vanliga fall. Han är uppe igen innan han knappt nuddat isen. Men inte idag alltså. Så småningom kom han upp och ut i omklädningsrummet där ambulanspersonal tittade till honom och tyckte det var bäst om han följde med in till sjukhuset för läkarkoll och röntgen. Så fick det bli. Som tur är fanns det inga skador vare sig på kotor eller mjukdelar utan det är vila som gäller tills att smärtan är borta. Ibland har man tur. Det hade vi idag. Tack för det säger jag till makten som ordnade det.

Läkaren sa till sonen att han inte fick sitta vid dator eller tv. Ok, tyckte jag, då kan han ju läsa istället. Nix, det fick han inte det heller. Hmm, hur ska det bli med skolarbetet denna veckan?

Strunt samma. Sonen är hel och det är jag överlycklig för. Jag säger som IB, det kanske är läge att övertyga honom om att det skulle vara jättekul att satsa på frimärkssamling istället för hockey;-)

Det var vad vi hade i det här huset. En ynka Iprentablett som jag mycket generöst lät maken ta. Han ska ju ändå coacha snart och jag kan gå ner till Ica och köpa nya innan det är dags för mig att infinna mig i ishallen. Men lite bank i skallen är det allt. Och jag vet vad det beror på; alldeles för lite vatten. Att jag aldrig lär mig.

Igår var det alltså äntligen dags för att delta på den berömda schlagerfesten i Bma! Kvällen inleddes hemma hos J och M med en massa härliga och roliga människor. Sen fortsatten den i Folkets hus där två megabautastora bildskärmar satt på väggarna och där vi kunde se och höra alla fantastiska bidrag. Givetvis vann rätt låt. Fast jag hade inte blivit särskilt ledsen om Danny hade vunnit heller.

Mycket folk var det i alla fall på festen. En del har jag inte sett på en sisådär tjugo år och det är alltid en märklig känsla det där att se någon, leta i minnet vem det är, konstatera att han/hon ser rätt mycket äldre ut än senast och sedan komma på att det gör ju jag med! Jobbigt;-)

En massa dans och sång blev det så idag är min hals lite hes och min kropp lite trött. Åh vad jag hade velat ha en slappesöndag. Det kan jag glömma för först är det en träningsmatch mot KIK:s J-lag och sedan är det A-lagsmatch. Så är det.

Förresten, på damtoan igår fick jag veta en till som läser min blogg. Kul! Hon undrade om det inte känns konstigt att hon vet så mycket om mig och jag så lite om henne. Nej, det gör det faktiskt inte. Konstigt, när man tänker efter. Men, här skriver jag ju bara sånt som är okej att alla vet om. Det riktigt privata är ju inget jag skyltar med även om jag strävar efter att hålla en personlig ton när jag skriver. Jaja, roligt är det i alla fall att veta och ha ett ansikte på några av er:-).

Nu måste jag till Ica.

Vad har man på sig på en schlagerfest? Dottern  tyckte jag skulle gå in för det ordentligt och ta på mig den svarta boan vi har hängandes i walk-in-closetten. Nja, riktigt så långt vill jag nog inte gå... Om någon som ska på festen imorgon och som kanske brukar vara där så kan ni väl tipsa mig om van som är vanlig klädsel. Ok?

Dagen har varit kul. På olika sätt. Det började med ett trevligt möte imorse. Därefter ut till jobbet och lite besök på kontoret. Också himla trevligt:-). Lite kaffe, lite snicksnack, lite mejlande, lite elevprat och lite annat smått och gott blev det innan jag for mot stan och Ica. En timme senare var veckohandlingen över och maten inpackad överallt. Skönt!

Därefter ringde jag PF och undrade exakt hur lång tid det tog för henne att ta sig in till stan så att vi kunde ut och gå en runda. Döm om min förvåning när hon både kunde och ville och stod vid min dörr 20 minuter senare. Imponerande. Sen pratade vi oavbrutet i 80 minuter. I love it:-)

Nu har precis en kycklinggryta med tillhörande nudlar slunkit ner i magen och jag har slunkit ner i soffan. Just nu känns det som om jag inte kommer att orka resa mig förrän nån gång i april. Men, om jag vill ha kaffet jag satt på i köket måste jag nog det trots allt.

Sen tror jag minsann att jag fortsätter läsa empati-boken. Så får det bli. Ha en härlig fredagskväll!

Halleda! 111 läsare igår. Tänk om jag hade vetat vilka ni är.Ja, en del vet jag ju vilka ni är men jag kan inte komma på 111 stycken. Jaja, kul är det i alla fall. Skriv gärna en kommentar också när ni ändå är här:-)

Vilken underbar dag jag har haft idag! Jag har fått så många nya tankar och ny kunskap att allt snurrar i huvudet och jag känner att jag hade behövt sätta mig ner och bringa ordning i huvudet. Men, det får bli när jag hinner. Kanske till helgen.

Att avsluta en bra dag med att prata med bästa IB kändes toppen! Så underbart att ha människor runt sig som är så kloka och som jag tycker så mycket om. Tänk också att jag har så många såna. Vilken lycklig människa jag är!

Imorgon är det fredag och jag ska veckohandla. I min nuvarande sinnesstämning är inte ens det jobbigt. Ha det bra allihopan! Hörs imorgon.

Det är många tankar som snurrar i skallen just nu. Dels är det en massa privata och dels är det en en hel del jobbmässigt att ta hantera. Våren innebär alltid mycket jobb för det är då grunden och planerna inför nästa läsår läggs. Det är tungt men så himla roligt. Jag älskar ju att planera och jag älskar att förändra, utveckla och förbättra och det är det jag gör just nu. Superkul.

Igår var alltså jag och ett gäng vänner på seans. Riktigt kul! Eftersom jag inte tänker lämna ut någon av de andra så berättar jag bara om att jag i alla fall fick ett litet samtal med min farmor. Gulle hon. Jag älskade verkligen min farmor. Hon var snäll och go och hon skrattade åt alla mina skämt, alltid. När jag sov över hos henne och farfar visade hon alltid var godiset fanns om jag skulle bli sugen. Goda köttbullar gjorde hon och det tog mig många år att förstå att hon bara hade lurats när hon sa att det inte var någon lök i;-). Hon kom alltså igår och hon hade en del bra saker att säga. Det var att jag skulle bli lite mer spontan. Man behöver inte vara så planerad jämnt tyckte hon. Hon tyckte jag skulle shoppa loss. DET gillas skarpt! Maken bara fnös när jag berättade det och konstaterade att det gör jag ju redan:-).

Hon tyckte att jag skulle stanna upp ibland och klappa mig på axeln och vara nöjd med det jag åstadkommit. Hon menade att jag inte hela tiden behöver hitta på nya mål utan vara nöjd när jag nått ett. Hmm, ja om jag bara hade kunnat. Jag försöker verkligen men jag är min hårdaste kritiker och jag tycker alltid att jag kunde gjort lite, lite mer. Jobbigt. Kan man få hjälp med sånt?

Det som gjorde mig allra gladast är att hon är dotterns skyddsängel. De två hade gillat varandra och det känns skönt att hon finns runt henne och har lite extra koll.

Nu ska jag återgå till Empati hos vuxna som möter barn med särskilda behov, av Emelie Kinge. Riktigt bra faktiskt.

Ja, och så är det religionsstudier med sonen samtidigt. Jag må ha fel och brister men simultanförmågan är det sannerligen inget fel på.

Det här med att blogga när man är en halvoffentlig person är känsliga grejer. Därför läser jag ofta igenom mina inlägg både två och tre gånger innan jag publicerar dem. Ibland ber jag till och med någon annan att läsa igenom det jag skrivit innan jag publicerar. Att läsa igenom noga är alltså en regel. En annan regel är att aldrig hänga ut eller kränka någon. Jag tycker det är ytterst pinsamt med bloggare som väljer att hänga ut folk genom att skriva namn eller för all del vara ytterst tydliga med vem det handlar om utan att skriva ut namn. Alltså håller jag mig för god för att sjunka så långt.

Men, det här är faktiskt min blogg och mitt forum att använda för att ge mitt perspektiv på saker och ting.

En annan regel jag har är att aldrig skriva ett blogginlägg när jag är arg eller irriterad för då slinker det lätt iväg något man inte står för utan som bara poppar upp i stunden. Det är en bra regel. Därför säger jag god natt nu och sparar till imorgon att berätta om det roliga jag varit med om ikväll.