Det finns få saker som får det att krypa i hela kroppen på mig och ilskan att bubbla inom mig. Men en av sakerna som lyckas med båda sakerna är när folk vill pracka på mig saker. Idag var det en som ville pracka på mig sin religion. Jag AVSKYR när det händer. Jag försökte på ett trevligt sätt tala om att jag inte är intresserad av att diskutera min tro, eller någon annans heller, och att jag inte ville komma till Rikets sal och damma av mina kunskaper om Jesus uppoffringar för oss.

Tro mig, det har varit gånger jag fräst bra mycket mer än idag men när jag för femte gången säger samma sak, att jag visar respekt mot mina medmänniskor genom att låta dem tro på det de vill mot att jag får samma respekt tillbaka, utan att karln fattar att det är läge att lämna min tomt då härsknar jag till lite. Då gav han upp och försökte sig på maken istället. Han visade inte ens en hundradel så mycket tålamod som jag utan gick ifrån mannen. Då, äntligen, lämnade han oss ifred.

Varför är det så svårt att förstå att man samlar på sig på minuskontot när man tränger sig på? Undrar om de värvat en enda ny medlem genom det agerandet? Usch och fy! Att pracka på mig religion, polistiska åsikter eller telefoner är helt meningslöst eftersom jag bara reagerar med irritation. Vill jag ha något söker jag upp det. Sån är jag...

Men, nu är det tjejfest hos J! Sååå kul!