Hoppsan! Var försvann de här 18 åren? Det känns ju inte alltför länge sedan jag låg på Karlskrona BB och var nysnittad. Jag som var (och är) hysteriskt rädd för allt vad sjukvård heter hade precis genomgått ett kejsarsnitt. Belöningen var en 3770 gram Annie. Söt som en docka med sitt lilla runda huvud och stora blåa ögon. Namnet satt direkt och nu i efterhand kan jag konstatera att maken nog inte ens tillfrågades;-)

Som liten var hon en riktig liten dramaqueen. Ingen annan kunde låta så ynklig och i så stort behov av uppassning som Annie när hon hade trillat och slagit sig lite. Hon är fortfarande lite av en dramaqueen men nu mer när hon berättar saker hon varit med om. Hon kan verkligen konsten att bygga upp berättelsen med konstpauser och annat så att det blir en fantastisk och dramatisk berättelse.

Flitig som en myra är hon också och jag måste ibland tala om för henne att skolan inte är allt och att man ibland fakiskt kan göra saker på lättast möjliga sätt bara för att inte gå under.

Däremot lagar hon inte mat. Det är inte hennes grej. Hellre är hon hungrig. Tur då att hon har en bror som både kan och vill laga mat;-). Baka är däremot en stark gren. Supergoa grejer framställs. Tur att vi snart ska få en större frys.

Sjunger och dansar som ett proffs gör hon dottern. Vetifasen vem hon ärvt det efter;-). Jo, dansen är nog efter faster och sången efter mig, även om jag inte var modig nog att aldrig våga använda den.

Ikväll ska hon ha fest med kompisar och imorgon är det kalas med släkten.

Grattis älskade goa unge!