Jag vet att jag brukar säga att man ska vara rädd om varje dag för de kommer inte tillbaka MEN en del dagar får gärna ta slut snabbare än andra.

Dagen har nämligen bestått av; att jag var tvungen att stiga upp (ja, ibland är till och med det mer jobbigt än annars), möte, jobbigt sådant, en son det var synd om för idag drogs ytterligare två tänder ut ur hans arma lilla mun, en föreläsning (som jag hoppas var inspirerande och upplysande) och ett skrattsamtal med goa människor. Som ni märker blev det hela tiden bättre och bättre. Bra det.

Sen lagade dottern mat (!). Japp, hon bröt mot sin egen regel. Den ni vet om att hon INTE lagar mat;-). Efter den goda gärningen var jag en riktigt hygglig mamma och gick med henne till dansen och, trumvirvel, lovade att hämta henne när den är slut. Med bil. Fasen vad hygglig jag är;-)

En liten sallad inhandlades på Ica för imorgon är det snabba puckar efter jobbet. Då är det äntligen dags för seansen som ställdes in för några veckor sedan. Kul!

Nu tror jag att jag ska ta och packa en låda till. Lite varje dag så ska nog det här ordna sig.