Det är många tankar som snurrar i skallen just nu. Dels är det en massa privata och dels är det en en hel del jobbmässigt att ta hantera. Våren innebär alltid mycket jobb för det är då grunden och planerna inför nästa läsår läggs. Det är tungt men så himla roligt. Jag älskar ju att planera och jag älskar att förändra, utveckla och förbättra och det är det jag gör just nu. Superkul.

Igår var alltså jag och ett gäng vänner på seans. Riktigt kul! Eftersom jag inte tänker lämna ut någon av de andra så berättar jag bara om att jag i alla fall fick ett litet samtal med min farmor. Gulle hon. Jag älskade verkligen min farmor. Hon var snäll och go och hon skrattade åt alla mina skämt, alltid. När jag sov över hos henne och farfar visade hon alltid var godiset fanns om jag skulle bli sugen. Goda köttbullar gjorde hon och det tog mig många år att förstå att hon bara hade lurats när hon sa att det inte var någon lök i;-). Hon kom alltså igår och hon hade en del bra saker att säga. Det var att jag skulle bli lite mer spontan. Man behöver inte vara så planerad jämnt tyckte hon. Hon tyckte jag skulle shoppa loss. DET gillas skarpt! Maken bara fnös när jag berättade det och konstaterade att det gör jag ju redan:-).

Hon tyckte att jag skulle stanna upp ibland och klappa mig på axeln och vara nöjd med det jag åstadkommit. Hon menade att jag inte hela tiden behöver hitta på nya mål utan vara nöjd när jag nått ett. Hmm, ja om jag bara hade kunnat. Jag försöker verkligen men jag är min hårdaste kritiker och jag tycker alltid att jag kunde gjort lite, lite mer. Jobbigt. Kan man få hjälp med sånt?

Det som gjorde mig allra gladast är att hon är dotterns skyddsängel. De två hade gillat varandra och det känns skönt att hon finns runt henne och har lite extra koll.

Nu ska jag återgå till Empati hos vuxna som möter barn med särskilda behov, av Emelie Kinge. Riktigt bra faktiskt.

Ja, och så är det religionsstudier med sonen samtidigt. Jag må ha fel och brister men simultanförmågan är det sannerligen inget fel på.