Jag tar hockey på stort allvar och jag brukar vara supertaggad när sonen och laget spelar men idag var det så fruktansvärt låg nivå på domarna att jag gav upp, ryckte på axlarna och valde att skratta åt eländet. Och det fanns en hel del att skratta åt. Pinsamt. Vi fick utvisning efter utvisning och det säger jag egentligen inte mycket om men samma förutsättningar måste gälla för båda lagen på isen, inte bara det ena. I en avblåsning åkte sonen bort och ställde sig vid utvisningsbåset. Jag fattade absolut inte varför han stod där men efter lite snack med domarna åkte han till avbytarbåset och matchen kunde fortsätta. Efteråt berättade han att domaren hade frågat varför han stod där. Då hade sonen svarat att de ju ändå skulle få en en utvisning snart, för det fick de hela tiden, så han kunde lika gärna åka in och sätta sig direkt. Hahaha, ironi är verkligen min grej. Och sonens uppenbarligen. :-)

En liten promenix med maken blev det när vi kom hem och nu sitter vi soffan och myser. Lite familjemys så här på söndagskvällen är härligt. Härligt är också att det fortfarande är ljust ute, 19:51. I love it! Vad gör det att jag kommer att vara trött imorgon? Nu kommer ljuset och värmen. Gott.