Japp, allt var planerat in i minsta detalj och schemat var supertajt och därför var mat som går att äta samtidigt som man kör inhandlad, dottern instruerad att stå i givakt och redo tjugo i fem och alla inblandade förberedda rent mentalt och så ställs äventyret in. Attans. Stackaren vi skulle till hade fått kräksjuka. Urk. Då vill jag verkligen inte dit. Men det var ju synd att det blev inställt. Jaja, det kommer nya tillfällen. Jag får bara vänta lite. Men att vänta är inte min starka gren så jag får träna lite på det.

Jaha, dagen annars då? Jodå, möte och kaffe med kollegan. Kul, kul. Möte med expeditionstjejerna. Också kul. Jobb vid datorn och lunch i bibblan. Ännu mera jobb vid datorn och en massa prat med olika människor. Kul igen. Möte med Svarta Leds-rådet. Kul. Hem till dottern en sväng och sedan body balance med bästa E. Kul båda grejerna. Nu har jag ätit favoriten yoggi, keso, äpple, valnötter och kanel och väntar på att kaffet ska rinna ner. Härligt.

Idag fyller en av mina fastrar år. Min favofaster faktiskt. Det kanske är elakt att rangordna men så är det. Det kan ha att göra med att hon bara är sex år äldre än mig och min stora idol när jag var liten. Numera träffas vi knappt. Bara när det händer tråkiga saker. Synd. Jag kanske skulle ta tag i det... Det var hon som lärde mig spottleken. Ni som sett den vet vad den går ut på. Grym;-) Det var också hon som lärde mig att när man gör chokladbollar kan man lika gärna bara göra  en gigantisk istället för många små. Supergott:-)

Idag hade dottern en ny vikarie i matten. Hon var lite impad över att han var så vältränad och någon av tjejerna i klassen tyckte han var rätt snygg för att vara så gammal (!). När jag undrade vad han hette så sa hon att hon kände igen namnet nånstans ifrån och trodde det var någon jag kände och som kanske hade jobbat ute hos mig i Mjällby. Sen sa hon att han hette Mattias Asper. Japp, det är min dotter det:-). Störtskön och helt oimponerad av en kändis.

Idag tränar sonen dubbelt. Först med egna laget och sedan med A-laget. Min lille gosse har blivit stor;-). Igår fick han in en bygel uppe i gommen som en del av tandställningen. Tandläkaren hade sagt åt honom att prata så mycket som möjligt för att vänja sig så fort som möjligt. Såna råd tar sonen på allvar och jag fick ett mejl av hans lärare som undrade om rådet verkligen var sant och om tandläkaren kunde skriva ett intyg på det:-). Kul kille. Jag antar att han har det efter mig;-). Och ja, jag menar både humorn och pratet:-)