Japp, idag börjar vi att röja så smått här hemma. Bokhyllor ska rensas och så ska grejer upp på vinden, säljas eller slängas. Det gäller att börja i tid för sånt kan man inte stressa igenom. Då hamnar allt på vinden, osorterat och så är det så himla jobbigt att ta tag i att det bara blir liggandes.

Så nu går jag in i sorterandet. Jag tror jag har tv:n på så blir det inte så tråkigt.

Nej, verkligen inte. Jag missar alltid att använda dem. Så retfullt. Ganska ofta trillar det in bra erbjudanden i form av rabattkuponger på HM, KappAhl, Lindex osv men tror ni jag kommer ihåg att 1. ta med dem 2. om jag mot förmodan tagit dem med mig, använda dem? Nix. Ligger oftast kvar i plånboken tills datumet gått ut för tre månader sedan. Mycket retfullt.

Kvällen igår blev en succé. Jag och I coachade ju killarna i matchen mot papporna. Vi peppade dem innan matchen och hotade med lite allt möjligt innan de klev ut på isen;-). Under matchens gång svajade det lite fram och tillbaka och papporna ledde till och med ett tag. Då manade vi på pojkarna genom att elakt konstatera att om killarna bara körde för fullt skulle papporna ALDRIG orka med i deras tempo och så hade vi matchen som i en ask. Och precis så blev det. En pappa var så trött att ha var säker på att han varit i Nangiala och vänt under matchen:-).

Nu ska hela familjen köra en annan träningsform; shopping i Kristianstad! Det är träning på riktigt:-)

Minsann tror jag det är helg igen... Riktigt skönt med lite vila och, framförallt, sovmornar.

Men i vanlig ordning är det ju inte direkt vila som är ledordet i den här familjen. Nixelipix. Nej, för ikväll är de hockeyavslutning med föräldramatch, grillning och lite party. Alltid lika trevligt!

Imorgon firar vi dottern lite extra eftersom hela familjen var så extremt upptagna igår. Hon har valt shopping i Kristianstad och lunch på Rose Garden så det är bara för oss andra att gilla läget och hänga med. Inte för att jag klagar...

På söndag ska maken och jag röja lite inför renoveringen och så ska dottern och jag på bio.

En lagom hektisk helg med mycket roliga saker men tid för återhämtning också. Inte så illa pinkat...

Men, nu ska jag vila. Jag väcktes nämligen 03.20 av sonen som talade om att han mådde illa. Han hämtade en spann och sedan somnade han om. Själv vände och vred jag mig ända tills det var dags att stiga upp. Suck.

Idag fyller dottern 17 år. My God! Var tog de åren vägen? Alldeles nyss var hon en liten söt skrutt. Nu är hon en stor söt skrutt:-). Väldigt lik sin mamma, by the way. På mer än ett sätt. Fast ibland är hon faktiskt den mogna av oss. Sant. Efter en seans vi var på en gång är vi båda två väl medvetna om varför också. Hon har nämligen en gammal själ. Inte så att hon är gammal men att hon är klok. Så är det.

Dottern är en sån dotter som bara fungerar och sköter sig exemplariskt. När de lägger fram frånvarorapporteringen i skolan för att jag ska se om hon varit frånvarande spärrar jag förvånat upp ögonen. Som om hon skulle missköta skolan. Finns inte.

Vi har galet roligt ihop, jag och dottern. Vi har samma sjuka humor nämligen. Vi har en ganska elak och rå humor. Såna är vi.

I april sticker vi till London, jag och dottern. Själva! Jag kommer att vara helt slut efter det för dottern har verkligen bestämt sig för att vi ska göra London, HELA London.

Idag fyller hon inte bara år. Hon slapp den värsta delen av tandställningen oxå. Hon har tuggat tuggummi idag för första gången på över två år. Hon var rätt lycklig:-). Här är hon, bästa dottern:

När man tittar ut ser det jättehärligt ut med sol och blå himmel MEN när man sen kommer ut fattar man att naturen lurats för det är kallt som fasen!!! Ajamen allvarligt. Värme! Nu!

Imorgon ska dottern äntligen bli av med sin tandställning. Inte helt men i alla fall den som sitter fast hela tiden. Hon har haft den i drygt två år. Att hon har stått ut...Att hon sen slipper den på sin födelsedag är ju en rätt cool slump. Jag har tagit förmiddagen ledigt för att följa med henne och sedan måste det ju firas. Både det och födelsedagen. Alla paketer är inhandlade men två är på villovägar. En ska hämtas ikväll den andra får hon ha så fort den har landat i brevlådan. Tradigt men så är det. Det är ju risken med att handla på nätet. Bekvämt men chansartat. På tal om presenter så gör jag som jag brukar. Jag handlar för mycket och så mörkar jag summan för maken. Det är tur han inte är prismedveten för fem öre;-). Han tycker nämligen att jag har en tendens att överdriva när det kommer till presenter och julklappar. Det tycker inte jag. Jag älskar att ge.

Så, kaffe nu, sen bilen och paketfixeri.

Bara en liten undran: har gymnasiet inte samma krav på skriftliga omdömen som grundskolan? Jag undrar på riktigt, helt seriöst. Någon som kan svara på min fråga?

Idag skriver jag helt osammanhängande tankar. Beredd?

1. Dagens yoga-budskap: "När jag står så står jag. När jag går så går jag. När jag pratar så pratar jag. När jag lyssnar så lyssnar jag". Detta behöver jag träna på, att vara i nuet. Jag är kass på det.

2. Idag var yogan jobbigare än jobbigast. Imorgon kommer jag att ha ont. Bra. Det är bra ont.

3. En rolig grej jag glömt att berätta: Jag och dottern skulle hämta grejer hos en kollega. Jag hade aldrig varit hemma hos henne innan så jag ringde för att få vägbeskrivning. Jag pratade samtidigt som jag körde och letade och så undrade jag vilken färg det var på hennes hus. Då sa hon: "Ehhh, eeeeh, brunt...tror jag." Herregud vad jag skrattade!

4. Idag har jag varit på utbildning. Bland annat tränade vi på lärande samtal. Första gången fick jag rollen som observatör. Det innebar att jag skulle vara tyst och observera, inte kommentera någonting av det som sades, i en timme! Ett så intressant ämne och så inte få vara delaktig. Skitjobbigt! Anders, detta är öppet mål. Du får kommentera om det är jobbigt att hålla inne med det två dagar i

rad:-)

5. Jag ogillar när jag får skulden när jag inte gjort något fel. Då blir jag lite småtjurig. Är det bara jag som är sån?

6. Nu ska jag äta yoggi.

Dottern brukar kalla utvecklingssamtalen för "dumåsteräckaupphandensamtal". Idag var det dags igen och jajamensan. En två tre minuter in i samtalet kom det första gången för att sedan upprepas ett antal gånger. Att hon är duktig och ligger på höga betyg råder det inga tvivel om men hon ska visa det lite mer... Ja, det har vi hört förr och ja, hon ska skärpa sig;-)

Och innan någon gör sig rolig över att jag förmodligen aldrig behövt få samma uppmaning på utvecklingssamtalen utan snarare motsatsen kan jag säga att just den delen har hon ärvt av sin far:-). Allt annat är från mig, typ;-)

Nähä, nu väntar M på sin skjuts. Haj å ivaj!