Ingen kan anklaga mig för att inte vara delaktig i mina barns aktiviteter. Jag missar aldrig ett framförande eller dansuppvisning dottern är med i. Jag missar så gott som aldrig en match sonen deltar i, oavsett sport, men idag har jag talat om för sonen att jag inte kommer att titta på en enda fotbollsmatch förrän jag inte riskerar att frysa ihjäl. Ni fattar inte hur kallt det var! Den som ens andas om att det är kallt i en ishall har aldrig tillbringat en marskväll i Svängsta tittandes på fotboll. Jeeeezez vad kallt det var. Usch och fy. Bra fotboll var det i alla fall och sonen fick spela hela matchen. Bra när det var första gången sedan i höstas han var med.

Nu ska jag bädda ner mig under 73 filtar i soffan och se om jag kan få upp värmen. Tveksamt.

...så kan jag berätta att jag verkligen var en duktig människa imorse och gick en rask promenad mellan sex och halv sju. Det var riktigt skönt men det är det ju alltid när man väl tagit sig ut. Det var kallare än väntat dock.

Idag är det en kort jobbedag för mig. Trots att det är kompetensutvecklingsdag. Det känns mycket märkligt. Men, när klockan är 13.00 idag har jag gjort mina 40 timmar den här veckan (plus några till) och då ska jag ju faktiskt gå hem. Det sa min chef, alltså lyder jag:-)

Här hemma sover maken, dottern och sonen och det är alldeles tyst i huset. Inte helt oangenämt.

Ikväll spelar sonen match (fotboll nu) i Asarum och så klart ska vi titta på. På med thermobrallorna igen;-).