Nu är jag hemma efter ett låååååångt styrelsemöte i hockeyklubben. Nu var det inte långt i negativ bemärkelse utan mer långt i kreativ och positiv anda. Alltså, det var inte traggigt utan nytänkande, klokt och stundtals riktigt roligt med gapskratt. Vi är ju mitt inne i en nystart i föreningen så det är ju åtskilliga frågor som behöver stöttas och blöttas och det är ju inte direkt ett gäng utan åsikter som sitter där (som tur är) så det tar ju sin lilla tid att komma fram till beslut. Men, arbetet går framåt och utveckling sker.

Som bloggare funderar man rätt ofta över vilka det är som läser det man skriver. Idag fick jag veta att en i styrelsen läser min. Riktigt roligt! kan inte ni andra också ge er till känna. Det hade varit kul att veta vilka ni är.

Jaha, dagen annars då? Ja, vad ska jag säga mer än att långtråkigt och enahanda är det INTE på mitt jobb. Nixelipix, där händer det grejer. Ibland jobbiga och tråkiga men mest roliga. Fast terminsstart är terminsstart och det är ju inte utan att man längtar efter att rutinerna ska sätta sig och att man har koll på allt. Just nu är det en del som inte funkar. Men det ska snart vara fixat.

...värsta fotbollsfreaket you know.

Maken tyckte vi skulle ut och gå en rask promenad.

-Nja, tyckte jag. Hinner vi verkligen det?

-Vadå hinner? undrade maken. Ska du nånstans?

-Nej, men Mjällby spelar ju, säger jag klämkäckt.

Maken tittade på mig som jag kan tänka mig att han tittar på psykfall han får handskas med i tjänsten. Alltså, grejen är att jag aldrig tittat på fotboll innan. Jo så klart när sonen spelar och så landskamper men aldrig, och då menar jag ALDRIG, på "vanlig" fotboll. Men, det är ju riktigt kul. Liiiite kan det bero på min och A:s magiska grej med att MAIF gör mål och vinner när vi tittar men det är ju också rätt så kul att känna igen folk och säga till maken att:

-Kolla där. Hans mamma jobbar på skolan. Och, kolla där, hans sambo jobbar hos mig och... ja, ni fattar. Det är ju kul!

Nåja, kanske inte alla håller med mig men jag missar numera aldrig en MAIF-match, så länge de sänds på tv i alla fall. Att masa mig och se det live är ännu ett för stort steg att ta. Men vem vet vad som händer;-)

Tänk vad snabbt man tinar upp och vad glad man blir när solen kommer fram och värmer. Underbart! Jag som i vanliga fall hatar att springa när solen skiner gnällde ingenting över det idag utan bet bara ihop och sprang på. Sen slumrade jag en stund i solen på altanen och bara njöt. Fotboll har det också tittats på i göttevädret. Me like:-)

Nu sitter jag och suckar över det faktum att jag måste vara inomhus och laga mat. Suck... Maken jobbar, sonen är hos kompis, dottern har talat om att hon har så mycket saker att göra att hon hellre svälter än att laga mat. Då är det bara jag kvar...

Jag har söndagsångest. Jobbigt. Det var riktigt länge sedan jag hade det...Jag vill inte ha det. Jag vill längta till jobbet. Det är en mänsklig rättighet, tycker jag.

Nu: kasslergryta och ris.

Sonen och jag är nyss hemkomna från en liten cykeltur. Vi cyklade ut till Tors brygga där vi satt och filosoferade och tittade på det vackra. Jag kan inte riktigt beskriva exakt hur vackert det var men om jag säger stiltje, hav, spegelblankt, solnedgång och vacker brygga så tror jag ni kan bilda er en uppfattning själva om hur härligt det var.

Dagen har tillbringats i Lund och Bara. I Lund var det lite kompletterande presentshopping och i Bara var det kalas. Ett trevligt sådant. Vi bjöds på tacos, två olika tårtor och fotboll. Mycket trevligt alltihop. Sonen och hans morbror spelade ihop mot tre mindre barn. Tro inte att någon av dem på något sätt lät de yngre få det lättare. Nixelipix, inte deras stil. De drog sig inte ens för att lyfta bort W, sexåringen, för att komma åt bollen. Men roligt var det att titta på i alla fall:-)

Det blir inget långt blogginlägg idag för sonen tycker jag är tradig om jag sitter med datorn i knät. Och eftersom det sällan är bara han och jag så tänker jag ägna mig åt honom och programmet han har valt på tv:n. Tjingeling!

När jag blir stressad blir jag ilsken och lättirriterad. Detta är något jag är medveten om och försöker jobba med. Dock lyckas jag inte alltid. På jobbet lyckas jag nästan men när jag kommer hem är jag folkilsken som få och det räcker med ett par stinkande fotbollsskor i hallen eller något annat bagatellartat för att jag ska gå igång. Ingen sak är för liten för att gå i taket för. Så är det. Som sagt. Jag jobbar på det.

Eftersom jag är rätt noga med vad jag skriver här och aldrig kommer att skriva något olämpligt så tänker jag inte kommentera dagen med mera än att det är tur att den snart är slut och att jag just nu sitter och lutar mig tillbaka i soffan med ett glas vin i handen, mätt i magen efter den goda maten och nöjd med att jag fick HELA familjen att veckostäda tillsammans. (Jeeezez vilken lång mening det blev;-)

Imorgon är det shopping med sonen, modern och J. Efter det är det kalasdags för W och M. Kuligt! Är vi hemma i vettig tid tänkte jag tvinga ut sonen att springa med mig igen. Det gick ju så bra sist han var med. Jag tror han har gott inflytande på mig. I alla fall i löparspåret;-)

På mitt jobb finns en härlig människa. Hon berättade att hon i sommar tagit det lugnt, njutit av livet och lyssnat på Sommarpratarna varje dag. Jag lyssnar mycket sällan på radio. Jag har liksom ingen ro att stå eller sitta still och lyssna. Och så! Märkte jag att dottern laddat hem Sveriges radios app och där finns alla sommarpratarprogram i ett bibliotek. Så nu njuter jag i fulla drag av dessa fantastiska människor. Just nu lyssnar jag på Henke Larsson. Mycket bra! Innan dess lyssnade jag på Mark Levengood. Är han go eller? Jag älskar han charmiga dialekt.

Nu har jag fått en 20 minuters sol och jag kan meddela att jag njöt av varje sekund. Tänk så lite som krävs.

Imorgon är det fredag. Det är väl bra? Det enda som inte är bra är att ytterligare en vecka i livet susat förbi utan att jag knappt hann reagera.

Nähä, hämta sonen.

Nu pratar Henke om VM 94 och jag ryser av välbehag!

Jag är stolt! Över mig själv. Efter en dag på jobbet, vars like jag hoppas det dröjer innan den inträffar igen, körde jag hem, bytte om och så for jag, A och O till Bma där jag sprang 5,7 km. Ja! Ni läste helt rätt. 5,7. Och jag kan inte påstå att det var jobbigt konditionsmässigt en enda sekund. Vaderna däremot tyckte det var lite jobbigt de första två men det släppte sedan.

Ja, dagen idag har jag fart som ett skållat troll. Från det ena mötet till det andra och hela tiden med andan i halsen och försenad. Jag hatar att komma för sent. Så till den milda grad att jag verkligen stressar halvt ihjäl mig för att vara i tid. Men det vetisjutton hur länge jag kan hålla på med det. Antingen får jag acceptera att jag nästan aldrig är i tid eller får jag bli tuffare när folk stoppar mig och bara vill prata "en minut". För det ska alla veta att det är inte mitt fel att jag är försenad jämnt eller far in eller iväg med andan i halsen. Men som sagt, lite tuffare bör jag bli.

Imorgon tänker jag ta tag i alla måsten. Och om det krävs stänger jag min dörr och är otillgänglig. Åtminstone så att jag hinner beta av det värsta.

Jaja, nog om jobb. Nu ska jag dricka en gigantisk mugg kaffe och titta på ett avsnitt av "Det okända". Riktigt mysigt:-)

Säg det. Det är så mycket som snurrar i huvudet nu så jag känner att jag nog behöver organisera och strukturera mig. Dags att börja med dagliga att-göra-listor igen. Det är enda sättet att ha lite koll.

Implementeringsarbetet med nya läroplanen upptar ju en del av tankearbetet också. Att arbeta efter en ny läroplan, nya kursplaner, ny skollag och annat nytt kräver ju en del. Vad det kräver tycker vi olika om. Jag för min del tror att det kräver en himla massa samtal, frågeställningar, analyserande och ifrågasättande för att ta till sig det nya. Det är inget som görs i en handvändning utan det kräver allt detta och egna funderingar och reflektioner innan vi har tagit det till oss. Sedan behöver vi dessutom få sätta händerna i allt som rent praktiskt som ska ordnas och i samband med det få både lyckas och misslyckas för att kunna utvärdera och utveckla. Att tro att vi direkt nu ska kunna arbeta och följa allt nytt är naivt. Vi skulle kunna låtsas men jag tror att det rätt snart skulle lysa igenom att vi inte har full koll. Bättre att skynda långsamt och verkligen ge oss tiden vi behöver för att kunna förstå, på riktigt.

Dottern är och shoppar i Malmö. Orättvist tycker jag;-). Hon sms:ade nyss att jag får äran att betala halva hennes nya jacka. Hyggligt va? Ojojoj, vad jag tänker "låna" den. Är den figursydd sprätter jag upp den;-)

Sonen är hos kompisar i Bma. För någon vecka sedan tyckte han att vi skulle flytta dit. Hmm, nej, skulle inte tro det. Men jag skulle inte ha något emot ett fint litet hus ner emot Strandängen när barnen har flyttat hemifrån men det är ju ett tag till.

Nähä, stryktvätten väntar. Dessförinnan har jag en sjukt äcklig spyfluga i huset som ska dö, om den inte självmant lämnar huset.