...värsta fotbollsfreaket you know.

Maken tyckte vi skulle ut och gå en rask promenad.

-Nja, tyckte jag. Hinner vi verkligen det?

-Vadå hinner? undrade maken. Ska du nånstans?

-Nej, men Mjällby spelar ju, säger jag klämkäckt.

Maken tittade på mig som jag kan tänka mig att han tittar på psykfall han får handskas med i tjänsten. Alltså, grejen är att jag aldrig tittat på fotboll innan. Jo så klart när sonen spelar och så landskamper men aldrig, och då menar jag ALDRIG, på "vanlig" fotboll. Men, det är ju riktigt kul. Liiiite kan det bero på min och A:s magiska grej med att MAIF gör mål och vinner när vi tittar men det är ju också rätt så kul att känna igen folk och säga till maken att:

-Kolla där. Hans mamma jobbar på skolan. Och, kolla där, hans sambo jobbar hos mig och... ja, ni fattar. Det är ju kul!

Nåja, kanske inte alla håller med mig men jag missar numera aldrig en MAIF-match, så länge de sänds på tv i alla fall. Att masa mig och se det live är ännu ett för stort steg att ta. Men vem vet vad som händer;-)