Om jag var kvinnlig innan idag så har jag hållt på med rätt så manliga sysslor nu ikväll. Jag har nämligen tillbringat dryga timmen i ett manligt hockeyomklädningsrum. Trevligt:-).

Ni kan vara helt lugna. Jag skickade en förpatrull som fick kolla att alla hade kläder på sig innan jag klev in. Så pryd som jag är hade ju dött om någon stått där halvnäck när jag kom in.

Jag träffade nya tränaren och vi fick oss en pratstund. Jag kände direkt att det var en människa jag gillar och att vi tycker lika om viktiga saker. Bra!

Vi pratade inställning, målsättning och ideologi och såna samtal är ju sällan dåliga. Det blev inte detta heller.

Nu är jag hemma och har precis ätit två mackor. Maken hade lagat köttbullar och makaroner innan de for iväg till första hockeyträningen för säsongen (!) men köpeköttbullar är icke människoföda så jag dissade dem. Till mackorna drack jag o´boy, denna fantastiska dryck. Den slår nästan till och med ett glas rött en fredagskväll. Men bara nästan.

Nu ska jag ut och gå. För så lite motion jag unnar mig nuförtiden så kommer jag snart att förvandlas till en slemmig liten heffaklump och det är det ju ingen som vill:-).

Idag var jag typiskt kvinnlig ansåg min kollega M. Sen förklarade han vad han menade och störande nog hade han rätt;-). Vi var nämligen på ett möte där vi skulle gå igenom en del grejer. Det fanns en del småsaker jag var lite osäker kring och givetvis började jag med att säga just det, att jag inte hade koll alltså. Vilket är kvalificerat skitsnack, för jag är kontrollfreakens urmoder och har stenkoll på det mesta. Åtminstone sånt jag själv styr över. Och när det gällde de här grejerna hade jag också koll. Men grejen är att det är sällan man hör män säga såna saker, särskilt män i ledande positioner. Kvinnor däremot säger det ofta. När jag skulle föreläsa i våras gjorde jag samma sak. Jag hade lagt upp det hela, hade skrivit ner allt och bad kollegan läsa och kommentera. Det han direkt kommenterade var att jag inledde det hela med att säga att "jag är ju ingen expert...". Han menade att jag skulle sluta förminska mig själv. Återigen hade han rätt. Nej, jag är kanske ingen expert men om ämnet jag föreläste om kunde jag mer än de som lyssnade. Så var det ju. Varför förminska det? Mesproppigt.

Jag måste sluta våpa mig på det löjliga sättet. Trams. För annars är jag minsann inte typiskt kvinnlig. Inte på jobbet i alla fall. Jag skulle aldrig få för mig att diska efter andra till exempel. No way. Om inte var och en städar efter sig så får det väl se ut som f-n. Jag är inte så känslig. Jag skulle hellre aldrig per automatik ta på mig att ordna fika. Det är inte min grej liksom. Jag menar inte att det är fel att ordna fika för det är ju tur att de finns som tänker på det, men jag är glad över att det inte faller på mig för att jag är kvinna.

Igår var det styrelsemöte och ikväll ska jag och några till ur styrelsen träffa A-laget. Det ska ju bli kul att se hur de ser ut utanför isen.

Sen ska det väl springas. IForm-loppet är ju nästa vecka... Men, hinner jag inte idag så hinner jag imorgon. Jag kanske crosstrainar en stund och tittar på tv istället.  Nähä, haj å ivaj:-)

Jag läste igenom detta nu innan jag trycker på "spara inlägget-knappen" och konstaterar att jag nog har slagit flumighetsrekord med hjälp av det här inläget. Men nej, ni behöver inte vara oroliga. Jag tar inga droger. Jag var bara lite filosofisk:-)