...av veckans 40 arbetstimmar. Måndagen är lång men jisses vad mycket jag får gjort. Särskilt på seneftermiddagen när alla andra är upptagna med möten:-). Ja, det vill säga de måndagar jag själv inte måste vara med.

Imorgon smäller det. IForm-loppet ska springas. A som jobbar på expeditionen var hygglig nog att tala om hur dags prisutdelningen är imorgon. Jag kunde konstatera att jag förmodligen inte ens är i mål när den sker. Men vad gör det? För bara en månad hade jag en nära-döden-upplevelse när jag sprang 2 kilometer. Nu klarar jag av att springa fem och jag känner i kroppen att jag snart även kan utöka sträckan. Känns toppen!

Ikväll ska väskan packas för imorgon drar vi iväg. Åtta tjejer från skolan. Det ska bli riktigt kul. Framförallt att göra något tillsammans.

Nu är det måndag kväll och jag är trött. Riktigt trött. Jag har dessutom en helt djurisk träningsvärk från ismålningen i lördags. Måtte den vara helt väck tills imorgon. Jag funderar på att svida om till något löst och ledigt och krypa upp i soffan med braiga boken. Vad tror ni om det? Visste det! Ni är så kloka. Jag gör så.