...i det här hemmet, Sonen steg upp klockan sex imorse (söndagsmorgon!!!) för att hänga på 98:orna och titta på när de spelar DM i Kallinge hela dagen. Han offrar alltså sin enda sovmorgon. Det är engagemang det.

Maken var jättesugen på att logga in på facebook för att kolla innan men han försökte verka lite cool och ointresserad;-).

Nu ligger en orörd söndag framför mig. Vad ska jag göra av den? Vi har fortfarande inte bestämt om vi ska ta en tur till Kallinge och kolla 98:ornas sista match eller om vi ska göra något vettigt här hemma. Svårt beslut...

På mitt initiativ blev J äntligen med facebook igår. Det funkar ju inte att hon är den enda på jordklotet man inte når där;-). Och idag blev minsann maken intvingad på fejjan också. Hade det inte varit för att det krävdes för att lagets Tjeckienblogg ska synas hade han väl aldrig gått med på det men för laget gör han ju allt;-).

Idag var det bortamatch i Mörrum och återigen var det dags för fult spel och pinsamt tränaragerande. Domaren däremot var den bästa i mannaminne och han gjorde så att matchen blev en riktig hockeymatch och ingen uppvisning i fula tricks och efterslängar. Mycket bra domarn! Vi vann med 9-5. Killarna var supertaggade och spelade drömhockey. Underbart att titta på.

Igårkväll var det ju tjejfest. Vi åt supergod mat och drack gott vin. Det kostade i och för sig att jag fick stiga upp tre inatt och blanda och dricka samarin men de var det värt;-).

Idag var det premiärövningskörning med dottern! Detta skedde på en stor grusplan vid Jössarinken. Det gick riktigt bra, vi överlevde ju båda två, och jag tror inte hon upplevde mig som aggressiv eller orolig. Däremot märkte jag att det är ganska svårt att förklara allt man ska göra. Man tänker ju inte riktigt på allt man gör. Nåja, kul var det i alla fall och nu ska det inte dröja så länge förrän vi gör om det!

Nej, nu får jag koncentrera mig på handbollen.

Är det konstigt att jag äter för lite när dottern vägrar hämta och skala en clementin till mig när jag ligger på soffan? Nej, just det, det är det inte. Jag orkar ju inte resa mig men jag känner att det kurrar lite i magen. Om jag inte går ner tills nästa vecka måste det ju vara hennes fel, mohahahha:-). Om nu någon skulle tro att dottern blir ledsen för såna påhopp känner man inte min dotter. Hon har humor. I promise. Hon är ju min dotter;-).

Nu är det helg igen. Var tog den här veckan vägen?

Idag har maken veckohandlat. Jag ääääääääääälskar när han är ledig på fredagar. I vanlig ordning glömde han att lämna 100-kronors-rabattlappen. Men jag ska inte tracka honom för det. Förra veckan glömde jag att lämna 5%-lappen. Är vi hopplösa eller?

Snart ska maken och jag gå en runda i det fina vädret och ikväll är det party med tjejerna. Det blir väl lite Barcelonaprat och så en massa annat prat som är hemligstämplat många gånger om:-).

Man ska lita på sin magkänsla. Tror ni inte jag gick upp 0,4?! Nu bryter jag ihop och tröstäter en stund.

...så min näsa rinner. Nu börjar förkylningen sätta sig i halsen också. Suck. Jaja, det är ju inget jag kan göra något åt så jag biter väl ihop och väntar tills eländet försvinner.

Strax kommer J och hämtar mig och sedan är det vägning i Bma. Undrar hur det gått den här veckan? Jag är kass på att gissa. De veckor det känts bra och jag trott att jag tappat en hel del har jag antingen gått upp eller stått till medan jag kände mig som Svullo förra veckan och hade gått ner ett kilo. Idag känns det bra och ska man tolka det enligt tidigare veckor är ju inte det något bra tecken...

I den ordning kan man sammanfatta min dag. Mest har det varit snor. Harrejisses med snor en stackars näsa kan producera;-)

I förmiddags var det möte. Jag gillar de där mötena. Faktiskt. För mitt i allt allvar bryter vi ibland ut i rejäla gapflabb. Nu är ju kanske inte alla fullt så oseriösa men en del av oss;-). Eller, oseriös kan man ju knappast kalla mig. Jag är ju superseriös när det gäller mitt jobb MEN jag är verkligen övertygad om att ett antal gapflabb om dagen förlänger livet. Skratt bryter många isar. Sen kan det ju också vara så att folk tittar på en som om man vore helt av banan och galen när man skrattar. Så var det på fiket där jag och mina rektorskollegor åt lunch och jobbade. Ett gäng gubbar där trodde nog vi var helt rubbade när vi skrattade som värst. Men, det är vi inte och vi fick ihop en helt suverän planering:-)

Sedan fortsatte jag att skratta i ishallen för där är ett helt underbart gäng föräldrar som man ALDRIG har tråkigt med. Tänk att vi ska till Tjeckien tillsammans snart. Så himla kul!

Nu lagar jag soppa som jag och barnen ska äta till middag. Jag vet att det är sent men vad gör man? Jag skulle ju i och för sig kunna äta en brädbit så mycket smak jag känner nu men soppa känns lite trevligare.

Dottern ska ha prov på Antiken imorgon och nu sitter hon fyra meter från mig och läser högt...Suck. Dessutom står tv:n på på full volym. Hur fasen kan hon koncentrera sig? I och för sig kan hon det mesta så hon kan säkert det med.

Nu tycker jag att sonen kan komma hem så jag har någon att diskutera matchen med:-)

Jag och maken är riktiga tidsoptimister, särskilt jag och särskilt när det gäller renovering. Jag menar hur lång tid ska det behöva ta att totalrenovera ett hem? I min värld 3-4 veckor. I snickarnas och rörläggarnas värld 10-12 veckor. Ni fattar att jag inte har någon som helst koll...

Nåja, eftersom jag är mera positivt lagd än maken i de flesta frågor väljer jag att tro att hantverkarna förmodligen kommer att göra det snabbare i verkligheten (eller hur...) och att det finns en smart lösning på golvvärmeproblemet så vi kan börja med nedervåningen även om rörkillen inte tycker det är en så smart idé.

Antingen allt detta eller att det trillar ner ett nybyggt hus mitt framför näsan på oss. Det vore oxå helt okej. Eller varför inte ett oväntat arv. Jag hörde om en på jobbet som ärvt jättemycket pengar från en hon inte kände. Hmmm, nej jag är inte alls avundsjuk...

Nu är terminen i full gång och mitt läxtjat på sonen blomstrar. Jag HATAR att tjata om läxor. Om jag fick bestämma skulle läxor plockas bort. Mina elever har så gott som aldrig läxor. Varför ska de om vi hinner det som ska hinnas på lektionstid undrar jag. Det är bättre jag lägger min planeringstid på att sätta ihop roliga och varierade lektioner än att konstruera läxor för läxornas skull.

Detta är ett oerhört laddat ämne och många tycker jag är helknäpp som resonerar som jag gör men jag kan säga att ju längre jag jobbar i skolans värld desto säkrare blir jag i min uppfattning. Så är det.

Nu är det strax Biggest Looser. Måste kolla på de duktiga människorna. Kanske blir jag så inspirerad att jag tar mig ett pass på crosstrainern sedan. Vi får väl se;-)

Om jag nu skriver ett långt inlägg och det bara raderas kommer jag att bryta ihop. Det är något skumt med bloggsajten och eftersom jag varit med om sådana obehagliga saker innan vet jag att det är farligt nära ett psykbryt när all text raderas.

Så, låt mig fatta mig kort.

Idag riskerade jag livet när jag skulle till fiket i Mj och äta sallad. Lärdom: vägarna är lika illa skötta där som i stan.

Idag hämtade jag broddarna. Synd att det sammanfaller med en dag jag är dödstrött. Jag använder dem imorgon.

Imorgon är det galet mycket att göra. En massa möten är inplanerade.

Nu är min hjärna tom. Jag har inget vettigt att förmedla så jag avslutar här. Om vi inte hörs imorgon raderas detta och jag sitter på ett dårhus ;-)