...om den maträtten jag gör nu inte smakar gott. Sonen och jag fick ett plötsligt behov av cannelloni och ringde upp dottern som fick i uppdrag att handla det nödvändiga. Stackars dottern fick springa till både Ica och Konsum utan att få tag på färska lasagneplattor så det blev till att improvisera och göra lasagne på kycklingpestoröran. Som sagt, blir det inte gott är det Icas fel.

Sonen har kommit på att han MÅSTE ha en ny klubba innan Tjeckien-resan. Jag tycker det är sjukt onödigt eftersom han kommer att hinna använda den ytterst lite innan säsongen tar slut och till hösten har han vuxit ifrån den. Alltså tycker jag att han kan vänta. Att han skulle få köpa en klubba för 1500 nu faller verkligen fetbort. Inte ens för sina egna pengar är det okej.

Dessutom skulle han behöva en ny mobil för den han har faller ihop i molekyler men i den frågan är jag fruktansvärt principfast. Inte en mobiltelefon till han ska få av oss innan han har köpt en själv. Han är ju inte direkt rädd om dem...

Men han har oerhört goda sidor också sonen. Just nu står han i köket och härmar pappa Rudolf ur Sunes jul. Han är rätt rolig faktisk men det är ju helt hopplöst att försöka koncentrera sig när han babblar på så jag tror jag avslutar här och nu.

Njut people, it´s Friday!