Tre jobbedagar kvar innan dottern och jag far iväg. Det ska bli så kul! Lite nojig är jag men det är jag ju alltid när jag ska resa någonstans. Det spelar liksom ingen roll om det är utomlands eller inom landet. Iväg är iväg. När jag väl har koll på var hotellet ligger, att bokningen fungerat och exakt varifrån bussen tillbaka till flygplatsen på måndag går så kan jag nog slappna av och njuta lite.

Men, först tre intensiva dagar, varav en är en födelsedag, som inte ska firas mer än att min familj ska ta hand om mig extremt väl och bjuda ut mig på resaturang. Jag menar, mer ojämnt än 41 finns knappt. Alltså ingen firning, nytt ord igen, jag är bra på att skapa nya ord:-)

Nu somnar maken på soffan. Om jag smyger tyst och lägger mig ligger han kvar på soffan och det blir mindre trångt i sängen. Fast det är rätt elakt va? Hehe...

...är jag inte. Pigg som en mört:-).

Klassfesten igår var toppen! Den hade förmodligen varit ännu bättre om vi hade stannat kvar hemma hos A och pratat och festat vidare där istället. Jag vet inte om det är åldern eller det faktum att jag arbetat som förskollärare som gör att jag tycker det är döjobbigt med högt ljud som gör att man inte kan prata med varandra utan att vråla och att man bara hör ungefär varannat ord de andra säger såvida man inte har deras mun 3 cm från örat. Hmmm, ja ja. Åldersvarning på det kanske;-)

I alla fall var det riktigt roligt att träffa de andra och det är märkligt men det känns verkligen som att vi direkt kommer igång och det känns då rakt inte som om det var tio år sedan vi träffades senast. Alla som var där verkade må bra och har bra liv och känns ju riktigt bra! Jag tror minsann vi får fixa en ny träff om inte alls länge.

Övningskörningen gick bra förutom att dottern gjorde en grej som förmodligen hade kostat mig mitt körkort men nu pratar vi inte mer om det;-). Jag blev liiiite stressad när det hände men nu är jag cool igen:-).

Golfträningen med sonen gick också bra men det är ju fasen att ungen ska slå så långt. Det är orättvist...

Nu ska jag röja lite innan maken kommer hem från tränarutbildningen och vi ska gå en runda. Kul att träffas så där en kvart på söndagskvällen;-)

Ikväll ska jag på klassfest. Det är fest med de som gick ut nian 1986 här i stan. Tyvärr kommer inte alla men det kommer tillräckligt för att det ska bli skoj. Undrar hur mycket vi har förändrats? Inte tänker jag på att jag ser äldre ut nu än då. Jag fattar att jag gör det men jag har ju liksom följt det här fejset så jag har vant mig vid det... Undrar om vi faller in i våra gamla roller? Vilken var min roll egentligen?  Upplevde jag och andra mig på olika sätt?

Min uppfattning om mig själv som sextonåring är i alla fall att jag var ifrågasättande, en riktig pest för osäkra lärare. Jag kunde dessutom nosa mig till just de osäkra, de som stammade eller blev förbannade när jag undrade VARFÖR vi skulle lära oss en del saker, nyttan med dem alltså. En gång hade vi en vikarie som trodde att han kunde komma in i klassrummet och styra och ställa och vara cool och nedrtryckande i sitt sätt emot oss elever. Ojojoj, han har nog inte glömt hur det slutade. Han blev för evigt kallad för öknamn och ingen av oss lyssnade på honom.

Egentligen har ingenting förändrats. En del vuxna suckar över dagens ungdom och hur respektlösa de är. Jag kan säga att jag stött på en fåtal ungar som är respektlösa utan anledning. Bemöter du barn och unga på ett vettigt och respektfullt sätt är det det du får tillbaka. Men, om du utgår ifrån att de är mindre värda och inte begriper särskilt mycket då får du tillbaka vad du förtjänar. Så är det och så var det.

Så, det kanske inte är en slump att jag blivit rektor. Nu kan jag aktivt arbeta för att elever bemöts och bemöter med respekt och att alla lärare ska veta VARFÖR man gör olika saker. Det känns bra. Synd att inte våra gamla lärare kommer också. Jisses med argument jag hade haft för pedagogiska diskussioner nu. Då fick jag bara gå på magkänslan. Inte så dumt det heller ibland i och för sig.

Fredag. I lööööööve fredagar. Vi äter tillsammans, vi sitter och pratar länge vid matbordet och sedan slänger vi oss gemensamt i soffan. Just nu tittar dottern på tv i sin iPhone, maken tittar på golfen från inatt, jag bloggar och sonen passar på att spela bandy inomhus eftersom vi inte längre är rädda om golven. Vi ska ju renovera. Så gemensamma aktiviteter är det inte mycket med men vi befinner oss i alla fall i samma hus och när jag dukat fram gottebrickan kommer alla att samlas;-). Strategi:-)

Idag plockade jag med dotterns hjälp fram kläder till morgondagens klassfest. Jag är inte mycket för att styla mig upp till tänderna och kjol/klänning har jag ju typ jämnt så imorgon blir det svarta chinos och vit cool blus-poncho. jag jobbar just nu med att låta bli att fara iväg och köpa nya skor. Få se om jag klarar det imorgon med;-). Förresten kan jag berätta att jag kom i ett par svarta chinos jag inte kunnat komma i på vääääldigt länge. That´s good!

Sista penicillinpillret är svalt. Måtte nu inte skiten komma tillbaka. Tänk att inte kunna ta en öl när man är i London...

Nähä, maken nonchalerar faktumet att kaffet är klart så jag får väl hämta det. Hmmm, har jag förresten berättat att samma make tömde diskmaskinen klockan 05:20 imorse? Jag vill bara påpeka att jag låg och sov typ tre meter bort och att min make inte ens kan föra ner skeden i filen utan att väsnas. När han hade tömt halva, och hunnit väcka mig, kom han på att han var uppe alldeles för tidigt så då gick han och la sig på soffan och sov en stund till. Ja, vad kan man säga? Inget mer än att hämnden är ljuv och att jag och dottern ska ta 06:00-tåget på torsdag. Hehe:-)

Berättade jag att frysen i källarn pajat och att maken fick tömma den häromkvällen? Jo, det gjorde jag nog. Grejen är att frysen fortfarande står kvar och jag muttrade lite över att jag tycker den sprider en viss odör, typ bajs. Maken var då hygglig och informerade mig om att det inte alls var bajslukt utan liklukt. Det luktar tydligen så när det legat ett tag. Jaja, vi kan olika saker och man lär sig något nytt varje dag. Det var min dagens kunskap.

Det var vägning idag. Minus 2 hekto. Ingen kan ju påstå att det rasar av mig... Det värsta är att fem dagar i London inte på något sätt kommer att vara gynnsamt för viktnedgång. Britter är väl knappast kända för att äta nyttigt. Fast å andra sidan har dottern och jag bestämt att vi ska åka minimalt med buss och tunnelbana. Vi ska gå istället för att se så mycket som möjligt. Riktiga turister:-)

Just nu har vi två tv-apparater i tv-rummet. Helt sjukt. Särskilt eftersom fjärrkontrollerna inte bara passar den tv den ska passa utan den andra också. Man måste liksom skyla med hela kroppen för att förhindra att båda apparaterna reagerar på samma kommando. Jag tror vi bör fara iväg i helgen och köpa ett väggfäste till den lilla tv:n så vi kan flytta in den i vårt sovrum istället.

Snickarbröderna vill ha ett möte på måndag för att bestämma renoveringsstart. Bara de inte vill skjuta på det. Då blir jag lite ledsen.

Alltså, inför renoveringen, som ska starta på övervåningen, har vi ju flyttat runt möbler och grejer och få saker är sig lika. En sak som är olik är vårt sovrum. Vi har flyttat ner till kontoret och det är rättså litet så sängen går precis in. Förklara då för mig varför det plötsligt känns så sjukt trångt i sängen. Det är ju inte så att sängen minskat på bredden och jag har ju inte legat med kroppsdelar utanför den innan heller. Så varför känns det så trångt? Jag fattar verkligen inte varför det känns som om jag ska dra till maken varje gång jag vänder mig, ja om han inte snarkar då förstås, för då finns det ju en anledning;-)

Dagen har annars varit helt ok. Till och med bra. Jag har jobbat undan massor som legat på skrivbordet ett tag. Skönt! Sen har jag hunnit med ett möte och lite tjänstefördelning. Men, hemma var jag inte förrän klockan sex ungefär. Maken var jätterolig som presenterade sig och sonen om jag möjligen hade glömt hur de såg ut.

Nu ska jag dricka kaffe innan jag bestämmer mig för om jag orkar förflytta massor med kläder från ovanvåningen till nedervåningen.

05.40 klokan ringer

05.50 masar mig upp, halvdöd

06.00 ut på promenix, löste ett och annat "problem" under tiden. Det är bästa tänkartiden på hela dagen.

06.30 hemma igen, dusch, frukost och annat tjafs.

07.35 kör iväg för att hämta upp kollegorna M och S. Sen mot K-hamn.

07.40 framme, nej skojar bara;-)

08.30 kunskap in

12.15 lunch på Gourmet Grön, MUMS

13.00 mer kunskap

16.00 avslut och hemfärd

16.40 hemma, helt slut, utan anledning...

Igår när jag skulle gå och lägga mig slog det mig plötsligt, jag hade glömt blogga! Det har aldrig hänt innan! Vad göra? Jag gick och la mig. Jag var dödstrött.

Imorse var det upp och ut igen. Jag har ju vilat hela helgen. Det kändes lite konstigt när jag sprang men jag trodde det skulle gå över. Det gjorde det inte så jag gick till skolsköterskan i hopp om att hon skulle säga att det skulle gå över av sig själv. Det sa hon inte! Nix, hon sa att jag skulle beställa tid på vårdcentralen och då ska man veta att hon inte är den pjoskiga typen;-).

Jaja, en urinvägsinfektion har jag dragit på mig. Den första i mitt liv. Så nu äts penicillin och tranbärstabletter och så dricks det sjukt mycket vatten. Hoppas bara det försvinner. Snabbt.

Imorgon är det utbildningsdag i K-hamn. Kul. Förutom att jag inte hunnit göra en sak som skulle göras. Jag får helt enkelt mörka;-)

Nu ska jag läsa det som ska vara läst tills imorgon. Jag kan ju inte mörka allt.

Tjipp!