Ja, då var jag ett år äldre. 41. Hur klingar det? Hmmm, faktiskt inte så dumt. Mitt i livet liksom. Jag klassas fortfarande som ung, åtminstone av min chef, gillar honom;-), men samtidigt har jag samlat på mig tillräckligt mycket erfarenhet för att faktiskt veta vad jag tycker, varför jag tycker så och sedan kunna stå för det. Det är skönt tycker jag.

En del menar att man inte kan göra en del saker i takt med att man blir äldre och visst kan det vara så men det där måste var och en få styra över. Jag kommer förmodligen alltid att gapskratta, sådär okvinnligt ni vet. Sån är jag... Jag kommer förmodligen också att fortsätta med att klä mig i det jag tycker är snyggt även om det kanske inte passar en 40+. Sånt är individuellt och ska så vara.

Nu ska vi äta. I vanlig ordning, bland träningar och jobb, har ingen hunnit laga mat så idag blir det köpemat. Mums! Ett glas vin blir det också minsann. Ska man balla ur så ska man balla ur:-)