som bröt på tyska och hade glimten i ögat stötte vi på i kyrkan tidigare idag. Minikusinen skulle ju döpas och det skulle två småttisar till så kyrkan var så gott som fullsatt.

Tillbaka till prästen. Hon hade laddat upp med leksaker, papper, kritor och tuschpennor (det sista var lite kaxigt med tanke på kyrkans vita väggar) så att alla småbarn skulle kunna roa sig under dopgudstjänsten. Barnen fick oxå visa upp sina teckningar för alla i kyrkan. Dottern och en annan tjej sjöng vackert för oss och de fick, på uppmaning av prästen, en rungande applåd i slutet av dopet. Sonen skulle hälla upp vattnet i dopfunten och prästen sa att den var tung. Sen granskade hon honom och sa: Men du ser ju inte klen ut. Ha ha:-)

Som sagt, jag gillade henne.

Kalaset var mycket trevligt. Det är ju alltid kul att träffa släktingar. Ja makens då om man ska vara petig. Jag gosade med minikusinen och busade med småkusinerna. Laxen vi åt var underbart god! Tårtan hade så klart svägerskan bakat själv (konditor) och den var himmelsk. Mums!

Nu är frågan om jag ska ut och gå en runda eller om jag ska skjuta upp det till imorgon. Svårt beslut. Jag lägger mig på soffan och funderar en stund. Hej så länge!